sexunderbarabarn

Även om det ett tag kändes som att den var evighetslång, så blev klockan iaf 16 och med det, dags att låsa o gå hem.

Ett jobb jag faktiskt trivs med och mestadels gillar!

Men just idag, tvivlade jag en hel del på om jag verkligen är vid mina sinnens fulla bruk..som tycker det är helt ok o fullkomligt normalt att överösas med kritik o klagomål både på mig själv som person, kollegors inkompetens och verksamheten i stort..

Ja, inte vet jag..?

Dårar är väl inte kanske direkt kända för sin självinsikt..

Så varför ens fundera på hur det är ställt med mina psykiska egenskaper..

Bättre kanske att leva i ovisshet..

Något jag är rätt säker på, är att jag hur som helst, kräver en själslig rening och återhämtning efter denna dag.

Hur gör man då detta på bästa sätt?

Jo, man sätter på sig lurarna och vrider upp volymen..

Först utomhus, innan man är redo att möta familjelivet..

Redo för ännu en ny dag 😘

Tur att alla dagar inte är sig lika.

Imorrn kan hända att jag, precis som igår, går skrattar mig igenom hela arbetsdagen.. 

Ja, minus flugan då..

Svagt illamående och äcklad!!

Men nej, jag har inte ägnat mig åt frosseri och är inte magsjuk!

Man skulle trots detta, kunna säga att jag ätit för mycket...

En fluga för mycket!!

Idag, sista rycket på jobbet, ville jag vara en schysst kompis och tog därför sopsäcken för att slänga den i soptunnan.

Lyfter locket på tunnan och hivar i säcken,  i en enda snabb rörelse.

Hinner i ögonvrån uppfatta något litet, svart och snabbt,  komma flygande upp ur tunnan, innan jag känner detta något, krascha bak i mitt svalg och glida ner i halsen...

Jag hinner inte reagera, inte hosta eller försvara mig på något sätt!

Utan helt hjälplöst, tvingas jag acceptera att jag svalt en fluga! Nyutkommen och förmodligen nykläckt, från en soptunna!!

En äckelskala för detta existerar ens inte!!

Jag hade accepterat dödshjälp på direkten om det varit legalt!

Det jag inte, accepterade var kollegornas erbjudande om att få deras fingrar nedkörda i min hals!

Ungefär där gick gränsen..

Lite stolthet har man väl! 

Kan jag inte själv stoppa fingrarna i halsen, ska ingen stödassistent göra det åt mig heller!

Istället drack jag Cola zero o visualiserade mig hur den, tillsammans med magsyran frätte sönder flugan i atomer på 3 sekunder..

Nu känner jag bara, våga vägra googla "hur länge kan en fluga överleva i magen" ..... 😩

Men däremot inrökt, stinkande och lycklig!! 

Lycklig bara därför att, jag har jobbat ute i det fina vädret hela dagen!!

OCH för att det idag, äntligen, 

torkat upp tillräckligt ute på udden, nere vid sjön, där jag och mina kollegor försökt elda vass i drygt en vecka.

Så idag, fick vi äntligen till det!!

Känslan av att starta en eld och se den flamma upp, är bara så nice!!

Har ju vuxit upp och blivit något klokare, än då jag som liten, startade en brasa under min säng, med Kalle Ankatidningar som bas.

Mellan denna, den allra första eld jag minns att jag startade, och dagens vass-eld, har en endast en behövt släckas av brandkåren..

Det får väl vara ok, tycker jag.

I nutid är jag en säkerhetsmedveten pyroman, som nu bara safe-eldar!

Inte mindre benägen att fjutta på, allt som kan tänkas brinna bra, men bara med ett klokare urval.

Och det är ju positivt! 

Hade liksom, lite så där för mig själv, bestämt mig för att inte blogga,

förrän jag hade något positivt att skriva om..

Håret som jag skrev om tidigare, som föll av i tjocka slingor från mitt huvud, kom på något skumt vis av sig..?!

Men jag klagar absolut inte!

Även om många tycker att jag har mer hår, än jag behöver 😂

Appropå hår förresten.. 

Jag har testat att använda Veet hårborttagningcreme..!

Och för att hålla det rumsrent.. 

Så kan jag berätta, att jag nu vet, exakt, var gränsen för bikinilinjen går (som enligt tillverkaren är ok att använda cremen på..) och vad som är of limits, så att säga... 😱

Repris på det, kommer inte att ske..

End of story.

Något annat som, iaf övervägande, är positivt, är att jag bytt jobb!

Eller bytt o bytt.. 

Jag har gått tillbaka till mitt gamla jobb, till Café Hovgården, till mina gamla arbetskamrater, plus ett nytillskott (positivt o trevligt sådant) och tillbaka till närheten hem, men framförallt till barnen.

Men nu tycker jag att det får räcka med positiva saker för idag!!

Vill ju varken chocka mig själv eller er andra. 

Eller vad tror ni?

Vi behöver väl lite tid på oss, för att vänja oss..?