..då man känner sig otillräcklig, outsövd, oförstådd, omotiverad, ouppskattad, ovänlig och oälskad!!
Kan ha att göra med en jobbig natt med upphackad sömn a´ små kvartar i taget men jag tror inte, att det är så enkelt. Jag har såna här dagar ibland och jag tror att fler med mig har det.
Dagar då man känner att allt liksom hinner ikapp en.
Man känner att man gjort för mycket, åt för många under alldeles för lång tid utan att fått något tillbaka.
Speciellt vanligt tror jag det är bland mammor med tonårs barn.
Tonåringar har en tendens att bara se sig själva under en tid av sin uppväxt.
De ser sin mamma som någon slags självklar förlängning av sig själva.
Någon som 24 timmar om dygnet, med glädje utför vadhelst de bli ålagda, någon som inte har några som helst egna intressen eller behov.
En slags tillfredställelserobot vars driftsäkerhet alltid ska vara 100%-ig.. allt annat är oacceptabelt!!
Ibland så hakar hushållets övriga medlemmar på och ser sin chans till att använda sig av roboten, de med. Följden blir att batteriet i denna, snabbt går ner på livfarligt låg nivå... och det är där jag befinner mig idag.
När sen roboten i dödsångest, muttrar, puttrar och lever om för att visa att den snart nått sin gräns för vad den klarar så tittar alla på den med avsmak och förkastar den samme... Skrot är vad den är!!
Skaffa nytt och uppgradera!!
Det enda vi kräver är lite service, inte missnöje och gnissel... är det för mycket begärt??
Benjamin, min lilla känslobarometer, uttrycker som vanligt, känslan som råder här hemma, just nu, mitt i prick!!
Tur att det finns ett klotterplank här hemma som kan användas till att förmedla vad man känner!!
Blommorna han i vanliga fall känner för att plocka och ge mig..kommer nu att förbli oplockade..
Kärleken är satt på vänt... tills mamma blir en gladare och trevligare mamma igen...
Ps! Kanske ser han nåt som jag inte ser..känner nåt som jag inte känner...?
För nyss fick jag en smällkyss av min fina lilla, stora och kloka prins ♥
