sexunderbarabarn

Mors dag är inget vi brukar fira så speciellt mycket här hemma.

Inte annat än att jag själv brukade uppvakta mamma med något litet, samt tala om hur mycket hon betöd för mig.

 

Nu, min första mors dag utan mamma, så blev jag ordentligt bortskämd av mina fina stora tjejer.

Jessie och bonusdottern Emilia kom ut till mig i trädgården, där jag stod och skyfflade ogräs.

De visade med hjälp av ett bildspel (ska se om jag hittar rätt på det imorrn) att de tyckte, jag en dag som denna skulle släppa alla plikter och måsten för att istället följa med dem in till city och...

Ja, det förtäljde inte historien.

 

Jag skulle ljuga, om jag sa att jag, till en början blev överlycklig, då jag lovat Benjamins kompis föräldrar att deras son gärna fick stanna hos oss till klockan 13, lurat över Mari med gräsklippare för att klippa mitt gräs samtidigt som jag lekte med Melvin, samt föresatt mig att äntligen få tvättat och städat här hemma,

både ute och inne, då Jörgen för en gångs skull var hemma och kunde sysselsätta barnen och låta mig jobba på ifred, en stund.

Men efter lite tjat från tjejerna så la jag bort skyffeljärnet och gick in.

 

Jag var dock olydig.

Istället för att ställa mig i duschen så lagade jag lunch åt alla och satte igång en tvättmaskin.

Jag menade att om jag skulle ge mig iväg för att mysa och ha det bra,

så skulle även Mari må bra av samma behandling.

Jessie ordnade därför barnvakt åt Melvin hemma hos Tomas och skickade hem Mari för att göra sig färdig.

 

På väg in mot city så kom jag att tänka på morgonens samtal med Emilia som handlat om vilka filmer jag hade sett.. och la ihop två och två och drog slutsatsen att tjejerna tänkt ta med mig på bio.

De hade de.. tänkt.. men släppt tanken igen, då jag varit lite luddig angående vilka filmer jag sett och inte.

 

Istället vallades jag St:Eriksgatan ner och uppmanades kliva in genom port 56.

In på Cybertown.

Ehh, men nej, det kunde väl inte stämma!? Var sjutton blev det av min mysiga filmstund?

Men jooo, det stämde.

Jessie menade på att jag ju gillade att skjuta och att jag faktiskt satt fart med att, motionera och att lasergame därför var perfekt för mig :)

Och det var det!! Det var ju jättekul!

Så pass kul att jag levde mig in i spelet och hukande sprang (ja, trots att reglerna sa att man inte fick just springa) runt och sköt "ner" mina motståndare (kan hända att jag även sköt en och annan good guy med :) men det räknades tack och lov inte).

Jag vill minnas att jag vita "finbyxor" till trots, även i stridens hetta gick ner på knä för att undvika fiendens eldgivning.

 

Lycklig blev jag också, då slutresultatet visade att mitt och Maris lag vunnit!!

Jag hade dussutom placerat mig före både Mari, Jessie och Millan som 6:a av 10! :D

Mitt kodnamn..?

Motherbrain så klart :) efter skurken i Nintendos Metroid :)