Segt

2014-04-06 @ 22:57:23
Efter att ha dragit alla 3 minstingarna genom den obligatoriska söndagstvagningen, med tillhörande helbesiktning, så som nagelklippning och örontopsning, så kände jag mig tvingad att återkalla det tidigare beslutet om jobb, dagis och skolgång för samtliga i morgon. 😞 
Två koppor hade ej läkt ut på Benjamins vänstra stortå!
Vet inte vem som blev mest besviken.
Han eller jag.
Förbannat sega koppor!!!


Summerar dagen

2014-04-05 @ 23:30:47
Bredvid en småsnarkande Noah summerar jag dagen.
Vaknade efter att ha unnat mig en liten sovmorgon, på tok för sent. 
8:17 hade klockan hunnit bli, och med tanke på att vi skulle med 9-färjan så bann det i knutarna. Brann gjorde också min stubin, när det som vanligt i min frånvaro, inte skett ett dyft i vad de gällde övriga medresenärers förberedelser. 
Benjamin sov, Noah var iklädd blöja o Noomi trosor. 
Jörgen satt tillsammans med de två små framför tvn.
Snabbt som attan duschade jag och plockade fram kläder åt alla samt plockade iordning sånt som skulle med.
Samtidigt som jag uppfyllde Jörgens önskan om att dirigera familjecirkusen så att han fick klart för sig vad som behövde göras och kunde delta. 
Åh, vad jag önskar att slippa dirigera någon gång och istället kunde få medverka i en samstämmig duo.
Nåja, man kan inte få allt, och med färjan hann vi, även om jag i vanlig ordning fick sminka mig med hjälp av speglingen ifrån en dvd.
Denna gång, Savannens hjältar.

Vid kommunhuset på Ekerö flyttades Noomi över i Dennis bil för vidare färd mot dansen.
Lene dök upp och hon, jag och Fanny gick på klädbytardag i Tappen.
Så värst mycket kläder köpte jag inte. Inget direkt som föll mig i smaken.
2 tröjor och ett par jeans köpte jag.
I övrigt köpte jag en hel hög med böcker och en massa barbies med tillbehör.

Fampan och jag pustar ut efter fyndjakten medan hennes mor hämtar bilen.
Jörgen hämtade Noomi i Vinsta medan jag inhandlade en present åt William på leksaksaffären i Träkvista.
För vid 13 bjöds det på 4-års kalas hos Wille.
Efter kalaset åkte jag o barnen till Mari och Melvin och lekte medan Jörgen tog en tur till Ekerö för att hämta pengar från klädbytardagen. 
För jag bestämde mig för att rensa bland lite kläder här hemma och sälja lite. 700:- fick vi sålt för.
Nu väntar...
God natt!

Vad ska det bli av denna..

2014-04-04 @ 23:41:28
..lilla flicka? :)
Säger bara: -Maj gadd!!
Har jag fött en tonåring i flickformat?
 
Noomi tycks ha ärvt mitt & Jessies intresse för kläder iaf, det är ett som är säkert!!
 
Varje morgon då hon ska till dagi..förskolan, så ger hon mig en match i viljemätning.
-Jag vill INTE ha den fula!! -NEJ, inte de byxorna!! Jag VILL!! osv..
Lilla "fröken-jag-vet-vad-jag-vill" gör sin röst hörd och vill själv välja kläder :)
 
Idag då jag röjde ordentligt och sållade bland kläderna så fick hon syn på ett par tights som hon gillar.
Hon älskar dem inte,men de hör till kategorin godkända.
Ända tills hon fick se att även bästisen Evelyne hade såna en gång på dansen.
Då steg dem i graderna och hör nu till älsklingsbyxorna.
 
Iaf, när hon fick syn på dem idag så sa hon, jag citerar "Åh, dom där ska jag ha på dansen imorrn. jag måste ringa Evelyne och säga att hon ska ha sina med. Så är vi likadana på dansen"
 
Men hallå, kände jag då!!?? Är inte det liite tidigt att börja med sånt, innan man ens fyllt 4 år!?
Då kan jag väl inom ett par år, förvänta mig "Åh, dem där ska jag ha imorrn!! Jag måste ringa Evelyne och säga det så att hon inte har sina på sig"!? Eller??
 
Vad ska det bli av denna lilla donna som jag trots allt, fortfarande, ibland, lyckas klä på så sånt som jag gillar och tycker är fint?
När hon skulle på Evelynes kalas tex, så var hon så exalterad att hon lät mig välja shorts och tights istället för klänning och strumpbyxor som hon tyckte passade bäst på ett leklandskalas.
Söt som socker var hon min lilla prinsessa, på väg till bästisens 4-års kalas.
Älskade flicka!! ♥ Sluta aldrig vara dig själv!! Utan fortsätt tycka och vilja!! ♥

Så mycket tankar...

2014-04-03 @ 22:15:52
...och så mycket som vill berättas, men som hålls inom mig.
Allt är inte delbart med alla, både av hänsyn till andra men även pga att " man inte gör så".
Sen vore det, handen på hjärtat, inte speciellt kul för andra att läsa :)
Svårt med såna avvägningar ibland eftersom jag använder denna blogg som lite av en dagbok och tänker att det kanske kan vara kul för mina barn att kika in här när jag inte längre finns.
I de sammanhangen, så vill jag så klart, ge en så sann bild av mig själv som möjligt..
Och detta är ju också jag.
 
Jag som funderar på om jag kanske är en speciellt grubblande och svår person..
 
Har ju enormt massa att vara lycklig över, vilket jag också ÄR!! 
Men ofta känner jag att jag liksom inte lyckas få "till mitt liv" på ett tillfredställande sätt.
Och det har inget med mina barn att göra, nej de är den bästa och finaste delen av mitt liv!
 
Jag undrar ibland vart jag är på väg och om det i så fall är dit jag vill.
Är jag på rätt plats i livet och är det här jag vill vara?
Jag vill mer, och jag vill få ett flyt som gör att livet känns meningsfullare, vill få fler önskningar att uppfyllas osv.
 
Tror säkert att fler än jag känner så här ibland, men kanske inte lika ofta?

Hallonremmar 💋

2014-04-03 @ 10:36:00
Igår testade jag nåt som jag länge velat göra :)
Alltså inget livsomvälvande som att hoppa fallskärm eller simma med delfiner, nej något mycket mer blygsamt.
Jag testade att göra någon slags godis av frukt. Något utan socker och andra tillsatser.
Passade på när jag ändå var "fånge i huset" ;) med vattkoppsbarn.
Det jag avsedde testa, hade jag nämligen tänkt torka i ugnen, i många långa minuter...timmar.
Valde mellan hallon och jordgubbar, vilket var vad jag hade i frysen, och valet denna gång föll på hallon.
För att få en bra, krämig och utbredbarsvänlig (jo, jag är tillbaka..och mina egenkomponerade ord med mig;)) konsistens så tillsatte jag en karvmärkt banan.
Skalade bananen och la ner allt i matberedaren med mixerkniv i botten.
Körde det i några minuter tills jag fått den rätta konsistensen.
Bredde ut den på en bakpappersförsedd plåt rätt tunt. (ser ut som en lunga, enligt Benjamin:))
Sen ställde jag in den i ugnen som var förvärmd till 70'
Och där fick den bli i ca 6 timmar. Hade jag inte brett ut så slarvigt, med tjockare på mitten och tunnare i kanterna så hade den varit färdig ca 1 timme tidigare. Nu blev den en aning krispig i kanterna, på sina ställen.
Därefter skar jag den i strimlor medan den fortfarande var varm.
Och så var det klart :D Gott om du frågar mig. Frågar du barnen så.. ..så..är det bara Noomi jag hittills lyckats övertala att smaka..och hon behöver vänja sig lite ;)
Kanske ska nämna att hon pillar bort den frystorkade frukten ur muslin också..
Ska absolut testa igen :) Med blåbär och kiwi kanske...
 

London

2014-04-02 @ 15:37:48
Ville ju också bara berätta att allt inte varit jämmer och elände under min bortavaro från bloggen.
Nej, jag har ju faktiskt varit i London också 😄
Med mig dit hade jag min kära vän Lene.
Löningstisdagen i mars tog vi lift med syrran på 6-färjan. Vid Brommaplan blev vi avsläppta. 
Lite förvånad blev jag då jag (säkert 100 år efter alla andra) fick klart för mig att flygbussarna ej längre passerade där.
Tur att man e berest och flexibel, 😉 
för inte tog det många minuter innan vi stod på tunnelbaneperrongen i väntan på tuben mot centralen och Arlanda express. 
Lene dessutom med en nyinförskaffad kaffe i handen.
Framme på Arlanda i god tid var vi.
I så pass god tid att vi förutom en varsin frukostmacka han få i oss både bubbel och flädercider, innan högtalarsystemet annonserade "kan Lene Wallin och Anna Engström gå till disk 10 för att gå ombord på flight.."


Jo, men det kunde vi nog...
Skönt att slippa sitta och häcka i en flygplansstol i väntan på avgång faktiskt. 
Fint folk kommer sent och allt det där...
Flygvädret var bra, kunde jag rapportera från min plats vid fönstret.
Lite halvsega tog vi mark på Gatwick vid lunchtid.
Jag vill tro att jag mest led sviterna av min trista förkylning, jag drog med mig till London och inte för mitt blygsamma intag av alkohol till frukost..
Vad ni vill tro, är upp till er.
Hotellet vi bodde på låg på Bedford ave, ett stenkast från Primark. 
Och då menar jag verkligen ett stenkast. 
Jag hade lätt kunnat kasta en sten den sträckan, men avstod att testa, pga att jag hellre la pengarna på shopping än att bekosta den lokala glasmästarens söndagsstek.
På tal om mat och middag så kan jag berätta att vi blev mer än nöjda med vår första Londonmiddag under denna resa. Spagettihouse vill jag minnas att stället som lagade denna underbara pastamiddag åt oss, hette.

Mumsigt var det med både spenat, lax, kyckling och svamp 😋
För vi beställde faktiskt in varsin rätt, som vi sedan delade systerligt på.
Nedan följer ett antal bilder från våra dagar i London, för er att titta på o själv göra er en uppfattning om vår resa.
Kul hade vi. 
Och kostade, det gjorde det.








































Efter dessa dagar finns bara ett ord som sammanfattar resan, ett underskattatoch allt för sällan använt, engelskt ord, om du frågar mig... Splendid!!!
I'll be back! As always.

Vattkoppor...

2014-04-02 @ 14:29:40
...är ett nedrans gissel!
Noomi tog sig igenom sina relativt smidigt. 
Feber och koppor hade hon, men var i schysst form ändå.


Det som drabbade henne värst var en koppa på hennes högra ögonlock.
Den blev lite infekterad och ögonlocket svullnade upp, tills hon såg ut som en mini Tyson, nockad i sista ronden.


När svullnaden lagt, sig återstod bara att vänta ut skorpbildning och därefter låta såren torka ut.
Sen kunde man ju nästan ana, att vi inte kunde ropat hej så kvickt.
16 dagar senare sjuknade Benjamin in.
Väntat var också, att det för honom inte skulle gå lika smooth.
Här sitter vi nu, min pojke och jag. 
Han, nerlusad av koppor, febrig och har jätteont i halsen.
Jag, trött, orkeslös och fattig.
Att jag, ligger i lä i ömkansvärdhet, är jag den första att skriva under på.



Med stora öar av kliande koppor på kroppen, koppor på tandkött, tunga, läppar.
I, bakom och på öronen och med en hals som känns som om, den är fylld med taggtråd kämpar han på, min prins ❤️.
Skönt är, att han, precis som jag upplevde med Noomi, tycker att vattkopps-skummet från Apoteket är till hjälp och lindring.
Det klåddämpar och kyler, samtidigt som de tycks kväva nykommande koppor och göra så att de återbildas, utan att ens bli blåsor.
Så förvånas icke, mina vänner, om jag dyker upp på ett apotek nära dig, med en förpackning PoxClin i näven, om si så där 2 veckor...
För hur stor är chansen att Noah undkommer koppedemien...?