sexunderbarabarn

..för denna gång!!

Noah befinner sig nu helt klart i slutskedet av sjukdomen RS, som han för andra gången, inom två månader drabbats svårt av.

Han hostar och snorar ordentligt men luftrören verkar nu transportera mer syre än slem iaf. En klar förbättring!!

Tänk vad snabbt allt kan förändras.

Nog för att han (som ni kunde läsa i mitt tidigare inlägg) haft jobbigt med andningen natten till söndagen men efter ett par rejäla hostattacker så kändes han bättre.. ett tag.

 

12:20 ringer jag pappa och säger att vi tänkte komma förbi honom och bjuda på lunch. 

12:30 ringer vi närakuten i Bromma och bokar första bästa läkartid som visar sig vara kl 16:00.

12:35 beslutar vi oss för att åka in till akuten på AL-barnsjukhus.

12:40 ringer Jörgen 112. 

13:07 är vi på plats i helikoptern och lyfter från färjeläget på Adelsö.

..and the chances of me being either one are rather small..

...ni kan dra dit pepparn växer!!!

Så j*vla less på alla sjukdomar nu!!!

Noomi och Noah hostar tills de nästan spyr och rosslar så det låter som luftrören är 5 mm i diameter och dränkta i slem.

Noah är inne på sin 4:dag med hög feber och Noomi på sin första..

Så vidrigt att höra dem kämpa nätterna igenom :(

..har jag varit förskonad mot.. tills nu!!??

Kolla vad jag hittade på FB, taggat i mitt namn..

 

Unge herr inte-så-bråttom har nu lagt i en högre växel, i vad det gäller sin motoriska träning..

När Noah sov middag så passade vi på att pyssla lite :)

Vi klippte, limmade och degade fram en mun med tänder, hål och tandtroll. Jättekul var det!!

Framför allt att tillverka tandtrollen som vissa av dem fick lakridssnöreben :).

Under tiden som jag förberedde pysslet så passade Noomi på att pyssla på egen hand...

Snabbt och helt obemärkt gjorde hon detta...

....jag vill bara va hemma me min lilla mamma. (lilla och lilla;))

Ja, hur bemöter man det, då mamma är hemma och faktiskt inte är i behov av barnomsorg.

Jo, man låter flickebarnet vara hemma så klart.

Punkt.

Men inte slut... för nu återstår frågan om förskoleplatsen skall sägas upp eller ej..

Kommer hon att ändra sig, igen..? Nej, det verkar som om hon, faktiskt, verkligen inte vill gå.

Men att betala barnomsorgsavgift bara för att.. i väntan på att hon, eventuellt ångrar sig eller att det blir dags för mig att börja jobba igen..

Nej, det känns inte hållbart att betala 8000-9000 för ingenting.

Jag ger det ett par veckor, och om inget ändras så säger jag upp platsen och njuter vidare av att få umgås med lilla vilda Hilda :)

Så här såg det ut i början, då hon glatt klev upp på morgonen för att åka till dagis:

 

Undrens tid är ännu inte förbi...

Förutom att dessa söta huvuden..

under helgen friserats av mosters sax, trots brist på hårtrimmningsbehov (Noomi) så har även min trollkalufs trimmats för första gången på över ett år :) BIG time hårtimmningsbehov!!! 1 ÅR!!!!!!????

Nu har morsan tänkt till!!!

Att få 5 sekunder för sig själv är snudd på omöjligt, har det visat sig.

Som föräldraledig hamnar man av någon anledning ofta längst ner i turordning, då egentid fördelas.

Iaf i detta hem.

Det är samma regel som avgör att mammor slutar ha egna intressen eller åsikter om vilka tvprogram eller radiostationer som är att föredra, i samma stund som de blir just mammor.

Källaren däremot är det ingen, ännu, här hemma som mutat in till sin.

Undrar just varför??

Där som är så mysigt bland muterade spindlar, kasserade leksaker, 8 individers "bra att ha grejer och 2 ton klädpersedlar som antingen är på väg in i tvättmaskinen eller till avdelningen stryk, vik och sortera...??

Men nu har den här mamman tänkt till sirru!!  ;)

Med lagom beklagansvärd min och väl avvägda suckar går jag lätt nedåtböjd mot källardörren, öppnar den håglöst och yppar mitt ärende  "-Ja, jag går väl ner och tar tag i tvätten och försöker få nån ordning där nere i källaren då" och när ingen protesterar (Varför skulle de?? Vem sjutton blir avis på ett sånt trist slitgöra??) stänger jag dörren bakom mig och höjer handen i en segergest och viskar ett tyst -YES!!

Vad de andra inte vet är att jag sist jag försökte bringa nån ordning i hyllorna där nere så placerade jag, mitt i röran, lite diskret, min gamla stereo som sedan länge slutat spela morsans favoritmusik.

Nu headbangar morsan i hemlighet till gobitar som "I Love rock n'roll", "Kiss me deadly" , "dark Lady" och "just like Jesse James" samtidigt som hon i maklig takt hänger ett klädesplagg då och då.

...än att älska den här grabben!!! ♥

Kikar in i Benjamins rum när jag går upp. Det är mörkt därinne, och tyst, så jag skjuter till dörren och går.

Efter att ha burit ut Noah i köket vänder jag tillbaka för att hämta ett par byxor åt honom.

Väl i sovrummet ser jag att det nu sipprar ut ljus i dörrspringan till Benjamins rum.

Gläntar på dörren igen och möts av en vaken 6-åring som står på golvet och gör armhävningar!!?

Underbara unge ♥

-Gomorron! Jag gör lite morgongymnastik här :)

Hon är grejen, värsta grymma tjejen, hon är mitt alternativ.
Hon är grejen värsta grymma tjejen, flickan i mitt liv. (en av dem  ♥ :))

 

Hon är den som gör det möjligt för mig att inom en snart framtid, luta mig tillbaks och åse min storhet återfödas.. i en mindre och mer energirik kropp.

Se mina verk leva vidare, utvecklas och förbättras.

Möt mini-me:

Bäst jag satt vid köksbordet o knåpade på Noomis dagisbok slängde jag ett getöga ut genom fönstret..

...vad ungen hittar håligheter att stoppa sitt finger i, nu då, plötsligt..

..och kom fort, så får du ta en gullig bild!!

Ja, hur är det nu..?

Är det idag man ska vara fnittrigt, bubbligt och himlastormande kär i livet? I partnern? I barnen?

Hmmm....

Jag har väl inte direkt haft min främsta kärleks-lyckobubbeldag idag.

Vad är man då?

Misslyckad? ;)

Må så vara. Men det är inte det lättaste att känna på beställning.

Inte så att jag inte älskar mitt liv och allt/det mesta däri, när den andan faller på ;)

Men ibland är det banne mig tungrott också, livet....

De små stojar och lever om efter ett par nätter med lite sömn.

De stora vill ha, men inte lika gärna ge... inte utan tjat och hot om vräkning iaf.

Och då kan det ibland faktiskt hellre va..

Partnern känns som allt annat än partner, utan kanske mer som en tidvis inneboende, då han ramlar in nu och då. Företrädelsevis sena kvällar eller helgförmiddagar.

Ibland känns det som om man ger och ger, men inget får igen.. och så är det ju egentligen inte för de små är ena riktiga givare som överöser en med kärlek och uppskattning.

Därför tog jag mig i kragen och sparkade igång mig själv.

Jag försökte fylla mig själv och mina ♥-an med just ♥-an :)

Noomi som i morse låtit meddela: "jag vill inte gå på dagis längre" och stannade hemma med mig, hjälpte mig i vanlig ordning med bakningen.

Vi började med att baka alla ♥-ans dagscakepops till "fröknarna" (pedagogerna) på "dagis" (förskolan)..

 

 

Jo, vi har noterat att det var/är fettisdagen aka semmeldagen idag :)

Och ja, vissa av oss har festat loss på en hembakt fettisdagsbulle.

Förmiddagen:

Grabbarna som bygger en ny "lillstuga" på tomten har skills!!!

Under dagen, så har stugan fått 3 väggar!!??

Och då ska ni veta att det inte är något modulhus de bygger, utan ett i lösvirke!!

Bräda för bräda och spik för spik sammanfogas här, på plats!!

Snabbt går det och snyggt blir det :)

Jag får liksom inte riktigt till det med sovrutinerna här hemma och det är lite trist, tycker jag.

När Noah är trött, så är Noomi pigg och tvärtom...

För att göra det hela än värre så är Noah som blir trött först, rätt lättväckt.

Iaf när det kommer till att få sovsällskap efter någon timme..

Så när han somnat så vill jag ogärna ta in virvelvindsNoomi och stoppa om, nej då väntar vi tills brorsan vaknat innan hon bäddas ner..och sen när hon sovit klart är det dags för Noahs andra sovstund..

Svårt då att få till en bra dag med flyt...

Plötsligt händer det, typ..och fram tills dess så är det bara att gilla läget och hitta energi trots att inga små egentidspauser existerar :)

Time to put Pellegnillot i säng.. och hitta på nåt som kan roa lilla dockan..

Noah har tagit det lugnt med det mesta i livet, hittills :) (som motvikt till Noomi som kör på i 120)

Han har varit fullt nöjd med att sitta (under) på sin (korkek) filt och (lukta) leka med (blommorna) sina leksaker.

Men inte längre. Nu har han kommit på att världen faktiskt är större än hans lilla filt.

Han kryper inte riktigt ännu, men hasar, ålar och rullar (!?) dit han vill :)

Väl där så sätter han sig upp (jo, för det kan han numera, göra själv) och fixar, trixar, pillar och undersöker..

Allt är så nytt och spännade. Kul, men också tröttande, tycker lillprins bus.

Som efter ett morgonpass är helt slut och behöver rekreation i form av  en massa pussar, kramar och en liten förmiddagslur.

Han signalerar precis... att NU är det dags!! Dags att krypa under täcket och sluta sina blå. Cya.

 ♥

...var tar tiden vägen?????

En sak är säker, jag sover inte bort den iaf!

Men, att det ska vara så svårt att få tiden att räcka till!? Helt sjukt ju.

 

Att sätta in Noomi på förskolan blev som jag redan förutspått ytterligare ett stressmoment :/...

Det är ett hemskans puzzlande för att få till'et..

Imorse missade vi bussen tack vare att Noah fick lust att bajsa precis när vi skulle gå.. och att Isac ringde och ville disskutera en sak..samtidigt.

Istället satte jag Noomi på snowracern, lämnade en nybytt Noah hos Eric och begav oss ut i snöovädret.

Jag hade precis dragit henne upp för den jobbigaste backen på väg till förskolan, när snälla Lene och Fanny plockade upp oss.

Sen hade jag sån tur att Lene skulle skjutsa Felicia till färjan och lät mig få åka med tillbaka :)

När sen Noomi skulle hämtas igen, hade jag sån tur att Isac, som kommit hem, kunde tänka sig hålla ett öra på sin sovande lillebror och att Jessie, som kom med samma buss som Benjamin inte hade något emot att tillbringa lite tid med honom.

Allt detta gjorde att jag i värsta snömodden ensam kunde småjogga till förskolan, då jag som vanligt var ute i sista minuten...

Men jag hann fram i tid, 5 minuter innan bussen jag planerat att ta tillbaka hem skulle gå..

Nompan tyckte tack o lov att det var en jätteskojsig lek att stressa skiten ur sig och krypa ner i overallen, iklädd endast trosor, t-shirt och strumpor...rusa till busshållplatsen och åka ett par, tre kilometer hem.

 

Det där med bakeristoppet gick väl så där...

Igår hämtade jag upp assistenten igen.. men denna gång för att baka matbröd till middagen.. och när jag ändå var igång så blev det en amerikansk-farmor-Anka äppelpaj till efterrätt.

 

Middagen i övrigt bestod av helstekt fläskkotlett, hasselbackspotatis och mamma & mormors inlagda gurka s.k pressgurka.. Jummie!!

 

Ja, nu blir det andra bullar..här hemma!!!!

Efter att, under en vecka bakat 5 tårtor, assisterat och dekorerat en 6:e..

gräddat 170 minicupcakes...

25 mini kanelbullar, lika många vanilj-vit-chokladbullar...

och 32 stycken minisemlor...

...så är det nu dags att ta tag i de mindre angenäma sysslorna, så som storstädning och renovering!!

Lattjolajbanlådan..

Nu har de åkt, tårtan och Jessie.

Dags att tacka för sig på praktiken. Tacka för nya kunskaper och insikter.

Vissa av det trevliga slaget, vissa mindre trevliga, men alla nyttiga för framtida arbete.

Jag hjälpte till med det sista på tårtan så att den hann bli färdig.

Chokladgaller fanns kvar i frysen efter tårtbakeriet, jag roade mig med, till Lottas 50-års fest, så dekoration var..

-a piece of cake-, så att säga ;)

En lugn och inte särskilt produktiv kväll har vi haft...

Ja, förutom Jessie då, som bakat tårta till sina arbetskamrater på praktiken.

Jag har alltid sagt till henne att hon kommer gå i mina fotspår och komma att älska att baka (önsketänk;)) och hon svarar, varje gång: -nej, det kommer jag inte!! Det får Noomi göra.

Men efter kvällens bakning så tror jag att hon kanske...eventuellt... kan komma att ta tillbaka det där nejet.

Att baka egna tårtbottnar, både vanlig och maräng, koka en citronkräm med saft och skal samt göra en hallonfyllning var allt lite kul tror jag nog.. :)

Jag coachade och gav goda råd och hon utförde. Vi kan nog bli ett bra team, i framtiden, hon och jag.

Kanske hinner jag fota tårtan innan hon sticker imorrn bitti...

Medan Jessie bakade och Jörgen lagade mat så låg jag på Noahs lekmadrass i köket och mös :)

Mammas gooos, är lite snuvig, hostig och fick en liten febersläng igår kväll. Toppade på 38,2, sas det..

Men jag börjar misstänka att det bara var en fint för att få hem mamma från pysselmyset hos Ewa, för av febern har ännu inte setts ett spår... :)

Dagens status:

Hostig? Ja. Snuvig? Ja Feber? Nej

 

Något som har synts (förutom snor) är hans vampire-teeth..

... en vana!!!! :)

...på ett mjölkpaket nära dig..

Tänk vad fantastiskt det är med oss människor!!

Hur olika vi är i sätt och i tanke.

Truly amazing, I think.

De som känner mig vet att jag är intresserad av psykologi och filosofi.

Att jag fascineras av tankar kring varför, hur och på vilket sätt..

Varför bara acceptera, när det är så mycket intressantare att förstå varför eller hur det kommer sig, egentligen..

Att våra tidigare upplevelser och erfarenheter formar våra tankar och åsikter.

Coolt jue :)

Eftersom jag är den jag är, pga min historia så har jag svårt att bara lyssna (alltså, jag älskar att lyssna, men inte bara) och tiga still.

Tycker jag annorlunda så säger jag det, och gillar när andra människor uttrycker sin åsikt.

Det kan aldrig vara fel att ha en åsikt.

Lika lite som det är fel att lyssna på andra människors åsikter, för att reflektera, lära sig något nytt och ibland tänka om.

Igår på förskolans föräldramöte fick jag tillfälle att lyssna på andra föräldrars åsikter och tankar om förskolan, dess uppdrag och syn på personalpoliktik.

 

Jag fick veta att inte alla branscher har planeringsdagar, konferenstid eller kick off's.

Jag vet att vår bransch har, barnomsorg och skola, handeln, fackliga organisationer, bilfirmor och sjukvården etc.

Mao i de branscher där jag arbetetat inom eller som vänner till mig arbetar i.

Jag förstår att jag inte vet eller kan allt, och undrar nu istället, hur de som aldrig ges tid för planering kan utvecklas och utvärdera sitt arbete?

 

Inte alla dessa företag stänger stället under de dagar/tidpunkter då planering bedrivs av förklarliga skäl. De kan hyra in personal som ersätter dem själva.

På en förskola är det lite mer komplicerat än så.

Barnen, de finaste vi har, behöver så klart tas om hand av människor de känner sig trygga med, människor som för dem är kända. Inga inhoppade proffs från Poolia duger.

Men herregud mänscha, tänker du kanske nu..?

Det är väl bara att använda sig av, de för barnen kända "timmisarna"!!

Nej, faktiskt så tycker jag inte att det är så enkelt.

"Timmisarna" som är ofta på ditt barn förskola, är en viktig del av verksamheten.

Så viktig att de behövs och TILLFÖR något på planeringstiden.

En timmis kan, precis som ordinarie personal, ha genomtänkta åsikter och idéer som kan förbättra förskolan för våra barn.

As a matter of fact, så anser jag att de chefer som insett det,  främjar detta och mao betalar lön för att en timtidare ges möjlighet att delta i planeringstiden, visar prov på ett vettigt tänk.

 

Så, min åsikt är att förskolepersonalens planeringseftermiddagar och heldagsplaneringar är befogade.

De behövs för att de ska göra ett bra jobb och kunna erbjuda våra barn en utvecklande, berikande verksamhet.

Jag ser på dessa dagar som ett extra tillfälle att pausa från mitt arbetsliv och en möjlighet att så där mitt i arbetsveckan, utanför semester och helgledighet, umgås med mitt/mina barn.

Ibland använder jag den tiden till att ta barnen på planerade läkar/tandläkarbesök o dyl, vilket man annars hade behövt ta semester för.

Nej, jag tycker inte att dessa dagar brukar ställa till något problem, men skulle de krocka med något viktigt på jobbet så kan man ju alltid hjälpas åt, grannen, kompisen och du. Ta varandras barn och turas om.

 

Sen känner jag, efter att ha levt ensam med tre barn, och idag har en syster som lever ensam, svårt, att riktigt förstå, hur det kan vara ett så stort problem för de som lever i ett parförhållande.

Då är man ju två som kan hjälpas åt...

 

Sen är det ju alltid lite bökigare när man bor så här på landet som vi gör här ute..

Att hämta på förskolan vid 16, kanske innebär att man måste gå från jobbet vid 14 för att hinna dit.

Men det å andra sidan är ett val man gjort, att bosätta sig på vischan, med förhoppningsvis genomtänkta för-och-nackdelar.

Själv omvärderar jag och funderar ett par gånger om året på, om jag tycker att det är värt att bo så här och har än så länge kommit fram till att jag tycker det. MEN, det säger jag inte att jag altid kommer att tycka.

Ibland får jag lust att packa ihop oss och flytta till lite mer bebodda trakter med bättre service och färre tidskrävande resor..

Får se hur det blir i slutänden.. :)

 

Att det sen är ett faktum att barnen våra, tar av vår arbetstid/fritid/träningstid och annan egentid, vet ju alla... och så måste det få vara.

Barnen är små under så kort tid av våra liv.

Det är lätt att glömma bort det ibland, men ta vara på den tiden, njut av att vara med ditt/dina barn och försök tänka att det kommer en annan tid, då ditt arbetsliv kommer i första rummet.

Då du inte behöver stressa för att hämta barn eller känna skuld över att behöva ta ledigt "jämt".

Ta hjälp, om du inte får ihop det. Be en vän, släkting eller granne.

 

Sen undrar jag ibland, hur många av oss som tänker på hur lyckligt lottade vi är i Sverige med en subventionerad förskola där vi ges möjlighet att lämna barnen i upp till 9 timmar per dag och där barnen får frukt, frukost, lunch och mellanmål, VARJE dag för en skitsumma!!??

Hur många skulle lämna barnen så långa dagar om de fick betala den verkliga kostnaden?

Om det tex skulle kosta som att ta hem en hantverkare, typ 450:-/timmen ..?

 

That's my point of view.. :) Och rätt "tänk" för mig!!

Har du en annan åsikt?

Dela den gärna.

Du och jag är olika helt enkelt.

Vi är olika gamla, har vuxit upp på olika platser med olika stora familjer och olika föräldrar som gett oss olika värderingar.

Vad är rätt och vad är fel..?

Inget eller allt..?

 

Bakade över 150 st minicupcakes till föräldramötet på förskolan (försöker bättra mig och åtminstone säga förskola 50% av gångerna:)) idag.

High hat cupcakes, Philadelphia-och-hallonfyllda cupcakes med frosting och semmelcupcakes, minivarianter blev det.

Och exakt hur många åt jag då???

None, ingen och kein!!!!

Istället sker detta var och varannan dag här hemma...

Före:

Ja, inte bara Lotta har svårt att på allvar ta till sig, att hon om mindre än 15 sekunder, fyller 50 år!!?? :)

Jag kan inte heller riktigt köpa att det är så :)

Lotta, som det är sånt drag i och hon som pluggar till förskollärare... liksom.

Men det är bara att, än en gång, flytta fram gränsen för vad som är "gammalt" att fylla.

50 är det nya.... 25.. typ.

 Lottas 50-års fest (OMG ;)) hölls nere på Pannrummet och vid 17:15 var det sagt att vi alla skulle vara där.

Jag hann...på målsnöret :)

Tårtorna tog sin lilla tid att dekorera och fixa till.

Synd då att det var så halt på vägen ner mot Pannrummet att vi fick ett litet hjulsläpp och att tårtorna då gled lika mycket där i bakluckan, som Maris Volvo gjorde på den blankis som täckte vägen...

De fick sån skjuts att de böt dekorationer med varandra.. och när vi öppnade bakluckan så hade jordgubbarna blivit med blåbär och Hallontårtorna blivit av med nästan all sin chokladdekoration.

Lite snopen blev jag också då det stod 50 50 på en av tårtorna.. :)

Jag fixade hjälpligt till dem och hoppades på att det skulle vara lite svag belysning därinne...

...och det var det :)

Men en hel del blessyrer hade de fått..även om jag tror att smaken var intakt ;)

Lotta, Tina & Helena kom i en Limo, körd av Johnny som pga halkan fick låta bilen bli kvar tills det ljusnade.

Tror nog att Lotta var rätt nöjd med firandet av sin 50-årsdag även om hon inte känner sig en dag äldre än 25!

En hel massa trevliga människor var där för att fira henne.

Den otrevligaste var väl jag själv som smet direkt efter presentöppningen :/

Jag smet hem till mina sjuka barn, jag..

Grattis Lotta!!!!!

Ja, nu har vi tagit steget in i den månad då det, enligt försäkringskassan, vabbas mest..

Trots att jag inte bidragit till den statistiken på flera år, så är nog, tyvärr, detta hushåll inget undantag, i vad det gäller antalet sjukdagar i Februari.

Vi börjar direkt med rossliga, onda halsar, hosta och lite feber och först ut är... alla 3.

Dvs alla de tre som jag hade kunnat vabba för om jag inte redan varit föräldraledig..

Sjukmys på en filt i köket...

Man väljer vad man vill visa... av sitt liv, på diverse sociala medier som bloggar, FB eller Instagram.

Noomi vill visa vad som händer när mamma ägnar sig åt aktiviteter, där hon inte får delta, så som bakande åt andra.

Därför har hon, alldeles på eget initiativ, fotat den sorgligt eftersatta köksbänken med tvätt och allehanda osorterade pryttlar som är på väg någonstans...

Anledningen till att jag inte ska åta mig bakjobb, är att jag aldrig har tid för mig själv vilket man behöver då man bakar åt andra.

Bakar man för eget bruk, så kanske det inte är hela världen ifall det man bakar, inte är jättesnyggt  att se på :) och därför kan man tillsammans med barnen baka, vispa, dega och kladda hej vilt.

Nu har jag ju trots allt åtagit mig att baka åt en kompis och då får jag göra så gott jag kan.

Noomi som alltid brukar få baka och laga mat med mig kan inte riktigt köpa att hon inte får det den här gången.

Vi har clinchat ett flertal gånger både igår och idag över bakning och chokladdekorationstillverkning...

Slickning av skålar och diverse redskap är dock tillåtet även vid bakning åt andra.. för finns det skålar och redskap att slicka så betyder det att bakningen är över..