Innan var han en kille som månat om alla, varit empatisk och låtit andra komma i första hand.
Tråkigt nog har jag ännu inte riktigt hittat orsaken till att han inte mår bra eller beter sig annorlunda och hamnar i bråk. Och det gör mig ledsen.
Idag kom som sagt Liam hit med sin pappa. Liam är Benjamins bästa vän.
De lekte och hade kul förutom att Liam blev ledsen en gång för att Benjamin sagt att: -jag går utan dig!
Något blev väl inte som Benjamin önskat och han blev arg.
Det löste sig dock och Benjamin fick följa med Liam hem.
Sen när han kom hem och ännu lite senare när han skulle gå och lägga sig berättade han att han slagit Liam för att "han störde mig"!?
Jag undrade om Liam inte blivit ledsen då och det hade han så klart.
Jag frågade vidare om inte Liams pappa sagt något till Benjamin då?
Och jo, det hade han ju. -men jag lyssnade inte och jag sa absolut inte förlåt!??
Att höra sånt från sin egen son känns INTE ok!
Jag blir så ledsen.
Ledsen blev också Benjamin en stund senare när han tänkte på hur ledsen Liam måste ha blivit. Han sa då att han nästa gång skulle be Liam om förlåtelse. Han bad sin pappa skjutsa honom till Liam i morgon bitti så han kunde säga förlåt...
DET är ju positivt men jag kan ju så klart inte låta bli att önska att det inte fanns någon anledning till att behöva säga det....
Varför kan det inte alltid vara så här?? :(
