Senario:
Jag ammar liten pojke. Stor pojke bygger lego i köket. Liten flicka är amningssällskap.
Jag försöker roa Noomi medan jag ammar en utsvulten Noah. Ytterdörren är låst, källardörren är låst, toadörren är låst och både sopskåp och trappgrind är spärrade. Lugna puckar.
Noomi tröttnar på att sitta och titta på och säga: -bäbin tuttar tutte!
Så istället sticker hon ut i köket till Benjamin.
Jag erkänner att jag får lite rysningar då jag hör henne släpa sin tripptrapp-stol över köksgolvet men bestämmer mig för att avvakta innan ingripandet...
Hör henne tralla muntert och tänker att hon säkert inte är intresserad av att vare sig klättra upp på köksbänken eller diska förskärare..
Men när jag hör: -Åh, DE va näja ögat! (Jo, hon har väl säkert hört det från mig 25000 gånger och både hon och jag vet nu vad det betyder, something scary is about to happen :))
Så det är dags att ta tillbaka tutten och rusa ut i köket...
Inte speciellt jättefarligt. Ett gäng kakor, en sax, några supersalta godisar och ett par uthällda mjölkslattar. Pheeew!
Lite skojsig sugrörslek. Farlighetsvärde noll!! Bra där!!
Men när man möts av detta ansiktsuttryck så vet man att hon inte är färdig ännu!! Och medan jag torkar mjölk och gamla kakor så försvinner hon snabbt som en vind.... in till den försvarslöse lillebrorden!! Gulp!!!
Jag slänger trasan med kak-och-mjölksörja och rusar efter.
-Såja lilla gumman, säger den lille raringen till sin bror och stoppar in nappen :)
Safe!! Och så kan alltsammans börja om igen. Jag får mig dagens workout.
