sexunderbarabarn

Ja, nu är det verkligen inte många dagar kvar av denna ca tre år och fem månader långa föräldraledighet...

Närmare bestämt 10 dagar. T I O fullspäckade dagar!!

Lika fullsketen som denna dag har varit, känns det, som att det, kommer fortsätta...

Upp 06:15 för att hinna iordning till 7:50 då det var dags att åka till färjan för att bege oss till skolan och deras FN-dagsuppvisning.

Noomi och Noah fick följa med.

Då lunchen bestod av soppa med bröd och glass till efterrätt, så tog den något längre än vanligt att äta sig igenom.

Så strax efter 12 gick färden hemåt för lunchvila för de små och lunch för mig, innan jag 12:20 småjoggade ner till färjan för att ta bussen över till Ekerö och hundpatrullen - min nya arbetsplats.

Riktigt kul var det att hälsa på där! Det verkar vara ett kul gäng i en välfungerande verksamhet!!

 

Imorrn går färden vid 7:30 för att släppa Benjamin vid skolan och ta oss in till KS på läkarbesök nine-o-clock.

(här emellan smiter Jörgen och de små antagligen iväg i ett ärende till Bredäng)

Efter detta bär det av in till Stockholms C för att plocka upp Isac vid tåget. Storprinsen kommer på visit!!! :)

Sen blir det till att luncha någonstans innan vi tuffar tillbaka ut mot skolan och Benjamin.

Där blir det utvecklingssamtal med Ola eftersom jag läst fel på tiden i måndags och dök upp ca 5 timmar efter uppsatt tid :/... That my friends are a once in a lifetime happening!! Planerar inte att göra om det heller!!

Därefter får vi besök av några småfolk och deras mammor och då vankas det middag och fix inför kvällens halloweenparty i hembygdsgården ..som kommer att pågå mellan 18-20. 👻

Noahs inskolning går som på räls :)

Med det vill jag inte ha sagt att ett eventuellt bakslag kommer att chockera mig!

Nej utan liksom bara, att det helt enkelt går bra nu :D

Trots att vi kom fram till förskolan en så där 10 minuter senare än avsett.

Vi hade iaf med oss knopp-och-knytteryggor med en varsin liten matsäck, ett sittunderlag och små vantar.

Ty onsdagar är ut-i-skogen-dag.

Varmt och gosigt i luften var det, så det kändes som rätt val av dag.

Noomi såg jag inte röken av efter att jag hjälpt henne på med ytterkläderna och ryggan.

Noah fick jag förmånen att följa på hans knopp-äventyr.

De små skogsknoppen gick på utflykt till en bondgård ett stenkast från förskolan för att titta på djuren.

På vägen dit stannade vi till vid några äppelträd och plockade fallfrukt åt djuren.

Noah och han jämnårige kompis fick åka lite snålskjuts en bit av vägen.

Jag tänkte låta er alla få se att jag verkligen gör det, som jag avbokar allting för!! :)

Rumsrenovering!!

Just nu är det rummet som Benjamin skall få, som skall bli ljust och fint.

Spackling och slipning med vidrigt damm som letar sig in överallt.

Kvistar i tak, lister o foder sprayas med schellack innan hela taket skall målas med spärrvit och blank vitfärg.

Min investering i en cangun kändes väl så där.. Den åkte av efter ett tag.. då sprayen segade lite då och då.

Nu kom den då till sist... Dagen då det var Noahs tur att börja skolas in på D...a..g..i ...förskolan!!

Han började inte på något sätt, i samma stil som Noomi. Minns ni?

Nej...han tvekade redan i grinden... backade i hallen.. och stannade i dörröppningen på väg in till första rummet...

Där stod han sen och sneglade under lugg på Kerstin, innan han tog sikte på en stol där han parkerade sig,

medan han kikade runt på barn och omgivning.

Efter några minuter accepterade han några äppelbitar, log åt en busig flickas outröttliga tittutlek, innan han långsamt, via leksaker tog sig in på avdelningen som kommer att vara hans hemmabas under dagtid.

Sen fortsatte han att avancera, kom igång ordentligt och lekte innan det var dags att gå ut och fortsätta bekanta sig med förskolemiljön utomhus.

Det gick alla tiders :). Även om han av någon outgrundlig anledning ramlade en hel massa gånger..

Testar andra skor imorrn.

Då Noah är en försiktig general som gärna tar det easy till en början, så gör jag det samma.

Tog inga foton för att inte distrahera, men hittade två stycken som på ett schysst sätt visar hans

get-to-know-personlighet.

Imorrn blir det skola/förskola för alla, under 8 år..

...och även för vissa, som för länge sedan passerat bäst-före-datum.

Med andra ord, dags att sova lite!!

God natt!

Säg hej till en av Reimas testpiloter, vintern 2013-2014!! :)

Filippa som har börjat rida, frågade mig om jag ville följa med och titta. Och det ville jag ju så klart!

Kul var det! :) Mindes hur det var när man själv red, för så där 1000 år sen..

Små söta ponnys är rätt lagom att hantera dessutom, för hästovana människor som mig.

Hos Maud Donatello på Sättra får barnen vara med och hämta hästen i hagen, rykta, sadla och tränsa och sen rida både i paddock och ut på tur. En timme är avsatt för detta och 100:- per gång kostar det.

Sen är inte tiden skriven i sten direkt, utan det har blivit både 1,5 och mer.

Kul och prisvärt!

Känner mig tidvis som den värsta loosern som inte riktigt tycks få till mitt liv!!

Jag hinner ingenting. Jag kan ingenting. Och egentligen inget alls, vill sig!!

Det är så sjukt frustrerande!!!

Jag känner mig ensam och övergiven så många gånger, och undrar hur kan det ens vara möjligt, i ett hus där man aldrig får vara ifred...

Jag känner mig tyngd av alla måsten och allt ansvar som vilar på mig och önskar att allt var annorlunda.

Samtidigt så önskar jag ju så klart inte, att ALLT var annorlunda..

Nej, inte alls.

Mycket är ju bra men ibland skulle det vara så skönt om någon annan fixade och donade.

Lagade och organiserade. Städade och såg till att allt som behövs fungerar och finns.

Höst och vinter på intåg, och med det mörkare & kallare tider, kanske inte hjälper upp ork och mående.

Att veta att man inte är ensam med att ha svårigheter och problem gör ingenting lättare. Nej tvärtom.

Att se och höra människor man bryr sig om, kämpa mot sina demoner och slåss mot svårigheter gör ju att man själv mår dåligt å deras vägnar.

Att vilja men inte kunna är livets gissel.

Ja, alla har vi våra kors att bära.

Och nog är det väl synd att vi inte kunde byta problem med varandra, när alla andras problem tycks mycket lättare att finna lösningar till, än ens egna ;)

Hittade lite tröst i, att tillsammans med Majki, fixa lite på kyrkogården vid mammas grav.

..hade morfar/farfar i söndags.

Alla sina söner och döttrar lyckades han med att samla ihop. Samt till tre av dem, respektive.

Med dem följde en svans av ytterligare söner och döttrar, i form av barnbarn.

Korvgrillning, bil-och-kaminmeckeri stod på programmet.

Som avslutning fikades det, så klart, med kakor och bullar.

Jag hade bakat några nya cupcakes efter att fredagens laddning nästan tagit slut.

Då det inte fanns Bounty att få tag på här ute så bidde det Co-Co-cupcakes. Men de smakade minst lika bra.

Tur, förresten att vi stöttade upp gungställningen med ytterligare en, i somras. För där var det fullt drag!! :)

 

...som man tänkt sig... som sagt. Och så även idag.

Int orkar je fixa med några bilder och återberätta söndagen ikväll heller.. Nä I'm way to tired!!

Jörgen han jobbar och jobbar.

Mycket och intensivt just nu, så att han kan vara ledig nästa vecka då jag ska skola in Noah på föris.

Det gör att jag inte får många sekunder för mig själv på en dag.

Lite svårt då han åker hemmifrån 7:30 och och kommer hem igen vid 00:15.

Noah har sovit dåligt under ett par nätter nu och både han och Noomi har vaknat tidigt så nu börjar jag bli lite mör.

Men, men synd att klaga när det finns de som har det så mycket värre.

Detta var INTE vad jag skulle med maskerna till, meeen de kan ju funka till att gömma sig bakom också.

Kan lätt se mig sittandes på bussen in till Bromma, iklädd mask för att på så sätt skaffa mig space och egentid.

För handen på hjärtat skulle du sätta dig bredvid...?

 

Jag som verkligen hade tänkt ta till vara varenda timme av denna helg, då det blivit ett kortare uppehåll i Benjamins fotbollsträning i väntan på inomhustid, och lördagen därmed blivit ledig.

Var präktigt duktig och börja med taket i sovrummet som ska bli Benjamins.

Meeen ibland blir det inte som man tänkt.. även om det kan bli bra det med.

 

Åkte som sagt på klädbytardag i lördagsmorse. Tog med Eric som skulle in till Elgiganten och köpa ett spel.

De små var ju kvar hemma med Jessie & Millan.

Jörgen & Eric dumpade mig utanför Tappen där klädbytardagen hölls och åkte på uppdrag.

Uppdraget var att överlämna en varsin cupcake till två söta små tvillingprinsessor som firade födelsedag.

Jag hann knappt mer än ut ur bilen när Jessie ringde och sa att hon och Millan tyckte att vi alla skulle ta en familjedag på Skansen i det soligt varma vädret.

Det lät ju frestande men lite rörigt då vi bara kastat oss iväg på morgonen.

Jörgen i ambulanskläderna eftersom han jobbat natt och jag utan strumpor (som vanligt..;))

Jessie tyckte att det var mindre problem och bad om packorder. Jag fogade mig och sa vad jag ville ha med.

Tjejerna tog sen packning, barn och syskonvagn och satte sig på bussen till Brommaplan.

 

När jag fyndat klart skjutsade vi in Eric till Elgiganten och dumpade honom sen vid bussen hem.

Han ville absolut inte följa med till Skansen.

Plockade sen upp Jessie, Millan, Benjamin, Noomi och Noah vid Brommaplan där de lunchat på McD.

Där uppdagades att de i stressen över att hinna med bussen satt på Benjamin ett par för små byxor och Noomi en dagis-smutsig jacka så innan vi begav oss mot Djurgården så stannade vi till i Solna centrum så jag kunde köpa ett par byxor och en jacka.

Synd att jag inte vetat det då jag var kvar på klädbytardagen :) för just de saknade plaggen hade jag inte köpt.

Däremot detta för 572:-

...som drog oss vidare på det tredje och fjärde.

Gosh och holy macaroni så det kan bli ibland. Hela dagen bara försvann.

Skulle iväg på klädbytardagen i Tappen, fick jag för mig i morse.

Frågade Jessie om hon kunde tänka sig att passa de små så kunde jag och Jörgen åka fram och tillbaka lite kvickt..

Kvickt kan man ju inte säga att det gick då vi återsåg hemmet dryga 12 timmar senare...

Men mer om det imorrn för nu ska här sovas!!

Idag hade vi ett inbokat läkarbesök för Noah då det skulle kollas så att han inte har nåt njurfel eller diabetes eller nåt. Vår lilla drick-och kissdocka.

Klockan 9:20 var tiden, som läkaren dessutom höll... :)

Tänkte att denna dagen skulle kunna bli riktigt produktiv då Jörgen var ledig och läkarbesöket så pass tidigt på dan att jag såg framför mig, hur mycket jag skulle hinna med.

Själva läkarundersökningen gick på nolltid.

Remiss till blodprover skrevs ut.

Tog en nummerlapp.

Nummer 47.

Går en halv meter ifrån nummerlappsmaskinen när det plingar till och vårt nummer bläddras fram.

Kliver in på labb med en lista på ett femtontal prover som skall tas.

Bästa Marja tar emot.

Häpnar över mängden prover och funderar på vartifrån hon skall ta, allt blodet till dessa..?

Armen eller fingret?

-Ska du mjölka, då går jag. Säger jag. -Då får Jörgen hålla honom!

Jo'rå, mjölkning fick det bli och Jörgen inhämtades. I vanliga fall så får de inte mjölka mina små barns fingrar på blod, utan de får Embla-på och tappa ur armen, men Noah hade så yttepyttesmå kärl att Marja stod på sig.

Det gick hur bra som helst. Noah var tapper och grät inte ens. Trots att hon tog flera rör.

Sen var det dags för urinprov och påse med plåstertejp. Det är jag expert på, så det kirrade jag inne på toan.

Såg framför mig att det skulle ta max 5 min innan påsen var fylld. Noah som kissar var och varannan minut. Det var ju liksom därför vi bokat läkartiden.

Meeen..efter en timme började vi tröttna på att sitta och vänta och läsa böcker..

Plötsligt har antalet läsare per dag ökat markant... och då fastän jag inte skrivit nåt alls under den sista tiden..

Eller är det kanske DÄRFÖR..!?

Ni vill egentligen inte läsa något här utan bara kika in, är det så??

För isf blev det plötsligt plättlätt att driva en blogg :D

 

Kanske pga stressen inför livs-stils-shiftet (börja-jobba-efter-typ-3år-och-5månaders-föräldraledighet-på-nytt-jobb) så glömmer, glömmer och glömmer jag saker..

Snart har jag väl glömt var jag gjort av barnen... som nu faktiskt ligger nerbäddade i sina sängar... tror jag... eller.... vart var det nu jag la dem...?

Så om någon väntar på att jag ska höra av mig.. do it yourselves... för jag... jag har glömt det!

 

Jag försöker desperat hinna, allt jag inte hunnit under dessa tre år, under 3 veckor...

 

Det har varit dryga 3, tuffa och tunga år trots att jag fått förmånen och lyckan att begåvats med 2 fina barn.

Någon frågade mig om jag inte ångrat att jag inte passat på att ta körkort under dessa år...

Och fick svaret NEJ!!! Det ångar jag inte det minsta!!!!

Det har inte funnits tid, ork, pengar eller möjlighet till detta.

Och det var ju synd eftersom jag förlorade mitt jobb pga detta.

 

Några veckor efter att jag gått på föräldraledighet fick min fina mamma besked om att hon hade elakartad lungcancer.. Hela min värld så som jag kände den, rämnade..

Nu följde en tid av oro, lycka, ångest och kärlek om vartannat.

Mamma fick genomlida en mängd vidrigt jobbiga behandlingar och mådde inte speciellt bra.

Pappa mådde självklart inte, heller bra i detta.

Jag försökte så gott jag kunde finnas där för dem.

Jag lagade matlådor och skötte den största delen av deras matinköp.

Jörgen väljer under denna tid att åka på mission till Afgahnistan och genomgår inför detta en utbildning som gör att han blir borta mestadelen av vår vakna tid från och med Januari 2011 tom december samma år. Under månaderna maj-dec träffar vi honom sporadiskt under några veckors ledighet.

I övrigt är jag själv med 5 barn, hus och hem.

Under denna tid så drabbas jag av motgång på motgång. Bla i form av översvämmad källare, problem med pannan och en fuktskada som tvingar mig att evakuera mig själv och barnen från sovrummet.

Jag får svar på varför jag fått astma med förlamande trötthet.

Kort sagt jag går på knäna och fortsätter med detta iom att mamma blir allt sämre.

Jag hinner föda ännu ett barn innan jag tvingas uppleva det mest smärtsamma jag någonsin upplevt då mamma blir allt sämre och till slut somnar in.

Jörgen som trivts som fisken i vattnet på sin utlandsmission, drabbas här hemma av depression och lämnar därför över forsatt ansvar av hus och hem, och nu 6 barn till mig.

Svårt dessutom för mig att finnas till, stötta och hjälpa när man själv inte mår bra :(.

Så jag kan utan att överdramatisera säga att körkort har inte funnits i min tanke.. annat än som en dröm och ett försök till att ta det under de sista månaderna av min föräldraledighet..

Synd då att vår bil gick sönder och blev ståendes, reparerades i omgångar för dryga 10 000 och ännu inte är färdigreparerad....

Så nej, det går INTE bra nu!! :(

 

Imorgon påbörjar vi utreda om utifall att Noah skulle kunna tänkas ha diabetes...

Veckan efter hoppas jag kunna kolla upp knölen i min arm som jag haft i ett antal år.. och som skulle förväntas försvinna av sig själv..

Sen hoppas jag på att på svar på vad som spökar i mitt blod och om jag ska fortsätta äta B12 trots att mina värden är så höga..

 

Och förutom detta så försöker jag i panik måla färdigt i alla 3 kvarvarande rum... fixa färdigt fönstren och byta ut alla tätningslister..

...men så är jag just det också, ledsen alltså.

Och då gör man bäst i att hålla sig härifrån.

Så att man inte sprider ledsamheter kring sig...

Hur som helst så ska jag börja jobba inom en mycket snart framtid, och det har väckt en hel del känslor, på fler än ett sätt.

En hel massa saker att ta ställning till. En del nya insikter om både det ena och det andra.

Det har också väckt den björn som sov, så att säga.... på så sätt att det nu är riktigt bråttom att hinna färdigt här hemma.

Inte lätt då att dels hinna spacka, slipa, måla, sysselsätta barn och allt annat jag måste hinna med om dagarna, kvällarna och nätterna.

Ett rum klart iaf..

 

Before: (eller under iaf..;))

.... har vi inte!!

Nu har jag försökt lägga i en högre växel vad det gäller renoveringen här hemma..

Imorrn blir det nya tv-rummet färdigt... och om inte, så kommer ni aldrig få veta det ;)

 

Igår hade jag en hel massa trevliga fikagäster, Tytte, Filippa, Diana, Evelyne, pappa och Millan.

Men Millan fikade dock inte. Hon var bara trevlig :)

 

På kvällen var vi iväg en sväng och handlade lite. Passade på att plocka upp Jessie också, som dejtat sin far.

Roligt var, att vi sprang på kusin Emelie utanför Västermalmsgallerian.

 

Pratade med Mia på jobbet också, då jag igår fick veta att jag inte kunde gå tillbaka till min gamla tjänst.

Så den 4:e november börjar jag pendla till Ekerö. Får se hur det funkar med barnen och förskolan då.

Om det blir aktuellt att välja en annan utefter vägen.

Men det hoppas jag att jag slipper då vi har en så bra förskola här ute. Men som sagt, vi får se.

 

Imorrn är det fotbollsträning, hämtning av en hylla och hemmamatch för Adelsös herrlag som står på agendan, förutom tv-rummet. På söndag är det fotbollscup ute på Skå.

 

Så som vanligt har vi att göra...

Och mer än en gång har man önskat, att man hade ett fett bankkonto, så att man kunnat hyra in folk till allt som behöver göras.

När jag var på visit nu ikväll, hos min kompis Ewa så fick jag med mig hem, en jättefin present till Noomi!

En alldeles fantastiskt fin, färgsprakande kofta!!

Jag älskade den, och Noomi älskade den ♥

Något annat hon älskar den lilla raringen, är att spexa framför kameran :)

Vill man ha pippiflätor till dagis, fastän man klippt sig själv, så... blir det svårt ... så går det!!

Hey, nog för att jag gillar att baka och så..

Men nu när Noah lagt i en högre växel, och anammat Emil i Lönnebergas sätt att vara,

så kan det tom vara svårt att lyckats fylla diskmaskinen OCH sätta igång den..

Men nu på ett par dagar, så har jag förutom plockat de allra flesta äpplena av de dryga 170 kg,

som vi gjort must av, även bakat 6 äppelkakor...

Inte klokt egentligen hur mycket ett barn förändras på något år eller så..

Att ett hår tex,  helt och hållet, kan ändra både struktur och färg :)

Kolla vilken skillnad. 17 månader har passerat, mellan bilderna på samma lilla pojkhuvud.

Nämligen Noahs

Min vana trogen, då jag idag passerade kyrkogården, tittade jag ut genom bilfönstret åt mammas grav till..

..och tyckte att det såg annorlunda ut, men tänkte att jag i farten måste ha missat mammas plats och tittat bredvid.

Ett par timmar senare passerade jag igen, och då hade det blivit mörkt.

Ser att ljuset jag tände i förrgår fortfarande brinner..framför gravstenen.

Gravstenen??

Nej men....,missade jag mammas grav igen??

Men stenarna runt om hennes grav är ju så höga..?

Stanna bilen!! Jag måste titta till mammas grav.. och jo den såg annorlunda ut!!

Korset var borta, hennes sten hade nu kommit och satts på plats.

 

 

Har gjort allt jag kan idag för att hålla det ifrån mig.

Sett till att vara så upptagen att tankarna på dig, mamma, inte skulle "komma åt mig".

Men ibland är det bara helt omöjligt!!

Du är så enormt saknad att du aldrig kunde ana!

Ibland känns allt så meningslöst utan dig, även om det så klart inte är det.

Noah har kunnat säga mommo länge nu. Han går till ditt foto, pekar på dig och säger det...

Då brister nästan mitt hjärta eftersom det är allt han kommer minnas av dig.

De få gånger som han hann träffa dig, kommer han inte att minnas.

Men jag minns. Jag minns hur han låg på din arm, på ditt bröst.

Liten och bräcklig som en fågelunge.

Men nästan lika bräcklig var du.

Du tyckte att han var tung den lilla räkan ♥ och du orkade bara hålla honom där en liten stund.

Är glad, på något konstigt sätt, att han fick vara med under dina sista timmar i alla fall.

Det blev någon slags början på slutet. En slags tröst & trygghet för mig när han låg där nedanför din säng och sov, så lugnt som det lilla barn han var.

Idag känns allt så overkligt och jag kan knappt förstå att du varit borta i över 1 år...

På kyrkogården blommar rosorna så fint.

Den röda som jag planterade förra året har också blommor nu.

Idag fick du en vit rosbuske som doftade jättegott..

Jag saknar dig så!! ♥