Vilken dag detta varit..och än är den inte slut!
Mitt tålamod är tääääänjbaaart... som tur är.
Försöker desperat få något gjort.. och jag är inte kräsen, vad som helst, jag presterat under dagen duger!!
Men ibland är det bara SÅ svårt!!
Under tiden jag hjälpte igång Noomi med ett tv-spel (tänkte att det skulle kunna sysselsätta henne en stund och ge mig möjlighet att fortsätta med tvätten) så hade Noah i tysthet öpnnat sopskåpet typ 3 m från mig.
3 meter med fri sikt dessutom, om jag bara inte hade haft ryggen mot köksbänken.
Jörgen hade glömt att sätta tillbaka barnspärren och jag hade missat att han gjort det :(.
Hur som helst så hinner jag se att han fått upp skåpet och springer dit, men tror ni inte att han precis biter i en diskmedelstablett i samma sekund som jag hinner fram...
Jo'rå..men som tur biter han inte av någon stor bit utan får bara små yttepytte sandkornsstora smulor i munnen som jag tror mig lyckas skölja bort..
Tvättar direkt hans händer och häller vatten i hans mun..
Och det verkar ha gått bra.
Synd bara att jag 30 minuter senare sätter mig på köksgolvet med alla strumpor som skall sorteras...
...och ÄNNU mer idiotiskt är att jag återigen placerar mig så att jag hamnar med ryggen mot barnen.
Två meter denna gång.
Noomi för och Noah följer.
På 2 sekunder är Noah uppe i docksängen.
När jag säger nej, talar om att man inte får vara där och reser mig upp för att ta bort honom så förekommer Noomi mig. Bussiga syrran ska hjälpa sin brorsa ner på golvet.
Synd bara hon istället lyckas putta honom baklänges så han faller handlöst med bakhuvudet ner i klinkergolvet OCH samtidgt fastnar med en fot mellan två spjälor i sängen..
Så istället för att lyfta upp en hysteriskt gråtande kille för tröst, så tvingas jag lyfta upp en sådan med en docksäng hängandes i vänstra foten. Vilket så klart framkallar smärta och ännu mer gråt.
Jag hittar ett läge som fungerar att hålla pojke i ena handen och docksäng i andra medan Noomi skickas att hämta Eric.
Då det tar lite för lång tid, så krånglar jag mig ut med pojke och säng, möter Eric utanför, som snabbt tar över mitt lass medan jag springer och hämtar verktyg till att befria Noahs fot med.
När jag lossat den sida av docksängen som Noahs fot fastnat i så lyckas han själv komma loss.
Antagligen för att han fryser där ute i blåsten, med bar överkropp.
Vi går in och Noah får sitta i Erics knä för att återhämta sig och för att observeras.
Allt verkar funka som det ska, även om lilleman så klart är trött efter allt ståhej.
Efter en snabblunch bestående av korv med bröd, så sovs det middag under övervakning.
Mysigt att ha en storesyster att vakna bredvid och få hjälp ut ur sovrummet av.
Sen då? Resten av dagen..? Lugnt..? Näää, inte nämnvärt....
På't igen liksom...
