sexunderbarabarn

Hmm... det har varit riktigt ordentligt skralt med uppdateringar på sistone.. :(

Dels beror det på semestertiden, samt allt för MÅNGA projekt och åtaganden.. och dels på brist på happiness och lycka att dela med mig av.

Det känns ju så där kul att sprida deppiga ord och nedstämda tankar...

Men till saken hör, att det är mest på den dystra sidan av livet som jag befinner mig nu.

Åren med mammas sjukdom och död har så klart förändrat en hel massa i mitt liv.

Prioriteringar, val, sätt att tänka och vara.

Jag känner inte samma oändliga tålamod med saker som stör mig.

Där jag förr kunnat skaka av mig sådant som människor gör och säger.

Tex sånt som gör en ledsen eller sårar.

Saker som försvårar och kräver energi... kan jag fastna i grubblerier om varför, ha svårt att acceptera eller hitta lust till att förlåta och som förr ständigt acceptera.

 

Det är som att det inte alltid, längre, känns värt att anstränga sig till 120% för att tackla problem som andra skapar, försöka acceptera att vissa människor inte kan eller vill förändra, för dig icke önskvärda beteenden.

Att alla inte är som jag trott...

Det finns nyfunna vänner som är äkta och som bryr sig.

Det finns vänner jag inte träffar ofta men som jag fortfarande tycker lika mycket om.

Det är bara så att vi befinner oss i olika faser i livet just nu, men jag vet att vår tid kommer igen.

Sen finns det vänner som man borde släppa helt. Såna som man egentligen mådde bäst i att säga upp bekantskapen med.

Såna som alltid är på jakt efter egen vinning och som inte ger, utan bara tar.

Som gör dig ledsen eftersom du upprepade gånger hoppas och tror att personen är någon annan än den egentligen är..

Att samtidigt som man försöker ta sig igenom tungsinne och svårlösta problem överösas med än fler..

gör resan uppåt riktigt seg och tuff.

Tur då, att det trots allt finns ljus i mörkret.. Skratt i huset... kramar, pussar och kärlek ♥