Plötsligt har antalet läsare per dag ökat markant... och då fastän jag inte skrivit nåt alls under den sista tiden..
Eller är det kanske DÄRFÖR..!?
Ni vill egentligen inte läsa något här utan bara kika in, är det så??
För isf blev det plötsligt plättlätt att driva en blogg :D
Kanske pga stressen inför livs-stils-shiftet (börja-jobba-efter-typ-3år-och-5månaders-föräldraledighet-på-nytt-jobb) så glömmer, glömmer och glömmer jag saker..
Snart har jag väl glömt var jag gjort av barnen... som nu faktiskt ligger nerbäddade i sina sängar... tror jag... eller.... vart var det nu jag la dem...?
Så om någon väntar på att jag ska höra av mig.. do it yourselves... för jag... jag har glömt det!
Jag försöker desperat hinna, allt jag inte hunnit under dessa tre år, under 3 veckor...
Det har varit dryga 3, tuffa och tunga år trots att jag fått förmånen och lyckan att begåvats med 2 fina barn.
Någon frågade mig om jag inte ångrat att jag inte passat på att ta körkort under dessa år...
Och fick svaret NEJ!!! Det ångar jag inte det minsta!!!!
Det har inte funnits tid, ork, pengar eller möjlighet till detta.
Och det var ju synd eftersom jag förlorade mitt jobb pga detta.
Några veckor efter att jag gått på föräldraledighet fick min fina mamma besked om att hon hade elakartad lungcancer.. Hela min värld så som jag kände den, rämnade..
Nu följde en tid av oro, lycka, ångest och kärlek om vartannat.
Mamma fick genomlida en mängd vidrigt jobbiga behandlingar och mådde inte speciellt bra.
Pappa mådde självklart inte, heller bra i detta.
Jag försökte så gott jag kunde finnas där för dem.
Jag lagade matlådor och skötte den största delen av deras matinköp.
Jörgen väljer under denna tid att åka på mission till Afgahnistan och genomgår inför detta en utbildning som gör att han blir borta mestadelen av vår vakna tid från och med Januari 2011 tom december samma år. Under månaderna maj-dec träffar vi honom sporadiskt under några veckors ledighet.
I övrigt är jag själv med 5 barn, hus och hem.
Under denna tid så drabbas jag av motgång på motgång. Bla i form av översvämmad källare, problem med pannan och en fuktskada som tvingar mig att evakuera mig själv och barnen från sovrummet.
Jag får svar på varför jag fått astma med förlamande trötthet.
Kort sagt jag går på knäna och fortsätter med detta iom att mamma blir allt sämre.
Jag hinner föda ännu ett barn innan jag tvingas uppleva det mest smärtsamma jag någonsin upplevt då mamma blir allt sämre och till slut somnar in.
Jörgen som trivts som fisken i vattnet på sin utlandsmission, drabbas här hemma av depression och lämnar därför över forsatt ansvar av hus och hem, och nu 6 barn till mig.
Svårt dessutom för mig att finnas till, stötta och hjälpa när man själv inte mår bra :(.
Så jag kan utan att överdramatisera säga att körkort har inte funnits i min tanke.. annat än som en dröm och ett försök till att ta det under de sista månaderna av min föräldraledighet..
Synd då att vår bil gick sönder och blev ståendes, reparerades i omgångar för dryga 10 000 och ännu inte är färdigreparerad....
Så nej, det går INTE bra nu!! :(
Imorgon påbörjar vi utreda om utifall att Noah skulle kunna tänkas ha diabetes...
Veckan efter hoppas jag kunna kolla upp knölen i min arm som jag haft i ett antal år.. och som skulle förväntas försvinna av sig själv..
Sen hoppas jag på att på svar på vad som spökar i mitt blod och om jag ska fortsätta äta B12 trots att mina värden är så höga..
Och förutom detta så försöker jag i panik måla färdigt i alla 3 kvarvarande rum... fixa färdigt fönstren och byta ut alla tätningslister..
Lite annat har vi också hunnit med. Som tex en hel del fotboll...
Och tur är väl det. Så man får vila från trista och jobbiga måsten!!
Men brist på sådana är det dessvärre inte!!! S
å om någon känner sig manad, så har jag en hel massa bredspackling, slipning och målning att sätta tänderna i. Du är mer än välkommen!! :)
