Ja, de senaste åren har det skett en enorm förändring i synen på föräldraskap vid separationer!!
Det har ju tidigare talats mycket om frånvarande fäder och att mödrar i de flesta fall ansetts som den lämpligaste vårdnadshavaren vid en separation.
Feminister har i vissa fall framställt män/pappor som totalt olämpliga att ensamma ta hand om barn.
Män har varit svin som övergett sina barn och istället valt att gå vidare o bilda nya familjer.
Nu har det hänt något som förändrat den bilden (och det är ju positivt, på ett sätt....).
Nu om man surfar runt på internet så kan man se att det är mammornas fel om barnen inte har en bra relation till sin pappa. (Då föräldrarna har separerat)
Nu är det en vedertagen sanning att om pappan väljer att inte ha någon kontakt med sitt/sina barn eller en sporadiskt sådan, så beror det på att mamman inte uppmuntrat den kontakten tillräckligt mycket.
I övriga fall där pappan inte träffar sina barn eller bara träffar dem ytterst sällan så är det ju för att mamman inte vill att de ska ha kontakt och gör allt för att sabotera alla försök till kontakt!?
Lite otäck tycker jag att denna förändring är, för ingenting har ju egentligen ändrats i synen på vad som är barnens bästa vid en separation.
Fortfarande läggs fokus på oss föräldrar med vidriga generaliseringar som på sikt inte löser ett skit!!!!
Avgjort är väl att båda föräldrarna är lika viktiga för barnen.
Vad som däremot behövs arbeta med är stöd och hjälp till de föräldrar som inte vill/vågar/kan/tillåts vara just föräldrar.
Samt information om lagar och barnens bästa, stöd och hjälp till de föräldrar som smutskastar och inte tillåter den andra föräldern att vara förälder.
För saken är den att alla sorters föräldrar finns!!!
Det FINNS pappor som inte vill/förmår att finnas där för sina barn efter en separation HELT på egna meriter.
Det FINNS mammor som saboterar umgänget mellan barn och fäder.
Det FINNS pappor som finns för sina barn till 100%.
Det FINNS mammor som inget hellre vill än att barnen ska ha en bra relation till sina pappor samt vill att de bor lika mycket på båda ställena.
Alla sorters föräldrar finns det och jag ser inte utveckligen med att generalisera och göra antingen mamman eller pappan till boven i dramat.
Nej, fram för ett brett synsätt som visar den sanna bilden och jobba för att hitta individuella lösningar.
Inför som krav samarbetssamtal mellan seprarerade föräldrar kontinuerligt tills en för alla tillfredsställande lösning hittats eller tills barnen nått myndig ålder.
Det finns ju lagar på att en bil ska besiktigas en gång om året så att den framförs i trafiksäkert skick.
Dessutom måste föraren till bilen inneha körkort som visar att personen förstått hur man hanterar bilen och trafiken..
Detsamma borde i allra högsta grad gälla föräldraskapet där vi som föräldrar besiktigas och utreds för att säkerställa att vi förstår barnens bästa!!!
