Noahs dop gick alltså av stapeln den 29:e september...det liksom bara slank in, så där den sista lördagen i höstens första månad.
Ont om doptider var det men pastorsexpedition, präst och kantor klämde in dopet vid kl 11:00 innan gudstjänsten kl. 13:00 på Munsö. Och det tackade vi för!
Lite kort varsel blev det och ganska många var det som inte hade möjlighet att komma, tyvärr, men vi hade ett jättemysigt dop endå med ca 40-50 gäster.
Kyrkans lokal för dopkaffe och dyl var så klart redan uppbokad.
Så även Pannrummet som är den andra av två lokaler här ute som rymmer 60 pers eller fler... kämpigt läge.
Som tur var så kom jag på att min kära vän Lene precis höll på att tömma sin blomverkstad och återlämna lokalen hon hyrt till ägarna. Jag ringde henne och fick låna lokalen över lördagen :) Tack Lene ♥
Så efter att Jörgen kommit hem från jobbet på fredagskvällen, åkte vi dit och började iordningställa.
Att göra i ordning en rätt trist & sunkig lokal till att bli tillräckligt mysig för en doplunch tog sin lilla tid.
Vi släpade dit både gardinstänger, gardiner, matta, möbler, lampor m.m och fick det att kännas helt ok.
Sen natt hann det bli innan allt var färdigt. Vid 02:00 kröp jag ner under täcket för att få ett par timmars sömn.
Otroligt nog så hann vi fram till kyrkan i tid för dopet. Duschade & påklädda dessutom:)
Dopceremoni blev så där härligt barnrik och lagom rörig :)
Vi tågade in med Tomas & Noah i täten. Hela stora barnaskaran följde med fram, inklusive Andreas :)
Lilla fina kusin William höll mig i handen och följde även han med oss fram till koret (som jag tror att området där dopet förrättas heter)
Tomas sa att det kändes som om det var fler personer där framme, framför altaret, än det var i kykbänkarna.
Noomi & William var supergulliga där de stod och höll varandra i handen ♥
Noomis röst hördes eka i kyrkan när hon upprepade gånger frågade: -Vill du dansa me mig Wiljam?
När hon inte fick något svar så säger hon: -Men svara'ra Wiljam, vill du dansa me mej?!
Sen avslutar hon med att ge honom en smällkyss mitt på munnen.
Resterande tid växlar Noomi med att försöka bestiga trappan till predikstolen innan någon hinner fånga henne och springandes balansera på altaringen.
Det sistnämnda sätter prästen Lizen effektivt stopp på genom att sätta sig i vägen, vilket resulterar i att Noomi sätter sig bredvid.
Förutom psalmerna vi valt, fick vi även lyssna till 2 sånger.
Den första "tänk att livet har landat just här" sjöngs av Jessie, Millan & Noomi.
Även om Noomi som sjöng för full hals hemma helt och hållet tappat intresset för att sjunga i kyrkan och mest stod och lyssnade på den vackra pianomusiken som Carina kompade tjejerna med.
Någonstans mitt i sången övergav hon Jessie & Millan helt, och sprang därifrån.
Lite senare blev det dags för Mari att sjunga "Ett barn ska jag ha när jag blir stor".
Även till den sången spelade Carina piano.
Melvin tog "andra stämman" och skrek förtvivlat efter mamma medan Tytte försökte få tyst på honom ;)
Strongt av Mari att inte tappa fattningen. Show must go on :)
När vi i samlad tropp med Noah i täten, gick nedför gången åt kyrkportarna till, hördes tonerna från Björnes magasin fylla kyrkan..
Eh..hann jag tänka..stängde jag inte av min mobil..? :)
Jodå, det var bara Mait på orgeln som improviserade lite! Helt klockrent.
Kan inte komma på någon musik som passat oss bättre :)
Medan vi befann oss i kyrkan döpandes lilla Noah Erik Niclas så befann sig Lene i Blomverkstan ifärd med att värma några av de 19 pajerna som jag bakat, hacka sallad, skära upp bröd och duka fram.
Eftersom Fanny somnat ifrån, så hoppade Lene över dopet och ville då istället hjälpa mig den raringen ♥
Efter lunchen blev det kaffe, te, cakepops, mini cupcakes, vita chokladbollar & tårtor.
Bandet med Noahs namn, som prydde kakfatet och en stor golvljusstake var en present från Johanna ♥
Noah som träffar farmor & farfar allt för sällan fick passa på att umgås.
En allt som allt jättemysig lördag med dop, lunch och trevligt umgänge!!
Dagens pinsamma ögonblick inträffade när vi sagt adjö till de flesta av våra fina gäster och vi upptäckte att det spontant bildats ett presentbord fyllt av oöppnade presenter...
Jag hade inte haft en tanke på att det kanske kunde funnits presenter att öppna, utan hade fullt upp med att prata, umgås och njuta av det trevliga sällskapet. Pinsamt var bara förnamnet!!
Barnen fick snabbt öppna presenterna så jag fick chans att tacka de gäster som fortfarande var kvar.
Och på kvällen postade jag en förlåt-för-min-oartighet-och-tack-för-fina-presenter-status-på-FB! :/
Det hade aldrig hänt om världens finaste mamma fortfarande levat och varit på plats...
Och till alla er som tänkt att 19 pajer väl var i det mesta laget..så kan jag tala om att ni hade rätt :)
Det hade ju jag också räknat ut... och det redan innan de 7 personer som lämnat återbud kvällen innan hört av sig :)
Men jag hade pajutdelning hela kvällen sen.
Vissa VIP-gäster ;) fick paj med sig hem och andra trevliga människor fick en paj-och-kak-påhälsning senare under kvällen.
Så de gick åt endå.
Likaså sallad, bröd och andra bakverk
