Idag blir lillprins Bus 2 månader!! Det känns inte riktigt!!
Det känns snarare som om han funnits hos oss "for ages"... Så mycket har hänt sen jag låg där på Södertälje sjukhus och sms'ade med mamma som då låg på Thoraxkliniken.
Jag fegade lite och var trots hemlängtan inte sugen på att kopplas upp på det värkstimulerade droppet...
Mamma peppade mig och tyckte att jag skulle ta det. Hon ringde också, och sa, att trots att det gjorde ont så var det ju en övergående smärta... Hon behövde inte säga att smärtan hon genomled var konstant.
Jag visste det ju så väl ändå.
Dessutom så skulle mamma aldrig säga något sånt eller beklagande jämföra sin smärta med andras.
Hon tog sin sjukdom med kämpaglöd och genomled allt vad den tvingade henne igenom till största delen i tysthet.
Hon var så tapper vår fina mamma!!! <3
När sen Noah föddes vid 14-tiden och jag skickat ut ett mms med första bilden på honom så fick jag från mamma svaret "Vilken goding! GRATTIS! :-)"
Sen dröjde det tråkigt nog ända till 9/5 innan Noah fick träffa sin mormor eftersom hon under den perioden avböjde besök i förhoppningen att skydda oss från att se henne bli sämre och sämre :(
Men när de väl sågs så fick Noah bädda ner sig hos sin mormor och ligga där och mysa under hela besöket :)
Idag på hans 2 månaders dag så finns det ingen mormor att mysa med....
....men det är han än så länge lyckligt ovetande om.
