Pheeuuww....

2011-04-27 @ 23:05:48
Nu så här en timme efteråt känns det som att jag kan andas igen...
En timme efter bilresan från hell!!
Idag har varit en sån där....vad säger man..ansträngande dag.
Lilla fru tuppkyckling vaknade inte 5 imorse..utan 4 till att börja med.
Benjamin däremot var trött och ville inte gå upp och åka till dagis. Med lite övertalning gick det dock.
Det blir gärna så när han har varit ledig ett tag, som nu i 12 dagar. Då har han glömt hur kul han tycker att det är att vara där och leka. När han gett sig iväg så stoppade jag Noomi i säng och fixade med diverse göromål.
Sen gjorde jag nåt så ovanligt som att sova middag jag med!?
Känner att jag behöver försöka vila när tillfälle ges då Jörgen är borta i 5 dygn till och Noomi envisas med att gå upp så tidigt varje morgon.

Noomi sov middag i lite drygt 4 timmar (hon sover igen det hon inte sover på natten) och när hon vaknade var det dags att hämta hem Benjamin från dagis.
Noomi har varit grinig och ovillig till att äta i två dagar nu. Tror hon eventuellt fått några virusblåsor i munnen. Långt bak isf för jag kan inte se dem. Men hon har två små röda prickar vid munnen och en på handen. Hon gråter då jag försöker ge henne mat..men tack och lov går det bra med gröt och yoghurt.

Vid strax innan 17 kom Mari och plockade upp mig, Benjamin & Noomi. Vi skulle bege oss hem till Emil & Angelica för att gratta Emil som fyller år idag. Stannade 4 gånger på vägen. En gång för att ta ut pengar, en gång för att gå på bolaget, en gång för att plocka upp Maris blocketfynd och en gång för att handla på Ica Maxi.
Ingen vidare bra idé att stanna så många gånger med två bebisar och en (snart) 5-åring i baksätet..
Det var det som bäddade för vad som komma skulle på hemvägen.

Vistelsen hos Emil & Angelica var angenäm om man bortser ifrån att allt jag gjorde var att jaga runt efter Noomi som skulle pilla och peta på allt hon kom åt..och även det hon inte kom åt.
Delar av Angelicas trevliga familj var där, så som mamma, pappa, syster, svåger och systerdotter. 

Mardrömmen började på vägen hem. Närmare bestämt vid Brommaplan där vi stannade för att handla på Mc Donalds som vi lovat Benjamin på vägen in.
Utan att gå in på detaljer så vet ni vad jag tycker om Mc D vid B-plan och jag kan säga att allt var som vanligt där... :( Ska bojkotta dem!!

När jag kom tillbaka till bilen var både Noomi & Melvin vakna och var lite lagom smågnälliga.
Klockan var ca 20:40 och färjan går 21:07 på ett ungefär.
Vi bestämde oss för att chansa på att hinna med den och drog iväg på direkten.

Benjamin satt i mitten bak med en bebis på varje sida. (något han kommit att ogilla väldigt starkt, kanske t.o.m hata fr.o.m idag)

Strax innan Nockeby hade gnället ökat i styrka och Benjamin börjat vrida olustigt på sig... Ju längre vi åkte detso högre blev gnället... som i Melvins fall hade övergått i panikskrik.
Stressen att hinna med färjan kombinerat med stressen av barnskrik man inte kan lindra upphöjt med hundra är lika med 70.000.
Efter ett tag hängde så även Noomi på och skrek hon med.
Stackars Benjamin stoppade in en napp i en skrikande mun på ena sidan, fick den tyst...munnen på andra sidan började skrika. Benajmin tystar även den munnen med en napp.
Den första munnen börjar återigen skrika och får med sig mun nummer 2.

Benjamin lockar, med speldosor, leksaker, nappar och majsbågar och INGENTING hjälper.... Till slut får han nåt desperat i blicken och sätter händerna för öronen och kvider. -jag kan inte åka längre.
Han blir näst intill katatonisk...och jag börjar smått tvivla på att han någonsin kommer bli som vanligt igen.
Själv börjar något bubbla i mig och jag får sån otrolig lust att vråla. -håll käften!!!!!

Flera gånger funderade vi på att stanna bilen, trösta och ta nästa färja..men de korta tysta stunderna och insikten i att om vi gör så, så kommer gråten att börja igen så fort barnen sätts i stolarna och bilen börjar åka fick oss att trots allt gasa på.
Någonstans på Munsö rakorna fick jag Melvins napp av Benjamin och lyckades rotera i 180 grader och sätta in nappen och klappa honom på huvudet så han höll sig lugn och överlät åt Benjamin att trösta lillasyster vilket fungerade om inte bra, så iaf bättre.

När vi kom ner till Sjöängen hade färjan redan lagt ut!!! MEN precis som om färjeskepparen förstått hur nära ett sammanbrott personerna i Volvon som missat färjan var, så hände det otroliga!!?? Han vände!!!!
Och vi kunde ta upp varsin bebis och mysa dem lugna.

Lugn och alldeles överlycklig blev Benjamin som äntligen kunde andas ut och slippa babygråt.
När vi kom hem sa han att jag blev alldeles uttråkad först och sen utmattad. Jag orkar ingenting, inte ens borsta tänderna!!
Jag kan säga att jag kände likadant..som om all energi sugits ur en...

Snabbt som attan fick jag de två raringarna i säng.
Och funderar nu på om jag verkligen är frisk som över huvudtaget funderar på att göra om det imorrn igen..då Mari hade andra ärenden att uträtta....!!??
Ska sova på saken.
Tack o lov slipper hur som helst Benjamin göra om det imorrn igen, då vi isf åker under tiden han är på dagis...

Kommentarer
Postat av: Mari

Ja fy fasen!

Känner precis som Benjamin, och som du... Var så trött i hela kroppen och skallen att jag inte ens orkade sova. Melvin var totalt slut också och blev nöjd av att få gå och lägga sig.

Är inte heller laddad inför imorgon, vad tänkte jag med tro?

Förmiddagen blir nog bättre! Annars vill jag aldrig mer åka bil med bebisar i baksätet.

Bilresa från hell är ingen överdrift!

Har hittat en trappgrind åt dig, så du måste åka med!

2011-04-28 @ 01:06:44
Postat av: Anna

Jo, men va bra att du hittat en grind :S.. för jag har sån lust att ta en tur med bilen... :P

Idag testar vi din teori om det börjar strula. Vi lyfter helt enkelt ut bilbarnstolarna och ställer dem i vägkanten, fortsätter utan och plockar upp dem på tillbakavägen. Jag kunde inte heller sova sen adrenalinpåslaget var så stort att jag går på det fortfarande. Jag kilade över till min trevliga granne igår och snackade bort nån timme istället för att ens försöka sova. När jag kom hem vid 24:30 så försökte jag sova till runt 2 då Noomi vaknade och fick sova hos mig och där låg jag sen bredvid henne och gled i och ur medvetslösheten tills klockan blev 04:40 och den lilla damen ville gå upp.. På't igen bara!!! Bring it on!!

2011-04-28 @ 06:58:58
Postat av: Mari

Nu när man fått lite distans till gårdagen och fått sova lite lite på saken så undrar jag... Vad fan var det som hände??

Är trött fortfarande på ett konstigt vis, trött i hjärnan. Tröttare än vanligt! Tänk vad nära det var att jag faktiskt gav min bebis majskrokar som han alldeles på egen hand fått prova att trycka i sig där i baksätet. Han som inte äter annat än bröstmjölk!

2011-04-28 @ 07:43:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback