Noomi tog sig igenom sina relativt smidigt.
Feber och koppor hade hon, men var i schysst form ändå.
Det som drabbade henne värst var en koppa på hennes högra ögonlock.
Den blev lite infekterad och ögonlocket svullnade upp, tills hon såg ut som en mini Tyson, nockad i sista ronden.
När svullnaden lagt, sig återstod bara att vänta ut skorpbildning och därefter låta såren torka ut.
Sen kunde man ju nästan ana, att vi inte kunde ropat hej så kvickt.
16 dagar senare sjuknade Benjamin in.
Väntat var också, att det för honom inte skulle gå lika smooth.
Här sitter vi nu, min pojke och jag.
Han, nerlusad av koppor, febrig och har jätteont i halsen.
Jag, trött, orkeslös och fattig.
Att jag, ligger i lä i ömkansvärdhet, är jag den första att skriva under på.
Med stora öar av kliande koppor på kroppen, koppor på tandkött, tunga, läppar.I, bakom och på öronen och med en hals som känns som om, den är fylld med taggtråd kämpar han på, min prins ❤️.
Skönt är, att han, precis som jag upplevde med Noomi, tycker att vattkopps-skummet från Apoteket är till hjälp och lindring.
Det klåddämpar och kyler, samtidigt som de tycks kväva nykommande koppor och göra så att de återbildas, utan att ens bli blåsor.
För hur stor är chansen att Noah undkommer koppedemien...?
