Apropå mobbning och skolan..

2013-09-03 @ 23:39:00
Har många gånger funderat på hur man kan bekämpa mobbning och mobbare i skolorna.
Man hör allt oftare om elever som får flytta och byta skola pga att de utsätts för mobbning.
Hörde också på tv härom dagen något som jag alltid hävdat, att de "antimobbning-program" skolorna använder sig av inte fungerar som det är tänkt.
Och då undrar man hur går vi vidare med det??
För vidare måste man ju gå så klart.
Något som man vet fungerar är att jobba med de barn som står vid sidan om. De som tiger och tittar på istället för att ingripa.
Finns det ingen att spela ball och visa sig tuff inför så försvinner själva vinsten i att mobba. Bra det!!
Men jag anser att man måste agera än hårdare och mer kraftfullt!
Tycker att alla svenska skolor skulle upprätta ett gemensamt kontrakt.
Från förskoleklassen och hela vägen upp i gymnasiet där alla föräldrar måste skriva på att om det kommer fram att ens barn bevisligen, upprepade gånger, mobbat, slagit, kränkt eller hånat något annat barn eller vuxen på skolan, och fortsätter att så göra så kommer det barnet att bli avstängt från skolan.
Varför ska de som utsätts tvingas flytta?
Nej se istället till att den som utsätter andra för mobbning får flytta på sig.
Det är inte lätt att tvingas börja om i ny skola och vara tuff och cool efter att man blivit avstängd och utesluten pga att man mobbar... och det är kanske SÅ det SKA vara!!
Jag skulle lätt skriva på något sådant och tror att många föräldrar på så sätt skulle tvingas "lägga sig i mer" , ha koll på sitt barn och aktivt verka för att ens barn uppvisar ett schysst beteende mot andra barn och vuxna.
Trist när föräldrar visar ett "sandlådebeteende" och istället för att lyssna på vad deras barn gjort, ta in informationen och för sitt barn, tala om vilket beteende som är acceptabelt och inte, istället säger:
-Ja, men han/hon då.. Han sa också.. Hon gjorde likadant..
Nu gällde det DITT barn och vad DU kan göra.
Lyssna, reflektera och agera!!
Jag lovar att lyssna och hjälpa mina barn att lära sig vad som är ett schysst sätt och inte!!
Att se sin 7-åring sitta vid köksbordet och hävda att han förtjänar en knytnäve i ögat efter att ha stoppat handen i en killes ryggsäck för att hjälpa honom hitta det han letade efter och stoiskt försöka hålla tårarna tillbaka, tills allt brister och han gråtandes säger att han är rädd för att åka skolbuss, är inte kul!!
Att samma dag få höra att en klasskompis som slagit honom i magen inte kan hjälpa att det gjorde så ont eftersom han inte kan kontrollera sin styrka.. känns heller inte så kul.
Trist också eftersom man vet att, om det inte upphör, så kommer den rena glädjen i att ha klarat sin allra första matteläxa ersättas av oron över ifall man kommer att bli slagen den här dagen med... och skolan blir ångestfylld redan i ettan när den då annars är, kanske, som mest lustfylld.
Hej. Jag är 7 år och kanske inte kan alla sociala regler ännu. Man kanske inte stoppar ner handen i någon annans väska, men det finns andra sätt att lära mig det än att plantera din knytnäve i mitt öga.
Jag har lärt mig hemifrån att man inte slår andra och vet med mig att det är fel.
Att du slår mig kan jag tänkas acceptera, eftersom du är äldre, större och starkare än mig.
Jag grät inte, eller sa till någon vuxen, där har mina föräldrar lite att jobba med!
Idag sa mamma till mig hur viktigt det är att tala om för någon vuxen ifall någon gör mig illa, eller gör mig ledsen.
Jag ska försöka komma ihåg det.
Jag ska också försöka komma ihåg att inte slå andra, för kanske kommer jag tycka att om det är ok att slå mig så är det kanske också ok för mig att slå andra.. fast jag vet att man inte gör så!

Kommentarer
Postat av: Ancie

Åååååååhhhhhhhh!!! Vad jag blir arg och ledsen!!!!!! Det SKA som du säger vara roligt att gå i ettan, ingenting annat är acceptabelt!! Stackars snälla goa B!!! Han som är så snäll!!! Stora kramar och lycka till med läxorna

Svar: Tack Ancie ♥ Svårt det där med samspel med andra barn ibland.
Mer för vissa, än för andra dessutom.
Svårt för barnen också när vuxenvärlden inte står pall.
När regler ruckas på och vi väljer att titta bort istället för att ingripa.
Vi vill inte tvingas ta i problemet med risk för att trampa någon på tårna eller själva bli indragna.
Minns så väl för ett antal år sedan när en kille varje morgon han klev på bussen gav sig på en yngre kille, tog hans mössa och kastade den i smutsen på golvet.
Jag visste inte detta då, men blev vittne till det en morgon då jag tog samma buss som dem.
Jag sa högt och tydligt inför hela bussen:
-Vad är det där för j-vla sätt!? Ta upp mössan igen.
Varpå killen blev knallröd i ansiktet och tog upp mössan.
Det som pågått i veckor upphörde där och då eftersom det då plötsligt blev synligt det han gjorde.
Killen vars mössa som efter detta fick stanna kvar på hans huvud tackade mig ganska långt senare och berättade det jag nu berättat.
Det behövs oftast så lite.
Kram
5underbarabarn

2013-09-04 @ 06:12:15
Postat av: Ancie's bror

Hej, tankevärld historia o antagligen blödande sanning. Ja tror inte mobbning försvinner för att man tar bort åskådarna, tror dock som skrivs att föräldrar bör ta större ansvar och bestraffning. Som du säger i form av t.ex avstängning, kvarsittning el andra förslag.
Hoppas du kommit iväg till skolan och 'vågar' prata med en vuxen där.
Till killen med blåtira: dom signaler du ger till den som slog dig (om du inte pratar med en vuxen), är att det är helt okej att slå dig! O det är det inte! Om den som mobbar dig inte får någon påföljd, så kommer det inte sluta. Stå på dig killen, Du är stark, DU kan visa alla att det inte är okej!

Svar: Sann som du säger, och dessvärre allt för vanlig. Sen är det så klart olika vad man tror ska kunna hjälpa eller inte.
Oavsett vad jag tror, vilket är att det är en god idé att jobba mer med de barn som ger sitt tysta samtycke genom att titta på istället för att ingripa, så är det just vad utredningar visat på.
Något som för mig är lika viktigt är föräldrar/andra vuxnas attityder och ansvar.
Vi måste våga se att våra egna barn inte heller, alltid är så schyssta mot andra eller går över de gränser vi satt.
Vi måste börja ta ansvar för våra barns beteende och sluta upp med att mesa kring ett icke önskvärt sådant.
Har sökt skolan och väntar på återkoppling därifrån. B är i skolan.
Tack.
5underbarabarn

2013-09-04 @ 08:47:00
Postat av: FinaCarolina

Ja du A många föräldrar har svårt att känns vid att barn inte automatiskt är speciellt snälla hänsynsfulla och medkännande alltid. Utan måste läras och vägledas av ansvarsfulla vuxna som inte har som högsta önskan att vara bästa kompis och bli omtyckta av sina barn i alla lägen. Man måste vara obekväm för sina barn och göra det som gynnar dom på sikt. Såklart utan att kränka. Kram Carro <3

Svar: Ja, det är svårt det där. Precis som om inte alla barn kan vara elaka ibland.Känner ibland av vi i Sverige är så extremt rädda för att trampa någon på tårna och vara obekväma.
Det finns faktiskt många föräldrar som hellre låtsas att de inte ser, för att slippa fejsa problemet och det får våra barn lida för. Dags att tänka på vad vi vill lära de små. Civilkurage och empati eller feghet och ryggradslöshet?
Kram
5underbarabarn

2013-09-04 @ 09:05:50
URL: http://www.finacarolina.n.nu/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback