Har fastnat för BLW, Baby-Led-Weaning som fritt översatt betyder babyledd-avvänjning.
Det innebär att man istället för puréer introducerar plockmat i form av greppvänliga bitar när det är dags att avancera från bröstmjölk och ersättning till "riktig mat".
Jag gillar idén med att låta bebisen själv få utforska sin egen mat. Att låta nyfikenhet och lust styra.
Att de själva ges möjlighet att avgöra i vilken takt och hur mycket de vill äta.
Barn som lär sig äta genom denna metod tränar tidigt finmotorik och hand-öga-koordination.
Musklerna som används då de tuggar, är samma muskler som senare används vid talet.
Sen känns det logiskt tycker jag, att bebisen lär sig tugga först och svälja sen och inte som då de äter puré, tvärtom.
Barn som efter 10 månaders ålder intruduceras för bitar i maten ratar det oftare och kan vara mindre villiga att testa olika konsistenser.
Ja, jag tycker som sagt om tankarna bakom denna metod och tror att det är positivt för barnen att intoduceras för fast föda på detta sätt.
Sen kanske det inte alltid känns ultimat, i alla lägen, att låta en liten pyttebebis lunch få ta halva dagen i anspråk ;) vilket den mycket väl skulle kunna göra om man har ett hungrigt barn, som njutningsfullt och långsamt låter sig väl smaka.
Dessutom hamnar ju så klart en hel massa mat bredvid munnen, på barnet, i stolen och på golvet till en början.
Därför kombinerar jag BLW med det gamla hederliga purématandet :)
Noah får börja med att äta plockmat själv medan vi andra äter vår mat och sen tilläggsmatar jag med puré om han verkar mer hungrig.
Då får han både öva själv och till Noomis glädje bli matad.
Hon älskar nämligen att mata bebisar och nu när Melvin inte längre låter sig matas så står Noah på tur :)
D-vitaminskeden balanseras vant i munnen vid det här laget...
Noah gillar att mata sig själv och äter vidare av blomkålen trots att han inte riktigt kan bestämma sig för om han gillar den eller inte... ;)
Bitarna du serverar din bebis ska vara kokta utan salt tills de är mjuka nog för en liten babygom utan tänder, att "tuggas" till en gosigt sväljbart mos :)
Tveksam till smaken som sagt..eller är det lukten?: )
Förutom att äta blomkålen så kan man ju även banka den i bordet om lust till detta finnes.
Så njutningfullt tycker han nog att det är endå, eftersom han trots feber, fortsätter att peta i sig.
Morot var smaskigare tycker Noah, som åt en hel massa :)
Även om tanken är att de ska få äta i sin egen takt, så lär sig nog Noah att lägga på ett kol i sitt matintag...för det finns fler som är sugna på lite kokta grönsaker ;)
