Jag kom faktiskt iväg till vårdcentralen idag, kors i taket :)
Jag höll så klart tummarna för att Marja skulle vara där, redo att ta emot mig som vanligt...
..så lite besviken blev jag när en kvinna vid namn Gunilla (som jag aldrig tidigare sett där) kom och ropade upp mitt nummer :/
Marja satt vid skrivbordet och hejade när jag kom in, men trots mina desperat bedjande ögon så erbjöd hon sig inte att ta mina prover, som vanligt.
Jag antog att hon inte kände sig bekväm med att göra så med Gunilla och jag avstod att be att få bli stucken av Marja eftersom jag inte ville framstå som en liten favoriserande unge som dissar och hissar utan betänkligheter.
Istället uthärdade jag, agerade mogen och talade bara om att jag inte gillade att bli stucken och att det ansågs svårt att sticka mig.. iaf så det kommer något blod..
Då Gunilla inte lät sig avskräckas utav det, så lutade jag mig tillbaka med Noah i famnen och blundade.
Gunilla stack.. och det gjorde ärligt talat inget ont.. men å andra sidan kom det inte en droppe blod heller..
Ingen skada skedd.
Men då hon sa att hon inte gillade att grotta runt i armen (och..nej det gillar inte jag heller..) efter en åder och sa att hon istället ville ta på ovansidan av handen, ropade dit Marja för att ta Noah kände jag att det skulle kunna komma att bli nasty och protesterade vagt och sa att jag inte ville ta i handen.
DÅ klev Marja in som Clark Kent, Kit Walker och Peter Parker i ett, satte ner foten och förvandlades till Stålmannen, Fantomen och Spindelmannen.
Min alldeles egna superhjälte svepte ner Gunilla från stolen, greppade stasband och spruta, penetrerade min blodåder och fyllde i ett nafs de namnmärkta provrören innan jag hann reagera...
Överdriver?
Jag?
Eh...nej..
..eller kanske det inte riktig är, med sanningen överensstämmande.. men Marja var faktiskt återigen den som, på 1:a försöket, på ingen tid alls och helt smärtfritt , lyckades tappa mig på blod.
Och jag var återigen den larvigt fega, som löjeväckande länge travar runt med plåstret kvar i armvecket för att undvika onödig blodspillan.
Noah 1 år har hittat min akilles häl, min svagaste svaghet..
Eh, he,he,he.. ;)
