...man blir lurad, men inte kan bevisa det.. >.<
Det är då man inser, att man:
1. har blivit gammal och minnessvag...
Eller:
2. har blivit för många, dvs man har för mycket saker att hålla koll på..
Man vet, att man köpt en vit stickad scarves/halsduk. Jättesnygg. Jätteskön. Vit. ....Sa jag det?
Men man hittar den inte, när man vill ha den....?
Och när man hittar den, så hittar man inte bara den...utan flera liknande....
och kan inte, med säkerhet säga, vilken som är den rätta....
Frågar man den andra innehavaren, till en eller flera, av dessa vita stickade Scarves/halsdukar, som vid inköpstillfället berömt mig för min goda smak, samt kastat långa blickar på mitt fynd, så har hon svar på tal!
Hon vet alltid vilken som är min.
Det är den saggigt, gamla smutsvita som är min...
Bra då vet jag...
...eller gör jag verkligen det...? ;)
Brukar trösta mig med, att trots att jag har två fantastiskt fina döttrar, så får jag iaf, ha mina trosor ifred!! :)
Tror aldrig jag har hört, från någon av dem, att jag har "sjukt snygga" trosor eller nåt liknande...
Sen kan man ju tänka sig, att det inte är särskilt bekvämt, med vare sig skärp eller hängslen på "småbyxorna" ;)
Eh..när man ser det så här så kan man ju undra om döttrarna, med 14-års åldersskillnad, drar samma trosstorlek..?
Och, jo det är ett par trosor även till vänster, och ingen näsduk. Jag har kollat! ;)
