sexunderbarabarn

Fredagsmyset är förberett och nu återstår bara att bestämma var det ska äga rum...

Pannkakor om barnen själv får välja.

... gick fort och var fullbokad in i minsta minut.. kändes det som iaf.

Veckodagarna därefter fram tills idag, har vi inte heller haft någon brist på saker att sysselsätta oss med.

Därför har jag inte riktig hunnit med att hålla bloggen uppdaterad.

Det känns ibland som att just det här med ett regelbundet bloggande har haltat lite på senaste tiden..

Försöker råda bot på det nu genom att avrapportera förra helgen nu, när en ny just väntar på att upplevas.

I lördags började Benjamins fotbollsskola på Skå och vi begav oss därför iväg på 9-färjan.

Dagen bjöd på ett helt underbart soligt och varmt väder.

Benjamin var taggad till tusen och hade dagen till ära fått nya strumpor, målvaktshandskar och benskydd.

Noomi är i en så härlig ålder nu. Spjuveraktig, smart och klurig :)

Hon har huvudet fullt av egna idéer och tankar som hon vill testa på omvärlden.

Orädd och modig, redo att testa gränser men fortfarande så otroligt varm och kärleksfull.

Jag älskar hennes sätt att sätta sig emot, och inte foga sig utan att först ha fått testa sina egna teorier.

Försöker man vara aktoritär och bestämma bara för att bestämma, så som vuxna faktiskt kan göra ibland, utan att egentligen ha lyssnat ordentligt eller tänkt igenom situationen så ryter hon ifrån! :)

- Då älskar ja'nte dej längre!! Är ett populärt svar när det händer.

Och, jag bara älskar det hos henne!!

På mornarna då hon ska till förskolan (min hjärna skriker daaagiiiis;)) numer, så har hon en del att säga om vilka kläder hon ska klä på sig :)

Härligt det med, eftersom det ännu går att styra lite, genom att bara erbjuda sådana man själv gillar.

Ibland kan, så klart, kombinationerna bli lite andra än de man själv tänkt sig.

Men det kan ju bli skitsnyggt det med!

Allt klär, som bekant, en skönhet!! ♥

Nu ikväll, strax innan badning och sovdags fick Noah ett enormt puss-sug! :)

Han smackade och putade med sina läppar och ville pussas. Helst då med sin stora idol Noomi.

Men även jag och Benjamin fick äran att få en och annan puss.

Idag var det veckans första och eventuellt enda, dagisdag, och Noomi var iaf på morgonen, taggad till att gå.

Kläder och skor vill hon välja själv och imorse då vi inte hade någon direkt brådska så var det självklart ok.

Då vi landade i våra sängar strax innan 01:30 natten innan så blev det ju inte, vare sig något bad eller någon dusch då, och lilla fröken var inte sugen på någon morgontvagning heller.

Fot(bolls)bad däremot, gick alldeles utmärkt och rådde bot på de två svartfötter hon skaffat sig i parken bredvid familjen Ottossons hus. Platttång var också något hon ville prova på, innan hon ansåg sig redo för påklädning.

Jo, den blev av :) ....resan till Tranås!!

Även om det var på håret.

Jörgen hade glömt den lilla detaljen som att ombesiktiga husbilens tvåa... Mao hade den körförbud sen 24 timmar tillbaka och fram tills en timme innan vi åkte... The story of our lifes..

Nåja... allt är om inte glömt, så iaf överspelat ;)

Första stoppet på resan var i Solna och Karolinska där Eric hade en läkartid vid 10.

När vi förbrukat en timme där, så åkte vi vidare till Skärholmen för att köpa lite presenter.. och även .. tydligen en bok åt Jessie.. :)

Sen kändes det som om vi färdades i sirap eftersom vi segade oss ner med ett par till stopp, korta iofs men ändå.

När vi äntligen parkerat husbilen och promenerat de sista 100 metrarna hem till familjen Ottossons hus hade klockan passerat 16.

Då hade Elin och Ellinore dukat upp en smaskig tacobuffé som de generöst bjöd oss långväga gäster på.

.... I know not what I do...

....for being so rude.. var det egentligen, som jag skrev.. till någon/några idag... några som jag inte känner...

Varför???

-För att jag kan!! ;)

Nä'rå. Jag har en grej på gång sirru :).

Har fått en idé. En idé som jag vill följa och se vart den leder..

Alltså ingen super hypad Idé som kommer att göra mig rik eller så... i så fall snarare tvärtom..

Men jag kommer inte avslöja min idé förrän jag vet utgången av den.

Däremot hade jag tänkt avslöja både för er och mitt framtida jag, hur vår helg blev.

Men, idag så körde det som vanligt ihop sig, och jag sitter nu här, alltför trött för att orka fixa med helgens bilder :(

Vad än värre är.. jag lär inte hinna det imorrn heller, eftersom jag återigen vill och avser följa en impuls jag fick..

Jag har tänkt packa in alla barnen och mig själv i husbilen och låta Jörgen stryra oss alla till Tranås.

Där tänkte vi gratta Elin på hennes födelsedag och även fira Isac, lite så här i efterskott.

Min tanke innfattade även en natt på en mysig camping i närheten av Elins hem, men där får jag backa och se mig besegrad då Jessie var tvungen att vara tillbaka i skolan redan på onsdag morgon.. och då blir det ju bara larvigt att parkera på en camping, för att asatidigt släpa sig upp och återvända hemåt..

...down.

Det skulle verkligen behöva hända något kul snart innan jag tappar sugen alldeles!!

Jag har så sjukt mycket att göra men så frustrerande lite tid att göra det på :(

Det är inte en alldeles lysande idé att måla om i alla rum i huset, utom två, samtidigt.. jag vet!!!

Meeeen vi behöver göra en rokad och byta rum, och då måste man ju passa på att måla om, för när annars ska man kunna eller hinna det??

 

Jag är så enomt stressad av allt jag måste hinna med att göra, att jag inte kan tänka på annat.

Att bjuda hem folk existerar inte alls längre, förutom folk som har en medellängd på en meter.

Och detta eftersom de bara accepterar att vi bor och lever i ett kök, utan att vare sig döma eller prata skit om en bakom ryggen på en, så fort de kommit utanför ytterdörren ;)

 

Man skulle tycka att jag måste prioritera och välja bort vissa saker eftersom jag inte hinner med, men till saken hör att det som upptar min tid, och gör att jag inte hinner med, är barnen och deras aktiviteter.

Och sånt vägrar jag att prioritera bort!

Att klämma in 3 fotbollsträningar på en helg är både roligt, nyttigt och kul...och det får ta tid!

 

Sen som nummer två i tidätarligan hamnar matlagning, tvätt, gräsklippning  etc samt skötsel av hus och hem.

Hur prioriterar man bort det, när man redan innan ger det minimalt med tid?

Går ju'nte!!!

 

Förundras ibland över att andra har så mycket tid över till umgänge. Verkar ju mysigt!!

Själv får jag numer panikkänslor om jag bokat in umgänge med VUXNA människor HÄR hemma!!

Därför gör jag det så sällan att knappt kommer ihåg hur man gör, när man umgås..

 

Till saken hör att det faktiskt nu är dags, för ett sådant stresspaniksumgänge... redan på söndag.. O.o

Innan dess ska jag hunnit städa, klippt gräset, flyttat ut ur Benjamins rum och ha målat färdigt det rummet vi ska ha till tv-rum sen, är det tänkt...

 

Då är det ju lite synd, kanske, att vi imorrn, redan efter frukost, ska iväg på helgens första fotboll för att sedan åka vidare till Linns 4-års kalas till att därifrån återkomma hem igen, tidigast vid 17-tiden.

Sen skall allt tidigare nämnda, klämmas in på 3 timmar, för därefter åker Jörgen till jobbet.

 

Han kommer hem igen, lagom till söndagens första fotboll som börjar 9:45.

När vi sen landar hemma igen, strax innan 11 så har vi iaf 1 tim och 45 minuter innan det är dags att för oss att bege oss iväg till helgens sista fotbollsträning tillsammans med våra gäster, som sen följer med oss hem..

Ja, jag får lätt panik...och känner för att göra som Noah, när allt blir för mycket..

...igenom den första tiden med rutiner, tider och kom-i-håg :)

Idag hade vi Evelyne här på besök, från strax innan halv 11.

Noomi gick sin första dag på dagis efter ett megalångt och härligt sommarlov.

Jag mötte Evelyne uppe vid bussen vid 11:20 nångång.

Vi promenerade hem till oss för att äta ris och korvstroganoff till lunch.

Noah blev lycklig över sin lilla stand-in storesyrra.

..vaknar med ett ryck och inser att man somnat under tiden som man nattat barn... är i-n-g-e-n-t-i-n-g mot känslan... då man inser att man somnat under tiden som man nattat, t-v-å barn och hittar den tredje sittandes rakt upp och ner på en köksstol, med en fjärrkontroll i handen, sovandes, snarkandes framför en svart tv-skärm...

... eller inte!!

Jag hör till de människor som ogillar rutiner, måsten och tråkig vardag.

Så, en ny termin med skolstart och morgonrutiner känns väl så där att fejsa...

Men det är ju bara att bita ihop och kämpa på.

Idag var det iofs en rolig och spännande dag för Benjamin.. och för mig som fick dela den med honom.

Benjamin började nämligen i ettan idag!! :)

Nu är det slut på den fria barndomen med frivillig 6-års verksamhet.

Istället inträder han 9 år o-b-l-i-g-a-t-o-r-i-s-k skolgång.

Där lärare och rektor beviljar eller avslår sökt ledighet under skoltid... Gulp!!

Som tur är så ser han inte det på det sättet... ännu..

Nu är allt nytt och spännande!!

Nytt och spännande för mig är att han nu lagom till skolstarten knäckt läskoden!!

Det är så häftigt, tycker jag när de plötsligt kan läsa ord och hela meningar!

...varför jag inte svarar när du ringer...

Har som jag skrivit förut, nu helt, förlorat tålamodet med sk normalbegåvade vuxna människors dumheter!!

Har liksom ingen artighetsreserv kvar till dessa människor!!

Som en sista utväg för att bespara dessa människor obehag så undviker jag dem helt sonika..i den mån det går.

 

Soc-kvinnan som vill ha sina blanketter undertecknade hajjar liksom inte vinken, utan balanserar nu, i total avsaknad av skyddsnät på mina nervtrådar....

Blanketter skulle sändas till oss för undertecknande men dök inte upp.

De visade sig att avin jag fått och undrat över vad jag nu kunde tänkas ha beställt, innehöll dessa blanketter.

Sockvinnan hade glömt att nämna att vi hade att vänta ett rekomenderat brev.

Avin blev liggande och brevet outhämtat..

 

Nu, då hon av mig tidigare, blivit anvisad att hädanefter kontakta Jörgen i ärendet (pga min brist på tålamod med henne) får hon plötslig lust att ta kontakt med mig... x 1000.

Behovet hos henne är så stort att hon är nära att brisera om hon inte får tag i mig.

När hon ringer strax innan 9 i värsta frukostkaoset, så väljer jag att inte svara utan tänker att jag tar det när alla barn fått något att äta framför sig..

Men DÄR någonstans tänker vi lite olika, hon och jag.. så där som man kan göra ibland.

 

Soc-kvinnan vill prata med mig nu, där och då, med detsamma och på EN GÅNG!!!

Hon ringer så snart ekot av sista signalen har ebbat ut..... upp igen!

...och inte bara på hemtelefonen. Utan piffigt nog även på mobilen..... samtidigt..!!??

 

Så förutom kakafonin av otåliga barnröster som kräver frukost, så dränks mina hörselgångar av två olika melodier... i två olika tonarter.

Allt med samma otålighet och krav om uppmärksamhet!!

 

Jag väljer barnen, och väljer därför återigen att ignorera telefonerna.

 

MEN som för att försöka driva mig över vansinnets brant så ringer soc-kvinnan inte mindre än 4 gånger vardera på båda telefonerna... OCH dessutom S-A-M-T-I-D-I-G-T!!! 

 

Jo, för så klart vore det ju slöseri från hennes sida att inte använda soc-kontorets förträffliga växel till fullo!!

Denna förträffliga växel som inte förmår ta emot och förmedla samtal åt andra hållet...

Samtal som Jörgen försöker ringa för att skona mitt humör.

Nej, det visar sig vara en omöjlighet att komma i kontakt med soc-kvinnan från andra sidan av teleledningen..

 

Så jag får mottaga än fler samtal, under dagen från samma nummer..

 

Samtal som jag fortfarande väljer att inte besvara, pga att jag ta mig f-n inte tål den kvinnan OCH kommer att låta henne veta det OM jag skulle lyfta luren!!

 

SÅ:

-Jag svarar inte pga jag vill bespara dig en kvarts monolog till varför du är en sådan patetisk, pinsamt oprofessionell, IQ-befriad person som på intet sätt borde tillåtas sitta på en tjänst där merparten av arbetsuppgifterna innefattar att samspela med andra människor!!!!

-Jag önskar BESPARA dig den informationen eftersom jag inte tror att det på något sätt, skulle göra dig till en lyckligare människa eller en mer kompetent socialkontorsmedarbetare!!

 

Om du bara kunde vara lite mer inkännande och lyhörd så kanske du hade kunnat förstå...

...if life gives you lemons, make lemonade 🍸

 

Inga sura miner eller deppiga ord här inte.

Nej här lagades det våfflor med sylt och glass till frukost :)

Juice dracks ur höga glas, hållna av nymålade naglar.

 

...så var den här helgen förbi.. och vi är ännu lite närmare skolstart.. :/

Jessie är först ut och börjar imorrn.

Benjamin får mjukstarta lite, genom att börja först på onsdag... vilket också är dagen för dagisfotografering..

Terminens aktiviteter har redan hunnit starta upp, så som fotbollen. Kul!!

Nu har även Noomi börjat spela, i ett bus-och-leklag på Munsö. Jättekul tyckte hon :)

Benjamin stannade hemma och lekte med Jonte under tiden, passade av Jessie.

 

...utför när du ser ut som en 3:e klassens dragqueen, utan smink!!

Mammas stolthet och kärlek!!! .... aka min testdummie ♥

På dig har jag trevande övat upp mina mammakunskaper till dagens perfektion ;)

Alla misstag jag har gjort.....har jag gjort på dig..

Inklusive tappat dig i golvet...

...eller vänta, det var det pappa din, som gjorde... tacka mig sen.... för att vi gick skilda vägar ;)

Hur länge ett barn kan skrika, utan att dö... det lärde du mig!

Hur länge en mamma kan vara vaken och bära sitt barn, utan att dö..det lärde du mig...

Typ 10 månader....

Du lärde mig också att kärleken är oändlig. Att den kan töjas bortom alla gränser ♥

Att det går över... det där abnorma hatet... man plötsligt möts av en dag, då man varit "a pain in the ass far too long"!!

Att söta babyfötter någonstans på vägen, byts ut mot svettiga mansfötter, men att det också har sin charm.

Du lärde mig också var mina gränser går.

Att det faktiskt är möjligt, för en 161,5 cm lång mamma att bära sin 10 cm längre son nerför en trappa på rent adrenalin..

Jag hyser idag endast tacksamhet över allt vi gått igenom, och fått uppleva tillsammans.

Jag väljer därmed att glömma alla eventuella svårigheter som vi tampats med, på vägen hit..

Känns som om jag var en rätt ok stand in för en farsa när vi satt tillsammans du, Eric och jag och betade av pinsamheter efter pinsamheter ... ;)

Erkänn att jag var både påläst och ute i god tid..? :D

Nu står vi här.

Du är flygfärdig och i allra högsta grad redo att lämna boet..... OCH... vår relation är bra!!?

För att inte säga fantastisk!!! :)

Jag älskar dig, min allra störstaste lilleman!!

22-år gammal!! ♥

(När jag fyllde 22, höll jag som bäst på att förbereda ditt 1-års kalas:))

 

Jag förtjänar INTE en kamera till!!!

Jag borde se till att hålla bättre koll på mina kameror och vårda dem ömt!!

Meeeen nu klarar jag tydligen inte det!!! Ok!!??

Min allra käraste bästaste kamerakompis får numera sälla sig till kamerakyrkogården i kökslådan.. :(

Min bästaste långtzoomande snokarbuddie med hököga och ormtunga.. Canon :( Farväl!!

Inte ens gaffatejp klarar längre att hålla dig samman :(

Idag har vi haft en rätt slö och slapp dag här hemma.

Jörgen som varit ledig från ambulansen har röjt lite på tomten medan barnen har lekt ute mestadels.

På eftermiddagen tyckte Jörgen att vi kunde åka och fiska, vilket barnen tyckte var en kul idé.

Jessie och Millan som skulle hänga på tyckte att det var en kul idé att baka något gott att ta med..

Att sen det blev jag som bakade.. var nog mitt eget fel då jag tyckte att hastbullar var lämpligt att baka.

Eftersom vi ville iväg så fort som möjligt.

Hastbullar bakade jag.

... med en massa vattenlek i ur och skur.

De två sista dagarna har bjudit på mysigt badväder som vi passat på att utnyttja...

Var kom allt detta krull ifrån??

Young Guns,
Having some fun
Crazy ladies keep 'em on the run.
Wise guys realize there's danger in emotional ties.
See me, single and free
No tears, no fears, what I want to be.
One, two, take a look at you
Death by matrimony!

Att leka tittut kan roa både liten och stor :)

Ibland när jag tittar på mina barn, speciellt de små, så känner jag mig livrädd.

För de stora med.

Men inte längre på samma sätt, då det är allt för sent för att gå tillbaka, göra om och göra rätt.

Livrädd för det enorma ansvar jag tagit på mig, inte bara en, utan sex gånger då jag gett liv åt världens finaste.

Tankarna svindlar.

Vem har sagt att jag är mogen nog för att ge dessa sex personer en bra början, en stadig grund att stå på..?

Kommer jag att kunna lotsa mina barn genom svårigheter och förse dem med de rätta verktygen, de behöver för att kunna bli lyckligt normalfungerande vuxna, utan allt för mycket skit i bagaget..?

Vilka neuroser kommer jag må hända, ofrivilligt, att bjucka dem på?

Hur kommer deras bild av en lycklig familj att se ut?

Vad har jag planterat för relationsmönster, som de omedvetet kommer att harva runt i?

Hur har vår tidiga anknytning sett ut.. och hur viktig är den egentligen?

Kan den vara så pass avgörande som det sägs i psykologiböckerna?

Då borde det vara safe.. för knyta an till mina små har aldrig varit ett problem, inte heller att älska dem till månen och tillbaka.

Men det där med relationer har varit en trasslig härva, bitvis, för mig.

Inte så att jag har haft tjogtals med relationer att sabba barnens framtida lycka med.

Nej en relation med de tre äldstas pappa och en nuvarande med de tre yngstas.

Problemet är väl kanske mer att jag på något sätt lämnas ensam med ansvar för uppfostran och förpassas till att bli den allsmäktige vuxne förebilden som ska ro båten med alla försvarslösa barnen i land..

OCH då återkommer jag till frågan:

-Vem har sagt att jag är mogen nog för ett sådant ansvar och hur kommer det att gå??

Är jag en tillräckligt god förebild?

Hmm... det har varit riktigt ordentligt skralt med uppdateringar på sistone.. :(

Dels beror det på semestertiden, samt allt för MÅNGA projekt och åtaganden.. och dels på brist på happiness och lycka att dela med mig av.

Det känns ju så där kul att sprida deppiga ord och nedstämda tankar...

Men till saken hör, att det är mest på den dystra sidan av livet som jag befinner mig nu.

Åren med mammas sjukdom och död har så klart förändrat en hel massa i mitt liv.

Prioriteringar, val, sätt att tänka och vara.

Jag känner inte samma oändliga tålamod med saker som stör mig.

Där jag förr kunnat skaka av mig sådant som människor gör och säger.

Tex sånt som gör en ledsen eller sårar.

Saker som försvårar och kräver energi... kan jag fastna i grubblerier om varför, ha svårt att acceptera eller hitta lust till att förlåta och som förr ständigt acceptera.

 

Det är som att det inte alltid, längre, känns värt att anstränga sig till 120% för att tackla problem som andra skapar, försöka acceptera att vissa människor inte kan eller vill förändra, för dig icke önskvärda beteenden.

Att alla inte är som jag trott...

Det finns nyfunna vänner som är äkta och som bryr sig.

Det finns vänner jag inte träffar ofta men som jag fortfarande tycker lika mycket om.

Det är bara så att vi befinner oss i olika faser i livet just nu, men jag vet att vår tid kommer igen.

Sen finns det vänner som man borde släppa helt. Såna som man egentligen mådde bäst i att säga upp bekantskapen med.

Såna som alltid är på jakt efter egen vinning och som inte ger, utan bara tar.

Som gör dig ledsen eftersom du upprepade gånger hoppas och tror att personen är någon annan än den egentligen är..

Att samtidigt som man försöker ta sig igenom tungsinne och svårlösta problem överösas med än fler..

gör resan uppåt riktigt seg och tuff.

Tur då, att det trots allt finns ljus i mörkret.. Skratt i huset... kramar, pussar och kärlek ♥

Dags att återvända till vardag och rutiner :(

Inte blev det någon mjukstart heller.

Jörgen som tagit tjänstledigt från vårdcentralen för att prova på, att köra ambulans igen, hade missat att kolla hur hans schema för veckan såg ut.

Jobb, jobb, jobb, kan jag säga.. från tidig morgon till sena kvällen.

Idag då han kom hem som tidigast, hade klockan hunnit bli 19.

Imorrn åker han vid 7 och kommer hem igen vid 24:15.

Mycket trist för mig, då jag sedan länge haft bakning till ett bröllop på lördag, inbokat, och skulle verkligen behövt ha haft lite tid till detta...

Som det ser ut nu så får jag göra så mycket jag hinner fram till fredag (Jörgen är ledig då) och sen ägna hela den dagen och natten till bakningen.

Idag har jag börjat göra några blommor...

 

Försöker hitta tid till att gå igenom alla bilderna från Öland också, för att ladda upp dem här tillsammans med en reseberättelse. Får se vilket år den kommer...

 

Sen väntar fönstren på mer färg och rummet som maskerats och spacklats på samma sak.. men det får verkligen vänta tills efter lördagens bröllop!!

...Oj, vad länge sedan det var som jag kikade in här.. O.o

Är ju ute och far med husbilen.. och en drös ungar :)

Det har varit en lite rörig resa till en början och det har inte gått som planerat, men blivit bra endå.

Befinner mig just nu på Öland, i Köpingsvik.