Jag skulle gå ner i källaren och ladda en maskin med tvätt.
Noomi var vaken o figurerade i hallen varför jag snabbt som attan öppnade källardörren, klev in och stängde den efter mig lika kvickt.
Och jag menar kvickt!!!
Jag var verkligen snabb!!!
Men Noomi var snabbare.... för när jag står där i trappen med handen på dörrhandtaget och ska släppa taget om det och fortsätta ner ser jag detta....
...eller nej det gjorde jag inte! Men det var iofs samma känsla och jag blev nog lika rädd som om denna otäcka figur skulle ha stått där i trappen!!
Tänk er känslan att ni snabbt som sjutton slängt igen dörren bakom er och när ni vänder er om så står i halvdunklet plötsligt en liten varelse knäpptyst men med ett hemlighetsfullt leende på läpparna...
Otäckt att hon lyckades smita in så snabbt och tyst... att jag inte ens märkte att hon var mig i hälarna...
