sexunderbarabarn

Välkomna Ann, Tobbe och Rasmus!!

Nybakt daimkladdkaka..

Nu ska jag sluta googla symtom och sjukdomar!!!

Idag upptäckte jag några små, små blödningar (som prickar under huden) på fötternas ovansidor.. så nu lider jag antingen av någon autoimmun sjukdom, reumatism, leukemi eller http://o.cotot.com/artikel/idiopatisk-trombocytopen-purpura 

Får se vad en läkare anser om min diagnos... bekräftas den??

Avstod bandyn pga dessa prickar då Jörgen lät mig veta att sådana blödningar ibland uppstår vid hjärtfel då hjärtat har svårt att pumpa ut blodet... eller nåt liknande.

Inte skojsigt :(

 

...hoppar detta ikväll. Är tokslut efter helgens intensiva tempo :)

Återkommer imorrn.

Sur som f-n också över att jag aldrig kan logga in på min bank heller, längre!!!!!

Väntar på ett nytt kort och hoppas på att det är det som är felet!!

Undrar om Nordea står för mina påminnelseavifter på obetalda räkningar sen...?

Idag (läs igår) firade vi båd Jessica och Noah.. trots kaosigt hem och snornästa, hostiga barn.

Allt blir inte alltid.... utan mer sällan, som man tänkt sig.. men kan bli rätt ok ändå.

As usual så var jag långt ifrån färdig med allt, när gästerna ramlade in.. :/

Bak och tårtkladdiga redskap vart man än fäste blicken.

Men de är härdade, mina kalasgäster, och de mer rutinerade kommer dryga halvtimmen efter utsatt kalas-starttid. :)

Alla mina syskon, respektive och barn.. deras respektive.. och barnbarn, förutom Emil, Angelica, Jocke, Håkan Evelina, Emelie och Elias dök upp (det är lättare att räkna dem som inte kom :)).

Pappsen kom också och fikade ♥

Min bästis Ann med son och Millan är andra givna gäster.

Två rookies på kalasfronten, här hemma, idag var Emma & Isabelle, två sköna tjejer som Jessie lärt känna och hänger en hel del med. Kul!! Sånt gillas :)

Ljusblåseri:

...när man sitter i köket och väntar på att jordgubbskrämen till macaronsen ska bli tjock nog att spritsa på kakorna.. ♪♫♪♪♫

Och detta samtidigt som man funderar på hur stor chansen är att man blir färdig med bakning och städning inför kalaset på fredag.. och OM det kommer att bli nåt kalas, över huvudtaget..?

Noah har börjat snora och hosta lite smått, och med vår tur så utvecklas det åt det sämre hållet.. :/

Men så länge kör jag på och hoppas att det går åt rätt håll.

Nu sover han iaf sött sedan 1.5 timme tillbaka...

 

...och tar plats.

Nu har det lossnat för Noomi och hon har börjat tycka att det är kul att vara på dagis/förskolan :).

Inga protester och ingen förtvivlad gråt utan bara ett glatt vinkande och en massa pussande. Skönt!!

Jag har verkligen ansträngt mig och sett till att hon kommit iväg tre dagar i veckan, i under iaf två, kanske tre veckor och det har säkert gjort sitt till.

Och fortfarande åker hon lika glatt hem från dagis och ger mig inga som helst sura miner för att jag kommer och hämtar precis i melliset.

Personalen på förskolan har dessutom varit så enormt snälla att de följt henne ut till busshållplatsen och hjälpt henne på bussen där jag mött upp. Det har förenklat hämtandet rätt rejält :)

Imorrn tänkte vi vara lite busiga dock, och strunta i att åka till förskolan.

Jessie har en läkartid i Bromma och jag orkar inte känna mig pressad och stressad över att hinna hem till klockan 14 för att hämta Noomi.

Därför får hon stanna hemma från förskolan och istället hänga med till doktorn.

Samma sak lär nog gälla Benjamin.

Idag kom Jessie och Millan hem så pass tidigt att de både hann köra med mig, pusha mig till att stryka och hänga upp gardinerna i köket och ge mig lite andrum för att tvätta och fixa lite.

Sånt är verkligen guld värt!!!!!

Millan tog hand om Noah medan jag mötte Benjamin vid skolbussen och Jessie tog istället för mig, bussturen runt ön för att hämta upp Noomi. En riktig slappardag för mig med andra ord :)

Imorse hade jag dessutom ringt förskolan och bett dem att de skulle se till att Noomi sov middag där då det tidigare blev totalt ohållbart här hemma, när hon inte sov där.

Därför fick vi idag hem en glad och sprallig dagistjej :)

Härligt!!! Härligt var det också att vara ute och leka i solen efter melliset här hemma :)

Ibland undrar man.. ;)

Nu har vi haft bake off inför fredagens dubbelkalas här hemma, då Jessie & Noah fyller år :)

Noomi och jag har bakat kanelbullar, vaniljbullar och bullar med vit choklad i.

Då vi ändå var igång så bakade jag också ost-och-skinkfyllda gifflar under tiden som Noomi sov middag.

Passade på då, så att jag fick baka lite på egen hand :)

Noomi är helt outstanding på att baka bullar.

Hon får (eller tar själv om jag är för långsam) degbitar som hon sen helt på egen hand kavlar, ut, brer på fyllning, rullar ihop och skär i lagom stora bitar som hon sen lägger i formarna för jäsning.

Penslar och sockrar gör hon också :)

Shiiiit!! Jag får vara snabb för att ens hinna baka något innan degen tagit slut.

Hon fyllde en hel plåt, tror att hon bakade 60 bullar, den lilla sötnosen.

Små helt perfekta minibullar som vi kommer att duka fram på fredag, och kalasa på ♥

Varm choklad, stjärnsmörgås, hallon-och-blåbärssmoothie, korvmackor och matsäckspackeri...

Noahstackarn är för söt för sitt eget bästa och framkallar dock-leks-lust hos mig. :)

En slags fördröjd barbie-påklädsperiod kanske...?

En psykolog skulle säkert sätta ett bättre namn på min illa tillbakahållna make-overlusta.

Ordspråket "Allt klär en skönhet" uppkom säkert med tanke på Noah.

Min lilla pojkdocka, som till råga på allt, fått andranamnet Niclas efter min enda docka jag hade som liten..

 

Så här års överöses bloggar, FB och Instagram av vårtecken.. och jag vill ju inte vara sämre...

Vad framkallar mest vårkänslor tycker du?

Tussilago, islossningen (som kommit en bra bit på väg, bara under dagen) eller härligt gröna björkar..?

Gröna björkar får mig att må bra :)

Och gröna björkar har jag nu fått..

Hur segt som helst.

Noomi har varit på dagis, Benjamin, Isac  & Jessie i skolan och Jörgen på jobbet.

Kvar hemma var alltså jag, Eric och Noah.

Ute har det regnat i stort sett hela dan... trist :(

Noah har inte velat sova ordentligt utan tagit två små powernaps á 10-15 minuter

Allt jag har hunnit med på hela dagen är att tvätta en maskin utekläder och satt på diskmaskinen..

Pappa var snäll och hjälpte mig att hämta hem Noomi så att jag slapp ge mig ut i regnet.

Som tack för hjälpen fixade jag till en något försenad snabblunch åt honom.

Idag  var jag lite busig och snaskade på med bananplättar till lunch.

Bananplättar efter Jessies mumsiga recept. Serverade med hallon, blåbär och Nutella!!?? :)

På en måndag..?

Det kan eventuellt vara förknippat med spöstraff för ett sånt frosseri.

Jag passade på när Benjamin var i skolan, så att han inte tvingades bevittna när hanses mamma bröt mot sina egna regler, gällande snaskförbud i veckorna.

Noomi och Noah har inte riktigt samma koll på dagarna som min stora, duktiga kille.

Hoppas jag blir förlåten, då de blir gamla nog att inse, att inte ens en mamma är ofelbar utan kan bete sig så totalt regelvidrigt som idag..

Igår var det härligt soligt och på-väg-mot-vårväder.

Jag tog Noomi & Noah och gick ut på promenad, innan lunch.

Vi kom väl inte så där överdrivet långt på vår promenad.. kanske..

Vi stannade först till hemma hos moster Tytte och pratade en stund, innan vi gick vidare till morbror Tomas där Noomi promt ville in och leka med William.

Mao en typ 10 minuterspromenad i ren gå-tid.. :)

Noah somnade ca 3 minuter in i den prommisen så man kan ju förstå att Noomi sökte annat sällskap.

Morfar var också hos Tomas i kombinerat bilmekarärende och lunchbjudning.

När det blev dags för Wille att sova middag så begav vi oss hemåt i solen :)

Noomi som hade spring i benen passade på att sringa av sig lite i på vägen, i diken och i skogen.

.. är en långdragen historia, at schooldays.

Det äts i omgångar under säkert 2 timmar.

Någon skall ge sig iväg hemmifrån innan sju, en annan 1 timme senare, en tredje ytterligare 30 minuter senare och en hel drös ger sig alls inte av..

Någon lagar sin egen frukost, en annans står över, en tredje vill bli serverad och nån liten snabb serverar sig själv..

Noah, den lille macksnaskaren goffar mackor båd morgon och kväll...

Som favvopålägg delar Atria-lördagskorv och skivbar Arboga-leverpastej första platsen.

Det är viktigt det där med märkena... tycker jag! :)

Båd på outfits, tvättmedel och livsmedel..

De ska alltså va Arbogapastej och finska korvar med namn Atria, annars kan de' kvitta!!

Men härom veckan kände jag att jag inte ville vara en person som konsumerade en viss vara, av ett visst märke, utan att egentligen ha jämfört en likadan vara av annat märke, bara för att!!

Så när jag hittade en skivad korv på Lidl som såg rätt snarlik lördagskorven från Atria, som på orginalspråk heter Lauantai, så slog jag till och köpte ett paket...

Till dig som sa dig vara mutbar... ;)

(Ni andra kan bortse från detta inlägg..om ni inte har lust att bredspackla två väggar... ;))

...på datorn och hittar bilder från påsklovet :)

Soligt, fint och en massa utevistelse sammanfattar den veckan.

...efter upphottning, kommer här:

Dagarna blev ljusare och längre vilket i sin tur betöd mer tid åt folket.. att göra vad än de hade lust till.

Fine, so far!!

Men va hände liksom??

Jag upplever att jag inte hinner hälften av vad jag föresatt mig.. ?

Och att hänga här på bloggen tycks jag inte alls längre hitta tid till...? :(

Kan min nya egosatsning spela in?

Jag har börjat smita hemifrån titt som tätt.. eller iaf typ 3-5 timmar i veckan uppdelat på ett eller två tillfällen.

Bandyn i måndags stal 2 timmar från min hemma-mamma-barn-tid och pysselkvällarna hos Ewa brukar sluka 3.

Igår blev det nog närmare 3,5 timme i Ewas verkstad, och något som jag "pysslade" med var detta...

...jag har tyvärr ingen after-bild eftersom Noomi gillade tröjan så mycket att hon ville ha den till dagis imorse :)

Men den som väntar får se :)

Jag kan avslöja så mycket som att Ewa har stickat en ny nos och nya ögon...

 

Något annat jag pysslade med igår var att städa Benjamins rum :)

Imorse var det nästan lika fint där inne, trots att han hade med sig en kompis hem igår..

 

Mein gott!!

Som jag har slingrat, ursäktat och bortförklarat mig för att slippa skylta med min sorgligt eftersatta kondition inför fitnessmaffian på Munsö.. ;)

 

Hallåååååå, jag var också fit en gång... för ...länge... MYCKET... länge sen!!

 

Jag vill minnas att jag var en slags kvinnlig *Fimpen, yngst och minst i damlaget och på väg mot landslaget... ;)

En bolltrollare av rang, utan det minsta problem att hålla en match eller två igenom, utan byten...

Vad hände sen liksom...?

 

Äldst, störst och fetast, med en kondis som i bästa fall tar mig till färjan, hemmifrån, på 5 minuter (typ 100-200 m) och DÅ med 320 i puls och med överhängande risk för pulsåderbrock..

 

Så fit är inte ett ord, förknippat med mig, överhuvudtaget, längre, om man inte räknar in namnet som beskriver min nedre region, plussar på med sista bokstaven i slut och den första i mitt namn.

 

Så, ja, jag har ju därför, med framgång, hållit mig ifrån de gemensamma sportrelaterade aktiviteter, som jag trevligt nog fortfarande blir inbjuden till (de fikarelaterade har jag dock deltagit i..).

Ända tills idag!??

 

Idag kände jag, att jag plötsligt, efter år av slingrande, inte kunde komma på en enda relevant bortförklaring... till att inte komma.

 

Så skräckfyllt, stressat och lite upprymt rafsade jag, 13 minuter innan färjan skulle gå, ihop bandyklubba, skor och kläder, begav mig av hemifrån och upplevde en känsla som jag inte upplevt sen jag slutade röka.

Bara det, att den i detta fall, blandades med en fnissig och bjussa-på-mig-själv-känsla.

 

Den ursprungliga, outspädda känslan beskrivs väl kanske bäst som skam.

Skammen man som rökare (en utdöende och som en mindre begåvad klassad sort) kände om/när man mötte nån man kände, med en cigg i sin hand.

Den skammen som yttrade sig på så sätt, att ciggen snabbt fimpades, knappt påbörjad, när man mötte grannen på väg ut på sin dagliga power walk och ersattes av ett klämkäckt hej och ett leende som sa, kolla på mig, jag är också ute och rör på mig...och jag... röker INTE... heller!!

Den sortens dömande skam som talade om vad alla man mötte ansåg om ens person.

 

Den känslan gjorde mig sällskap till färjan..

Igångtriggad av.... föremålet i min hand..... -bandyklubban!!??

Genast kom så känslan, som tvingade mig att scanna min planerade färdväg för att i tid upptäcka en eventuell granne eller annan "kändis" .. i tid för att... VAD DÅ???

Slänga iväg en bandyklubba för x antal kronor och låtsas som om det regnar??

Det var någonstans här som fnisset smög sig på och trängde in skammen i ett hörn.

 

Tankarna på omgivningens dom "men hallå, vad ska fettot med en bandyklubba till" och "tror hon seriöst att hon kan lura NÅGON att tro, att hon vet hur man använder en sådan" "Skulle inte tro det va??" fick mig inte att kasta klubban och vända hemåt, funderandes på vad ursäkten till att utebli, från bandyn denna vecka skulle kunna bli.

Nej, de fick mig som sagt på gott humör!! :)

Jo, jag lyckas ibland roa mig själv, genom att stanna upp och verkligen se mig själv!!

Se mig själv i allsköns sjuka tankar och vanföreställningar.

Och inse att, vad andra tycker och tror, inte kunde bekomma mig mindre.

Och därför bjussar jag mig själv på ett lyckligt fniss... SOM garanterat får eventuella åskådare att stänga dörrarna om sig och misstänksamt betrakta den glatt fnissande tjockisen med en bandyklubba i handen!! ;)

Noomi:

-Mamma, kan du komma ett tag?

Jag:

-Kan du vänta lite?

Noomi:

-Kan du komma ett tag?

Jag:

Kan du vänta lite?

Noomi:

-Maaammaa!

Jag:

Jag kommer!!

Noomi:

Maaammaaa!!

Jag:

Jag kommer....

..Jessie. Jag är sminkad.

Benjamin fotad dagen efter vi var på leklandet senast. Ansiktsmålningen var seg att få bort.

Men allt klär en skönhet!

Undrar var man ska dra gränsen för barnens skaparlust och kreativitet....

Jörgens försåg barnen med pysselmaterielet, potatisar och tandpetare. Noomi tillverkade denna.

Noah är minst sagt rörlig nu och är sällan stilla någon längre stund, förutom kanske då han sover..

Ibland vaknar han tätt intill Noomi och ibland med fötterna där huvudet borde vara och tvärtom.

Då han sover i vår säng för tillfället, och ej i spjälsängen, så gäller det att rusa då man hör att han piper till, och eventuellt är på väg att vakna.

Annars får man med största säkerhet plocka upp honom från golvet.

Idag måste jag ha missat första pipet... för när jag kom inrusande i sovrummet möttes jag av detta..

Nu är det vår, äntligen!

Benjamin har har gått och väntat på att krokusarna ska sticka upp sina knoppar ovan jord utanför sovrumsfönstret.

Men han måste ha missat att titta efter de senaste dagarna, för idag inte bara knoppades de, utan stod i full blom.

Och som varje tidigare vår, sen han lärde sig att gå, så plockade han en liten bukett åt sin lyckliga mamma.

5 gula krokusar fick jag :)

-Mamma, jag vill ha tårta till frukost!!!

Noomi som hade fullt upp med att leka på kalaset igår, hann inte fika.

Majki, snäll som hon är skickade med oss tårta hem.

Är det påsklov eller är det påsklov??

Påsken är ju ett enda utdraget firande av fett, socker och kalorier... so what if.. vi tänjer lite på gränserna,

och i detta fall kalasar loss, på en liten tårtbit till frukost? I don't think Jesus would mind....

Igår fyllde William 3 år och bjöd till kalas.

Huset fullt som vanligt, även om inte "alla var där".

En sån himla tur att det är så många kalas i familjen hela tiden.. annars kanske man skulle kunna riskera att tunnas ut ;)

Majki hade bakat sjukt goda bullar.. inte för att jag tog en..

.. nej jag tog visst två!

Så risken är nog minimal.

När allting hinner ikapp och man liksom inte får till det... det är då man måste försöka hitta tillbaka till glädjen och ta makten över sitt mående.

Inte låta sig dras ned, utan verkligen kämpa för att ta sig ur allt det negativa.

Lätt att säga kanske, men svårt att göra.

Då gäller det att se sig om och använda sig av all den hjälp man kan få.

Jag har 6 anledningar till att kämpa och komma tillbaka till ett liv som känns mer roligt än trist, gladare än ledsamt och med fler glada skratt än arga ord.

Nu kanske det låter som om jag aldrig är glad eller nöjd med mitt liv. Att jag är en ledsen sort.

Men saken är den att jag vanligtvis har lätt att se glädjeämnen i livet, även om jag dras med ett katastroftänk som triggar mig att oroas för all sköns presumtiva farligheter.

Sen mamma dog, och av olika anledningar har jag sakta förvandlats till en vilsen själ som allt som oftast briserar i ilska pga brist på ork, stöd, avlastning och vardagligt kaos.

Jag känner mig ensam och som om jag bär ansvaret för all världens problem.

Detta är något jag nu måste ta tag och börja nysta i.

Jag måste stå stark för barnen och bryta detta negativa som nästlat sig in i mitt liv och hem.

Önskar så, att mamma fanns här hos mig med sina kloka ord och goda råd.

Även om jag är gammal nog och tillräckligt livserfaren, för att själv se lösningen på problemen, så hade det varit så skönt att få hennes kvitto på att jag tänker rätt.

"Här mamma kan du ta ett kort som kommer att muntra upp dig"

 

Benjamin är , som jag har berättat förut, en känslig kille som känner av stämningar och känslor.

Han får mig att gråta av skam och känslor av otillräcklighet.

 

Noomi som snart fyller 3 har också upptäckt att allt inte står rätt till, och att mamma inte är som vanligt.

 

Att jag lider skall inte de små må dåligt av, så dags nu att nysta i det trassliga och hitta vägen ut ur mörkret, för återigen vandra i ljuset.

 

Påsken 2013 var en sorgsen historia..

Njaaa, inte speciellt mer sorgsen än gångna månader eller så, men inte så särskilt jätte påsk-mysaktig heller..

 

I onsdags blåste vi ur och målade ägg till påskriset. Dvs Noomi och jag.

Benjamin som var i skolan, fick måla ägg på torsdagen efter leklandet och Jörgen som två gånger misslyckats med att blåsa ur ägget och istället krossat det med handen, gav upp.

Noomi var som vanligt en klippa både på äggblåseri..

 

På skärtorsdagen tog vi ledigt för Benjamin & Noomi från förskola och förskoleklass och åkte till leklandet, stor och liten i Barkarby. Vårt nya inneställe, där vi på sista tiden hängt en del.

Med oss dit följde också Jessie, Millan, Mari, Melvin, Evelyne och Benjamins kompis Laban.

Dagen till ära var det lite extra skojiga saker för barnen där.

Alla betalande barn (dvs alla barn över 1 år) fick en gratis t-shirt.

Sen fick man ballongfigurer och ansiktsmålning om man ville också:)