...Noomis dagisdebut!
Underbar och älskad av alla kanske man skulle kunna sammanfatta den!! ;)
Njaaa, det kan jag väl egentligen inte säga något om, men debuten blev iaf till 100% lyckad!!
Totalt oblyg och orädd äntrade hon förskolan, min lilla fröken Kax.
Kläderna slets av i hallen och slängdes allt eftersom bakom henne, när som hon, kavat, stegade in.
Tänk Ronja Rövardotter... "hit med lite farligheter"... så har du hennes väsen.
Hon hoppade kvickt upp i soffan bland grabbarna och undrade: -får jag vara med?
Snabbt vidare till bordet där några barn satt och åt frukt, placerade sin lilla rumpa på första bästa stol och liksom bara: -kan jag få en?
Lika fort vidare till nästa rum och utforskade där leksaker och inventarier, tog för sig bland leksaker som hon delade ut till andra, bjöd in en pojke i en koja och satte ett halsband, runt halsen, på invänjningsfröken som en kranskulla trär på segerkransen kring nacken på Vasaloppssegraren.
Jo, hon gick nog som en liten stormvind genom förskolan,min kärlek. Ett litet yrväder på intåg.
Men likväl satt hon där som ett tänt ljus under samlingen när hon väl förstått att det var det som var brukligt.
Hon blev introducerad för sångpåsen och fick som samlingens första barn plocka upp någon figur där ur.
-Jag tar den här, sa hon och halade upp en groda.
Fröken berättar då att man om den, antingen kan sjunga Karl-Oskar eller små grodorna, och undrar vilken Noomi skulle vilja sjunga.
-Små gjodorna, små gjodorna e lustiga att se. Hej öron, hej öron ej fansa hava de.. river hon av innan någon hunnit blinka eller ens fundera på att räkna in och sjunga samstämmigt :)
För inte kunde väl hon veta att det var på det sättet det var tänkt att sjungas. Hon är ju en van solist.
När så samlingen är slut och det börjar dra ihop sig till utelek får Noomi syn på något som ligger i soffan..
-Vad skådar mitt norra öga... (tror jag ungefär, att hon tänkte)
-Holy macarony, en Ipad!!?? Is it for real?? (var eventuellt andra tankar som flög genom hennes huvud)
-FÅR JAG SPELA PÅ IPADEN?? (sa hon faktiskt)
Och jo, det fick hon!!
Men oj, vilken lycka.. som förbyttes till arga minen med korslagda armar och ett -huh!! när fröken sa att det var dags att gå ut :).
Jag fick också sättas upp på ute-listan, näst efter fröken eftersom jag ställde mig på dennes sida.
-jag komme aldriii livet leka me dej!
Surheten var dock som en liten rökpuff som skingrades i vinden, bortblåst på ett kick.
Tvätt-och-skötrum utforskades innan hon gick och kissade på/i toaletten, tvättade händerna, klädde på sig och gick ut.
Lika kul som hon hade haft där inne, hade hon ute.
En liten demonstration från mammas sida om hur det känns att få snö i ansiktet avstyrde hennes snökastande med spade som hon fick för sig att kunde vara kul att utsätta andra för.
När det blev dags för de andra barnen att gå in och äta, blev det dags för oss att åka hem.. och det tyckte hon var orättvist minsann.. :)
Så ivrigt väntar hon nu in morgondagen!
