Där långsamt, långsamt rör sig denne man nerför Voltavägen..
En riktigt proper gammal gentleman klädd i skjorta, kavaj, finskor, strumpr & kalsonger. ..men hey!?
Har han inte glömt något??? Jo, byxorna kanske. Vi vände och körde efter honom.
Jag kanske inte ömkar för all sköns hemlösa djur och kanske inte alltid hellre skonar en spindel än att skicka den vidare till andra sidan då den kommer mig allt för nära.
MEN jag ömkar & ÖMMAR för gamla tanter & gubbar!!!!
Kunde helt enkelt inte låta mannen fortsätta gatan fram stannandes varannan meter tittandes sig omkring klädd i kallingar och kavaj körandes sina matinköp på sin rullator utan att försäkra mig om att han visste vad han gjorde och vart han var på väg.
Kändes dock lite för burdust att bara slänga sig fram och säga:
-Hej, vet farbror om att han glömt byxorna hemma och är du vid dina sinnens fulla bruk?
Så jag körde taktiken vilsen kvinna och eftersom jag hittar i området och har arbetat på Johannesfredsvägen som ligger längst ner på Voltavägen så frågade jag:
-Ursäkta, vet du hur jag kommer till Johannesfredsvägen?
Jag ville liksom på det sättet se: A om han visste att han gick utan byxor och ville klargöra varför och B om han hittade i området och då eventuellt till gatan där han bodde.
Jo, då det visste mannen lika bra som jag själv och han pekade ut riktningen nedför backen och sa att jag kunde göra honom sällskap så skulle han visa vägen...
Och det var ju bara för gulligt.. jag övervägde saken men insåg att varken Mari eller barnen skulle ha tålamod med att se mig strosa nedför Voltavägen i ca 0.2 km i timmen för att bli "avsläppt" på Johannesfredsvägen där jag inte hade något ärende...
Nej, det skulle inte fungera!
Då återstod bara att antingen försöka locka in honom i bilen med rullator och allt och köra honom hem eller försäkra mig om att han visste var han skulle.
Jag valde att försäkra mig om det senare och frågade därför:
-Ok, jag ska alltså nerför backen och sen till vänster (det var där mitt forna arbete låg) och så kommer jag rätt?
-Nej, svarar mannen! Nedför backen och där går Johannesfredsvägen både till höger och vänster!! :)
Ägd, blev jag!!! :D Det visste jag ju, men frågar man så dumt så får man skylla sig själv.
-Ja, då förstår jag, sa jag och log. Är det där du bor?
-Nej, jag bor på Tackjärnsvägen sa den söta farbrorn och då visste jag att han skulle klara sig utan min hjälp.
Tackjärnsvägen ligger nedför voltavägen, vänster in på Johannesfredsvägen och lite längre fram tar man höger.
Området är litet och där känner man till varandra, det var mycket folk ute och gick så jag visste att han skulle uppmärksammas och tas om hand om det skulle behövas :).
Vilket jag inte tror behövdes då han faktiskt framstod som helt klar och redig! Lilla söta gubben!!!
