Imorse var det övervägande "mörka moln" i mitt sinne.
Ett av de barn boendes här som knappt längre kan kallas ett barn drev mig över gränsen då "det" än en gång hade problem med att ta sig till skolan.
Det tog sen ett tag innan de mörka molnen skingrades och solen tittade fram.
Först i form av Benjamins lyckliga kommentar då Noomi sov middag: -Åhhh, jag älskar det här!! Bara du & jag!! :)
Och sen även Noomis dagliga toabesök då hon ska "kissa toa" som BimBim :)
Och då ingår att "läsa" Bamse :)
