... är inte alltid samma sak.

Vad lätt vi människor har för att döma andra (mig själv inräknad).

Särskilt lätt är det kanske, att ha åsikter om hur andra människor uppfostrar sina barn ;)

Många är de gånger, då man tittat snett på någon vars barn löper amok i en butik.

Tänkt att så skulle jag aldrig göra, när barnet efter att ha skrikit färdigt får leksaken, godiset eller vad det än månne vara denne skrikit efter.

Man nästan ryser av obehag och tackar sin lyckliga stjärna att ens egna barn inte beter sig på detta sätt!

Men vad man kanske borde tänka på är att man som utomstående åskådare inte vet vad som föranlett föräldern att agera som den gjorde.

Jag funderade en hel del på det under mammas sista tid i livet.

Då jag kände att jag inte var lika närvarande i barnens liv som vanligt.

Och då menar jag själsligt. Kroppsligt var jag där.

Inte så att mina barn skrek sig till saker i affärer (tack o lov gör de inte så) men jag var betydligt mer tillåtande. Kanske pga att jag inte riktigt orkade lägga krut på det just då

Idag är jag mer förstående och dömer inte rakt av.

Även om de faktiskt finns de föräldrar som borde gå en kurs i att sätta rimliga gränser utan att bossa eller kränka sina barn.

Igår då vi var och handlade med barnen så slog det mig, att vad andra ser och vad jag ser, är kanske inte alltid samma sak...

Noomi & Benjamin som inte hade fått köpa godis på vare sig fredagen eller lördagen fick istället igår plocka ihop lite lösviktsgodis.

De valde att lägga godiset i en sån där burk med lock man hittar på stormarknader.

Noomi fick lov att bära burken, men då hon for omkring lite hit och dit med den,

under tiden vi köade till kassan så bestämde vi oss för att hon skulle ställa den i kundvagnen istället.

Men se det ville hon inte... och hann inte heller, för där och då tappade hon burken i golvet.

Självklart så gick locket upp, och godis rann ut på golvet... Inte allt dock.

Det godis som låg på golvet fick ju så klart stanna kvar där, till både Benjamins och Noomis besvikelse.

Precis innan det hände så hade Jörgen och jag bestämt att jag skulle ta de trötta barnen och gå och sätta mig i bilen med dem och titta på film medan Jörgen betalade.

Så gjorde jag också, men Noomi som fått skiljas från en tredjedel av sitt godis redan,

ville inte lämna resterande godis med pappa, utan ville promt ha med det när vi gick.

Det fick hon ju så klart inte, varpå jag fick med mig inte bara en snorig lillkille, utan en lika snorig, rödgråten flicka, framkallad av besvikelsegråt över vad det kändes som, uteblivet godis.

Benjamin var tapper och uppförde sig väl :).

I hissen ner till bilgaraget hade vi sällskap av två män (ej i sällskap med varandra) i medelålder, utan (medföljande iaf) barn.

Då plötsligt såg jag min prinsessa genom deras ögon, och förstod att de kanske....

inte riktigt..... såg henne på samma sätt som jag ;)

För där stod hon, rödgråten och arg, med ett finger halvvägs uppkört i näsan..

 

Därför passar Noomis och min favoritsång oss så bra!

Den sjunger vi ofta tillsammans och för varandra.

Den passar också jättebra att sjunga, när man har "bråkat" om något,

och ändå vill visa just........ hur mycket ,som jag tycker om dig!! ♥

Den passar för mig och alla mina fina barn, dessutom ♥

Underhålls det ett sjukt gossebarn. Förvånansvärt pigg, trots att han i natt haft 39.9 ' feber.

Feberfri på morgonen men snorig och hostig.

...jo det ska jag säga er.

Allt och ingenting!

Den bara försvann!!??

Kan ha att göra med att jag försov mig!!??

Försov mig??

Hur gick det till??

 

Jo, Jörgen som var hemma lät mig ligga kvar i sängen och läsa en stund medan han och barnen åt frukost.. :)

Bra så långt.

Vad som var mindre bra, var att boken på något sätt mist sin förmåga att fånga mitt intresse.. för...

jag somnade!!??

Misstänker nästan att jag tappat boken och att den knockat mig tillbaka in i drömmarnas land,

för lätt panikslagen och desorienterad vaknade jag med ett ryck.... klockan 10:40!!??

Tjugo i E L V A!!??

 

Förutom att halva dagen passerat, så hade jag bestämt träff med en tjej på Götgatan kl 11.

Lite kört att hinna då, man sitter på en ö ca 6 mil bort..

Synd då också att Jörgen, snäll som han är ville låta mig sova, hade glömt bort att vi skulle iväg..

 

Lite hetsigt blev det att klä på sig och packa med allt vi behövde, inklusive de tre tröjor som tjejen på Götgatan skulle ha i utbyte mot en flytväst åt Benjamin.

 

Jag har efter att inte fullt ut, lyckats att hålla mig till mitt köpfria år  ;) iaf övervägande letat byten och bortskänkes och i sista hand köpt reaplagg och varor med rabattkoder etc.

 

Hur som helst så hade jag tur, för tjejen med flytvästen kunde istället mötas vid Stureplan vid 12.

Så även då säsongen för flytväst snart är över så har nu Benjamin fått sig en riktig flytväst,

istället för den seglarväst han fått nöja sig med i sommar.

Benjamin har hittills iaf (två träningar sen fotbollsskolan slutade) tyckt att det är skitkul att träna, spela och tillhöra Skå's lag pojkar 06.

Han är supertaggad trots att han i vanliga fall annars gärna ligger kvar i sängen och mornar sig,

då tillfälle bjuds, så kliver han glatt upp fotbollsdagar.

Imorse var jag seg och jag skäms att säga att jag gärna hade sett att vi råkade missa att det var fotboll eller nåt, så jag hade kunnat ligga kvar i sängen. Men Benjamin var fotbollssugen :)

Och egentligen tycker jag ju att det är jättekul!!

Annars hade jag väl aldrig anmält honom... till att börja med.. ;)

Denna träning fick jag endast se början och slutet av dock.

Lite uppvärmning..

Jo det blev en fruktsam resa till äppelfabriken igår.

Noomi & Noah fick följa äpplenas väg från träd till must denna gång.

Oj, så spännande det kan vara :).

Trist bara att de 2 första kunderna i fredags hade tagit med många fler äpplen, än de bokat för,

vilket resulterade i ca 1 timmes fördröjning för alla oss andra..

Som tur var så sken solen på oss där vi stod och köade.

Alltså jag kan helt ärligt säga, att jag efter en tuff vecka, nu skulle kunna tänka mig lite tid ifrån barnen...

Helt otroligt hur intensiva dagar vi har haft. Jag somnar ovaggad innan midnatt numer.

Trots bråk och småfighter kan jag inte låta bli att skratta när de hittar på upptåg.

Lille Noah är ingen försiktig general längre kan jag säga!

Nej nu flyger han både högt och lågt och kan inte lämnas oövervakad i många sekunder.

Han ser så ljuv och vän ut..

 

 

...in på hälsohem för att vila upp sig lite kanske..?

Efter den här dagen så känns det som om man kanske skulle behöva det.

Körde på som en galning i förmiddags med att bestiga Mount Via.

Sänkte mig till nivå chokladmuta (Kitkat) till Noomi & Noah för att få, iaf känslan av, att ha lämnat baslägret bakom mig och, utan sherpas ta mig en bra bit uppåt...

Ditt testvärde: 5 poäng

 

I år blev det ett riktigt äppelår här hemma, till skillnad mot förra året då det var riktigt skralt.

Nu dignar träden av stora fina äpplen och tid för mustning bokades för ett par veckor sedan.

På fredag är det dags! Så idag har lilleman och jag börjat plocka äpplen.

Eller kanske mest jag då om jag ska vara riktigt ärlig ;)

Lilleman var mer intresserad av att klättra på rutschkanan..

Minst 80 kg äpplen hade jag tänkt musta, och hittills har jag lyckats plocka av 15,3 kg.

Men det går snabbt, om man inte har en liten busunge att se efter.

Nu känns det på allvar som om att hösten är här med kyligare väder och varmare kläder.

Lite trist då man tänker på vad som komma skall, innan vi får njuta av detta igen..

Vilken dag detta varit..och än är den inte slut!

Mitt tålamod är tääääänjbaaart... som tur är.

Försöker desperat få något gjort.. och jag är inte kräsen, vad som helst, jag presterat under dagen duger!!

Men ibland är det bara SÅ svårt!!

Under tiden jag hjälpte igång Noomi med ett tv-spel (tänkte att det skulle kunna sysselsätta henne en stund och ge mig möjlighet att fortsätta med tvätten) så hade Noah i tysthet öpnnat sopskåpet typ 3 m från mig.

3 meter med fri sikt dessutom, om jag bara inte hade haft ryggen mot köksbänken.

Jörgen hade glömt att sätta tillbaka barnspärren och jag hade missat att han gjort det :(.

Hur som helst så hinner jag se att han fått upp skåpet och springer dit, men tror ni inte att han precis biter i en diskmedelstablett i samma sekund som jag hinner fram...

Jo'rå..men som tur biter han inte av någon stor bit utan får bara små yttepytte sandkornsstora smulor i munnen som jag tror mig lyckas skölja bort..

Tvättar direkt hans händer och häller vatten i hans mun..

Och det verkar ha gått bra.

Synd bara att jag 30 minuter senare sätter mig på köksgolvet med alla strumpor som skall sorteras...

Två meter denna gång.

Noomi för och Noah följer.

På 2 sekunder är Noah uppe i docksängen.

Synd bara hon istället lyckas putta honom baklänges så han faller handlöst med bakhuvudet ner i klinkergolvet OCH samtidgt fastnar med en fot mellan två spjälor i sängen..

Så istället för att lyfta upp en hysteriskt gråtande kille för tröst, så tvingas jag lyfta upp en sådan med en docksäng hängandes i vänstra foten. Vilket så klart framkallar smärta och ännu mer gråt.

Jag hittar ett läge som fungerar att hålla pojke i ena handen och docksäng i andra medan Noomi skickas att hämta Eric.

Då det tar lite för lång tid, så krånglar jag mig ut med pojke och säng, möter Eric utanför, som snabbt tar över mitt lass medan jag springer och hämtar verktyg till att befria Noahs fot med.

När jag lossat den sida av docksängen som Noahs fot fastnat i så lyckas han själv komma loss.

Antagligen för att han fryser där ute i blåsten, med bar överkropp.

Vi går in och Noah får sitta i Erics knä för att återhämta sig och för att observeras.

Allt verkar funka som det ska, även om lilleman så klart är trött efter allt ståhej.

Efter en snabblunch bestående av korv med bröd, så sovs det middag under övervakning.

Mysigt att ha en storesyster att vakna bredvid och få hjälp ut ur sovrummet av.

Idag fascineras jag av att man väljer att göra gruppen "hempysslat till salu" till en sluten grupp på FB..

Har man nu pysslat/tillverkat något och vill få det sålt, så är det väl bra att så många som möjligt kan se det..?

Chansen är väl dessutom kanske något större att hitta en köpare utanför gruppen...?

Då de flesta kreativa pysslare har en tendens att vara mångsidiga.

Dvs, ser de något snyggt/coolt/asballt hempysslat, som de själva inte tänkt ut, så är sannolikheten rätt stor att de klarar att göra likadant.

En ohändig, ickekreativ person däremot, står i detta läge handfallen i stum beundran, oförmögen till annat än att casha upp, för att kunna tillskansa sig, det hempysslade åtråvärda.

But thats just what I think...

..att få  dygnets timmar att räcka till ens hälften av man behöver hinna med!!

Det är så frustrerande!!

Inte finns här heller någon som har lust att hugga in och ge mig ett handtag... trots att vi är så många som bor på den här adressen.

Eric har under knot underhållit småsyskon och därmed låtit mig besöka tvättstugan, två gånger iaf, för att ladda in en ny omgång tvätt.

Det ÄR otacksamt att vara mamma, men riktigt så här illa ska det väl ändå inte vara!?

Nåt är snett när "alla" tycker att de hjälper till så enormt mycket, här hemma,

medan jag känner mig rätt ensam i det mesta.

Har jag månne Sverigest mest söndercurlade familj??

Ja, om inte, så ligger de garanterat med på tio-i-topp...

För att avreagera mig och för att skingra tankarna tog jag mig an tvättberget som legat och väntat i dagar..

Här kommer ett smarrigt frukosttips från Noah.

Den här dagen kom och försvann, bara så där.

Så fort jag klivit ur sängen, varit och kissat så greppade jag pensel och färgburk.

Målade fram tills 20 minuter innan vi skulle sitta på färjan, tog en snabbdusch, klädde på mig och stack iväg.
Frukost hanns inte med.

Kollade när Benjamin spelade fotboll i 1,5 tim.

Åkte därefter till Bromma och köpte present till Andreas som fyllde 26 år igår.

Tårta och fikabröd köpte vi också innan vi åkte vidare in till Jörgens föräldrar a.k.a barnens farmor och farfar.

Där firade vi storebror, lite så här, i efterskott :)

Sen var tanken att jag skulle hinna måla lite mer vid hemkomst...

Men hemkomsten blev fördröjd då jag först besökte mammas grav för att sen åka inom hemma och hämta korv och bröd och sen vidare hem till pappa för att käka med honom.

Hjälpte sen honom med några småsaker, och vips var klockan strax före 21.

Dags att styra kosan hemåt mao.

Nu är tid för tankar! .... och en hel del såna har jag...

Nästan som alltid, handlar de om relationer, av alla de slag.

Relationer till våra barn, till våra föräldrar, relationer mellan man och kvinna, mellan syskon och vänner samt relationer till nikotin och alkohol... Vad olika vi människor är...

En hel del att fundera på alltså..

Men jag är rädd att det får vänta tills imorrn ,då jag ideligen somnar här vid datorn....

 

..inte vann jag, någon porträttfotografering inte :(

Får se om jag kan komma över detta faktum...

...är inte så liten längre!

Och imorrn är det en månad kvar tills han ska börja förskolan... Det känns ju så där.

Utvecklingsmässigt är han redo.

Iaf vad det gäller det faktum att han går stadigt, äter vanlig mat (sedan lääääänge) och kan prata för sig.

Han kan tala om vad han vill göra, att han är törstig och vill ha vatten.
Likaså kan han berätta att han vill ha en hand att hålla i när han vill snutta på sin napp.

Det känns ju bra!

Förskolan känns också bra. Personalen känns bra. Allt är bra...

Förutom att jag inte vill lämna bort min lilla gosapa under dygnets bästa timmar.

Jag vill vara den som ger honom vatten då han är törstig. Jag vill hålla hans lilla hand när han ska sova.

Jag vill inte tvingas fråga hur han haft det idag. Jag vill vara den som berättar vad han gjort och vad han sagt för kul.

Jag vill gnugga näsa med min lilla prins, nu när han just lärt sig det.

Jag vill mötas av leendet man får då man ger honom en banan. Favoritfrukten nummer 1.

Jag vill höra honom skratta högt av lycka när man busar med honom.
Jag vill finnas där och trösta när något känns otäckt eller när han gjort sig illa.
Sån tur då att det finns helger!!

Idag är planen, att så snabbt som möjligt ta mig i säng och försöka sova ikapp alla missade sovtimmar jag skaffat mig den sista tiden. Jag är så grymt trött!!

Idag är också dagen då jag haft en riktigt kul dag, med fina Ewa. Vi har varit på roadtrip i de södra förorterna.

En massa ärenden uträttade vi, under a whole lot of tokgarv [t:uCka:rv] och DET behövde jag!! :D

Hon är inte riktigt riktig den där bruden :)

När man har kul så tycks den springa iväg... medan då man bara vill få avslut på något, så segar den sig fram.

Mammas död är en i tid svårmätbar händelse, i tid.

På fredag har det gått 1 år och 3 månader sen hon dog..

På ett sätt känns det som om det var för superlänge sedan, och på ett annat som om det var alldeles nyss..

 

Att sitta här, tar en himlas massa tid, kvällar som denna då jag laddar upp ett flertal foton, samtidigt som Eric spelar... Två timmar förslår inte långt.

Uppdaterade nu ikväll, med bilder från vår weekendresa månadsskiftet augusti-sept. http://femunderbarabarn.blogg.se/2013/september/soderkoping-nykoping-31a-aug-1a-sept.html

 

Imorrn ska jag försöka hinna med bilderna från sommarens sista bad i söndags, med en hoper fina barn.

 

Idag tog jag mig också tid (eftersom Jörgen var ledig) till att åka hem och umgås lite med Ann, som tagit ledigt för att närvara vid en brandskyddsbesiktning hemma hos sig.

Jag fick lunch, fina födelsedagspresenter och ett mycket trevligt umgänge. ♥ Fina, fina vän!

 

På vägen hem däremot, fick jag ett tråkigt besked. Något som gjorde mig uppgiven och får mig att tänka på och ifrågasätta mitt liv, som det ser ut idag.

Det kommer liksom slag på slag, som inte ger mig tid till att återhämta mig och jag känner mig allvarligt talat rätt psykiskt slutkörd.

Ni som brukar hänga här och läsa tror väl snart att jag är ett fall för slutenvården med alla mina dippar.

Men saken är den, att det är tufft många gånger.

Att jag ser lösningen men inte förmår ta tag i allt samtidigt.

Därav de återkommande dalarna. Inte lätt att ta sig framåt, all happy, när något i ens liv är knas.

But I'm trying to sort things out. Little by little..

This little person, among others, make me smile in tears..

ihop-parade strumpor tyckte jag att det kunde räcka för dagen.Håller ju på, som jag skrev tidigare, att garderobsinventera så här inför höst och vinter.
Strumpor har inte varit så flitigt använda under de senaste månaderna, men behövdes letas fram nu.
Sagt och gjort!
Började lite mjukt och plockade väl fram en tredjedel av de strumpor som behövde hitta en maka..
Noomi var en klippa på att para ihop strumpor ....och Noah a pain in the a.. ♥
Vi höll på, mest hela dagen, till och från, med att para ihop och jaga rätt på alla strumpor som förflyttade sig runt i köket. (Med hjälp av Noah...)
När barnen gått och lagt sig så fortsatte jag.
Vid 96 lyckade matchningar gav jag upp och tar nu en paus tills imorrn.
Det är fler strumpor utanför lådan, än i..så jag har att göra imorrn med ;)

... då jag önskar att jag hade kortare hår. Luskammartiderna! :(

Ja, det är väl ingen förälder som missat att det har varit luskammarhelg nu i helgen..?

Även om det är många som struntat i det...

Här struntas inte i luskammarhelger trots att det är SÅ jobbigt!! :)

Men att få löss är jobbigt ....upphöjt till 100, så det är bara att kamma på!

Här har ni ett par "efter-bilder". Så snyggt! ;)

 

...jo jag tog mitt förnuft till fånga och gick och röstade i kyrkovalet!! Good girl!!

Ledsen att jag inte synts till på ett tag!

Jag har en hel del saker att fundera på, och så lite tid för sånt.. att jag går i "tilt-läge" ibland.

All system down liksom...

Fick idag också frågan av en vän, ifall jag inte längre hade lust att vara hennes vän, och så får det ju bara inte vara!!

Så det är väl dags att rycka upp sig och ge sig in i matchen igen!

Men till mitt försvar skall iaf nämnas att jag även umgåtts rätt intensivt med inte bara egna barn, utan även andras. I've been babysitting :)

Men som kompenstation ger jag er idag, en helt ny kategori här på bloggen - Tips!

Och då snackar vi inte shopping, utan husmorstips. Bra-att-kunna-grejer! Vad säger ni om det??

Först ut kommer här nu bloggens andra "ta bort fästingtips".

Minns ni det förra?? Det som innefattade en tändsticka?

Ska leta rätt på det här inne nån gång och länka dit detta inlägg och på så sätt bringa lite ordning i kaoset.

Nåja, till detta tips som verkligen funkar jättebra, behövs en bomullstuss och flytande tvål.

(Jag använde iofs fetvadd som alltså också funkar lika bra;))

Tag bomullstussen och dränk in den med flytande tvål. Sätt tussen mot fästingen och badda lite lätt.

Jag som, tills nu, har haft tändstickstricket som favvo kan inte låta bli att badda cirklande, men badda hur sjutton du vill i ca 30-40 sekunder så har du i de allra flesta fall en fästing på tussen om du tittar efter..

Om inte badda lite till.

På Noomi hittade jag detta äckliga kryp på sidan av hennes hals idag.

 

 

...man blir lurad, men inte kan bevisa det.. >.<

 

Det är då man inser, att man:

1. har blivit gammal och minnessvag...

Eller:

2. har blivit för många, dvs man har för mycket saker att hålla koll på..

 

Man vet, att man köpt en vit stickad scarves/halsduk. Jättesnygg. Jätteskön. Vit. ....Sa jag det?

Men man hittar den inte, när man vill ha den....?

Och när man hittar den, så hittar man inte bara den...utan flera liknande....

och kan inte, med säkerhet säga, vilken som är den rätta....

 

Frågar man den andra innehavaren, till en eller flera, av dessa vita stickade Scarves/halsdukar, som vid inköpstillfället berömt mig för min goda smak, samt kastat långa blickar på mitt fynd, så har hon svar på tal!

Hon vet alltid vilken som är min.

Det är den saggigt, gamla smutsvita som är min...

Bra då vet jag...

...är bla, vad som avgjorde gynekologens yrkesval, och hur det egentligen ser ut "från andra sidan" av gynstolen...

Eller exakt hur många springmaskägg det finns på ett förskolegolv...

 

Samma är det med dessa, iofs snyggt rosa, kuvert som hittat hem till oss, medlemmar i svenska kyrkan..

 

Det är ju helt amazing vilket härligt väder vi fortfarande har!! Nästan som sommar!!??

Och..jag vet..bara för att jag skriver det, så kommer det att bli skitkallt och regnigt imorrn..

Men nu njuter vi av att ha haft 20-25 grader och sol... i september :) Det gillas!!

Igår var det som vanligt, fotboll, för Benjamin på Skå IP.

Ett kärt besvär att ta sig dit, då solen sken från klarblå himmel :)

Känns ju onekligen som att dagarna mellan helgerna innhåller allt för få timmar...

Har sen i söndags försökt ta mig tid till att hinna lägga in bilderna från helgens minisemester.

Jag som ville försöka förlänga sommar/semesterkänslan lyckades lura med mig Jörgen och våra fina småttingar på en liten utflykt med husbilen till både Söderköping och Nyköping :)

Tanken var att på lördagen härja runt bland klätterbanor och lianer på Palstorps Hage strax utanför Nyköping och sen leva medeltidsliv på Söderköpings gästabud i  just, Söderköping på söndagen.

Men planerna fick kastas om då vi istället för vägbeskrivning via telefon fick veta att hagen var abbonerad denna lördag, men att de bara glömt att lägga ut den detaljen på sin hemsida...

Tur då att vi inte åkt enkom för detta :/

Istället styrde vi alltså om och for lite längre söderut... men vi tog oss allt ett litet stopp vid Nyköpingsbro först och släppte lös barnen, med varsin spade och påse bland godishyllorna. Lördagsgodis!! :)

Nu när vi precis kickat igång höstterminen kommer här ett bra tips :)

 

Alla som har barn vet ju hur dyrt det är inför skolstarten.

Speciellt så här när vi går mot höst och vinter.

Alla dessa overaller och vinterskor... :/

För att hitta bra och prisvärda vinterskor så tycker jag att du ska kika in här på Brandos "sista paren" ..

.. har ni tur, så kan ni göra riktiga klipp här :)

 

Jag körde på bruna vinterskor till alla mina småttingar den här gången.

...men förbered dig på att du inte kommer att gilla allt du läser här!

 

Som människor är olika, är också våra åsikter.

 

Sån tur då att vi bor i ett demokratiskt land där yttrandefriheten är lagstadgad.

 

Det händer allt som oftast att jag läser något som upprör mig, och ibland, även något som jag kan ta åt mig av.

Något jag som jag kan känna mig lite småkränkt av, är artiklar som "rökare är lågutbildade och återfinns i de lägre samhällsklasserna" och "För pojkar med lågutbildade mödrar är fetma dubbelt så vanligt"

 

Varför då???

För det första, så är det inte så jag ser på mig själv. (i mina bättre stunder ;))

Därför vill jag självklart inte, stoppas i ett fack som säger att jag är (= min fria tolkning, dvs den som oftast får oss människor att känna oss kränkta och påhoppade) mindre begåvad och inget bättre förstår.

Nu har jag ju sen ett par år tillbaka slutat att röka, tack o lov! (ur hälsosynpunkt alltså.. Jag är ju lika "outbildad och dum fortfarande, ..som överhuvudtaget har rökt ;))

Sen då.. vad kan jag mer utläsa av sådana artiklar?

Jo, pga att jag var skoltrött/inte hade högre ambitioner/inte orkade studera på högskola så löper mina söner dubbelt så stor risk att bli feta. (Förlåt, mig för detta mina fina killar!!! ;))

Och vad än värre är, så har jag iom att jag själv, låtit mig bli fet, ytterligare ökat på den risken med ett  x antal procent..

 

Dessa artiklar/insädare/Fb-statusar och blogginlägg, kan ju för mig kännas kränkande att läsa, eftersom det däri ligger om, inte hela sanningen.... så iaf, ett uns.

Vad ska jag då göra för att inte må dåligt över det jag läser??

Jag kan ju vända mig till upphovsrättshavaren till texten och försöka få denna att ta bort den, eller åtminstone ändra den, så att jag slipper känna mig påhoppad och kränkt.

Eller så kan jag önska att jag istället fötts som man, och därför inte i kan ställas ansvarig för mina söners eventuella framtida fetma.

Sen kan jag ju så här på äldre dar, börja läsa in högskolepoäng och skaffa mig ett tillräckligt antal sådana, för att kunna kliva upp ett steg i utbildningstrappan, klä av mig lodiskläderna och träda in de högutbildades åtråvärda krets.

(Isf måste jag verkligen jobba med mig själv och nöta bort icke önskvärda små ord som obönhörligen avslöjar mitt enkla ursprung. Ord som typ och ju tex.)

 

Eller... så kan jag läsa och reflektera över vad som fick mig att känna mig kränkt.

Är detta något som jag behöver känna mig kränkt av?

Är det här något som jag gör fel/tokigt/galet/ofullkomligt, och som jag inte kan stå för?

Kan jag förändra något hos mig själv som gör att jag slipper känna mig kränkt av detta?

Finns det något jag bör förbättra för att må bättre själv?

 

Ja, det finns en hel del saker att reflektera över och fundera på, i de fall där man känner sig kränkt av något, någon annan skrivit eller sagt.

När det inte bevisligen är riktat till dig, med namn eller bild, som ett kränkade påhopp.

När du reagerar på en allmängiltig text, eller på sånt som du tex hittar här inne, EN persons åsikt om världen runt omkring.

Så istället för att vända ilskan, frustrationen och irritationen mot innehållet i texten, eller mot personen som skrev eller uttryckte sin åsikt, så uppmanar jag till att reflektera över varför du reagerar på detta.

 

Det är ju det som är det fina i kråksången.

Vi kan VÄLJA att se på saker från olika håll och därför välja vad som ska tillåtas få oss att må dåligt och känna oss kränkta.

Oftast är det ju så att det som "kommer åt oss" och framkallar sådana känslor, är något vi vet med oss att vi kan förbättra och ändra på.

Så bra då, att det också, är det enda sättet för oss att påverka, hur andra ser på oss.

Ha en underbar dag!!

 Ps! Hittar ni en massa stavfel och felformuleringar så glöm inte att jag är lågutbildad och inte förmår bättre ;)

Har många gånger funderat på hur man kan bekämpa mobbning och mobbare i skolorna.

Man hör allt oftare om elever som får flytta och byta skola pga att de utsätts för mobbning.

Hörde också på tv härom dagen något som jag alltid hävdat, att de "antimobbning-program" skolorna använder sig av inte fungerar som det är tänkt.

Och då undrar man hur går vi vidare med det??

För vidare måste man ju gå så klart.

Något som man vet fungerar är att jobba med de barn som står vid sidan om. De som tiger och tittar på istället för att ingripa.

Finns det ingen att spela ball och visa sig tuff inför så försvinner själva vinsten i att mobba. Bra det!!

Men jag anser att man måste agera än hårdare och mer kraftfullt!

Tycker att alla svenska skolor skulle upprätta ett gemensamt kontrakt.

Från förskoleklassen och hela vägen upp i gymnasiet där alla föräldrar måste skriva på att om det kommer fram att ens barn bevisligen, upprepade gånger, mobbat, slagit, kränkt eller hånat något annat barn eller vuxen på skolan, och fortsätter att så göra så kommer det barnet att bli avstängt från skolan.

Varför ska de som utsätts tvingas flytta?

Nej se istället till att den som utsätter andra för mobbning får flytta på sig.

Det är inte lätt att tvingas börja om i ny skola och vara tuff och cool efter att man blivit avstängd och utesluten pga att man mobbar... och det är kanske SÅ det SKA vara!!

Jag skulle lätt skriva på något sådant och tror att många föräldrar på så sätt skulle tvingas "lägga sig i mer" , ha koll på sitt barn och aktivt verka för att ens barn uppvisar ett schysst beteende mot andra barn och vuxna.

Trist när föräldrar visar ett "sandlådebeteende" och istället för att lyssna på vad deras barn gjort, ta in informationen och för sitt barn, tala om vilket beteende som är acceptabelt och inte, istället säger:

-Ja, men han/hon då.. Han sa också.. Hon gjorde likadant..

Nu gällde det DITT barn och vad DU kan göra.

Lyssna, reflektera och agera!!

Jag lovar att lyssna och hjälpa mina barn att lära sig vad som är ett schysst sätt och inte!!

Att se sin 7-åring sitta vid köksbordet och hävda att han förtjänar en knytnäve i ögat efter att ha stoppat handen i en killes ryggsäck för att hjälpa honom hitta det han letade efter och stoiskt försöka hålla tårarna tillbaka, tills allt brister och han gråtandes säger att han är rädd för att åka skolbuss, är inte kul!!

Att samma dag få höra att en klasskompis som slagit honom i magen inte kan hjälpa att det gjorde så ont eftersom han inte kan kontrollera sin styrka.. känns heller inte så kul.

Trist också eftersom man vet att, om det inte upphör, så kommer den rena glädjen i att ha klarat sin allra första matteläxa ersättas av oron över ifall man kommer att bli slagen den här dagen med... och skolan blir ångestfylld redan i ettan när den då annars är, kanske, som mest lustfylld.

-Mamma vill du ha en puss??

Noomi har smugit sig upp bakom mig där jag sitter, på köksgolvet, framåtböjd läsandes veckans reklamblad.

Självklart vill jag ju det!! Jag böjer upp huvudet och plutar med läpparna. Redo att pussas.

-HELLO!!

Vem har bytt ut min prinsessa mot denna....

Vem vet, kanske har han delat ut sin sista puss till Noomi nu, iom detta..? :)

Ibland undrar man som sagt, om man verkligen grejar upp det här med barn och föräldraskap.

En människa skriven på den här adressen gör en stundtals mållös.

Hen (I knew a would use it, at least once) säger en sak och visar en annan.

Kan prata och dela åsikter men inte lyssna till andras.

Låst läge minst sagt. Inget som går att reklamera heller. Bara att förhålla sig till.

 

Trist morgon, som började bra, men övergick till något som får arbetas med för att återgå till utgångsläget.

 

Som grädde på moset, toppades denna måndagsmorgon av en öppen skallfraktur.

Att det sen är jag, som står skyldig till denna, kan väl tyckas vara både positivt och negativt.

Skallskadan drabbade någon jag inte bryr mig speciellt mycket om, och det är väl positivt..

Att barnen bevittnade händelsen kanske kommer att ge dem mardrömmar, eller i värsta fall, men för livet, och ett flertal kostsamma timmar i terapi. Det är ju verkligen inte kul.