Nu har det lossnat för Noomi och hon har börjat tycka att det är kul att vara på dagis/förskolan :).
Inga protester och ingen förtvivlad gråt utan bara ett glatt vinkande och en massa pussande. Skönt!!
Jag har verkligen ansträngt mig och sett till att hon kommit iväg tre dagar i veckan, i under iaf två, kanske tre veckor och det har säkert gjort sitt till.
Och fortfarande åker hon lika glatt hem från dagis och ger mig inga som helst sura miner för att jag kommer och hämtar precis i melliset.
Personalen på förskolan har dessutom varit så enormt snälla att de följt henne ut till busshållplatsen och hjälpt henne på bussen där jag mött upp. Det har förenklat hämtandet rätt rejält :)
Imorrn tänkte vi vara lite busiga dock, och strunta i att åka till förskolan.
Jessie har en läkartid i Bromma och jag orkar inte känna mig pressad och stressad över att hinna hem till klockan 14 för att hämta Noomi.
Därför får hon stanna hemma från förskolan och istället hänga med till doktorn.
Samma sak lär nog gälla Benjamin.
Idag kom Jessie och Millan hem så pass tidigt att de både hann köra med mig, pusha mig till att stryka och hänga upp gardinerna i köket och ge mig lite andrum för att tvätta och fixa lite.
Sånt är verkligen guld värt!!!!!
Millan tog hand om Noah medan jag mötte Benjamin vid skolbussen och Jessie tog istället för mig, bussturen runt ön för att hämta upp Noomi. En riktig slappardag för mig med andra ord :)
Imorse hade jag dessutom ringt förskolan och bett dem att de skulle se till att Noomi sov middag där då det tidigare blev totalt ohållbart här hemma, när hon inte sov där.
Därför fick vi idag hem en glad och sprallig dagistjej :)
Härligt!!! Härligt var det också att vara ute och leka i solen efter melliset här hemma :)
