Ja, det är väl en rätt schysst summering av dagen som gått...
Jag själv, har väl varit en kandidat så god som någon, till båda delarna.
Ingen jätteskojsig dag kan jag tycka. Noah har både igår och idag varit ovanligt grinig och surig.
Inget sugen på att sitta i babysitter eller att ligga på filten.
Ville bara vara i famnen annars har han skrikit och protesterat högljutt.
Igår sov han ju iaf en stund i vagnen och solen sken..så då gick det väl an.
Men idag..grått väder och 10 minuters pauser..alldeles precis lagom tid för att hinna starta upp något..som sen bara fick läggas åt sidan när skrikmonstret tog ton.
Noomi har blivit blasé på all amning de senaste dagarna och hojtar till då brorsan sätter igång att skrika:
-nu vill han tutta gen!!
Så visst hann jag känna smygande tankar på att lämna igen ungen till BB, lägga honom i en korg och ställa på grannens trapp, samt andra onämnbara lösningar på skrikproblematiken.... vilket isf skulle ha genererat ett GÄNG terapitimmar, om jag skridit till handling...
Terapi för självaste skrikmonstret däremot har påbörjats idag... den lekmannamässiga typen.
Men en terapi som vid första sessionen påvisar ett mycket positivt resultat :) Duktiga jag!!
Noah är, har det visat sig, sjukligt rädd för vatten.
Så rädd att jag under hans ca 4 månaders levnadstid badat honom färre än 8 gånger!!
Jo, han är ren och fin ändå, för istället har han duschat med mamma, ett mycket större antal gånger.
Men har på sista tiden, mycket starkt protesterat, även mot denna tvagninsmetod.
Så jag började inse att om han ska fortsätta att bo här och vara en del av vår familj (här tokbadas det från alla håll.. och hoppas från kanter och dyks hej vilt ;)) så måste jag råda bukt på denna omotiverade rädsla och jag såg ingen annan råd än att fylla upp stora badkaret och tillsammans med fegsnöret lugnt och stilla sitta och vänja honom vid att vatten kan vara ganska behagligt :)
Mycket misstänksam var han och gnydde och grät en skvätt. Men han gjorde inte som i baljan, slogs för sitt liv..utan fann sig i att sitta där i badet och titta på mamma som för att få bekräftelse på att ingen omedelbar fara för hans liv förelåg..
Ja, som ni ser så kunde han en bit in i terapisessionen t.o.m kosta på sig ett leende..eller ett helt gäng!! :D
Någon som inte snålade med leenden var Noomi som for runt som om hon svalt en burk med lyckopiller.. när hon blev presenterad för det allra senaste tillskottet i vår vagnspark VW-bubblan...
...och då kan jag tala om att den ännu inte rullat en meter här hemma.
Något är knas fick vi veta när vi köpte den..med största sannolikhet batteriet.
Men eftersom vi sålt en massa saker och bestämt att pengarna ska gå till skojiga saker till barnen så la vi ändå en tusenlapp på denna skönhet, som endast tillverkats i två exemplar, av självaste marknadsledarna inom elbilar för barn Peg Perego.
OCH tänker ni nu... vad spelar det för roll om den nu inte funkar???
Jo, förstår ni, reservdelar finns precis som nya batterier. Inga jättedyra saker är det heller.
Och värt pengarna blir det garanterat om vi med hjälp av mr WMR får igång den, då bilar av detta märke kostar åtskilligt fler tusenlappar. Och om vi sorgligt nog INTE får igång den så får vi lämna tillbaka den och återfå våra pengar. Lysen & tutan orkade batteriet iaf dra runt :) Noomi tyckte att det var superduperkul med bilen!!
Och det var det fler som tyckte...
Noomi vägrade att hoppa in och sätta sig innan Siri schasats iväg.
Då katten var ovillig att lämna bilen, så försökte jag lirka och övertyga Noomi om att Siri kunde sitta på ena sätet..men se det gick hon absolut inte med på för där skulle Evlyn sitta!! :) Gullungen!!
Nu var det ju så att Evelyne inte var här så Noomi fick nöja sig med att leka i bilen själv.
Härligt med glada, lyckliga barn :) Det smittar av sig :D
Och jag är övertygad om att jag vore avsevärt längre ifrån att behöva terapi om jag passade på att sova nu när barnen gör det... :/ ..men ibland behöver man verkligen lite vaken tid för sig själv.
Tid som jag denna kväll valde att förlägga i tvättstugan.
