För att reda ut dessa frågor så blir jag nu tvungen att avslöja en välbevarad hemlighet... en hemlighet så gammal som snart 28 år!!!
Då vid den mogna åldern av 14 år var jag en mycket förslagen tjej, gick i sjuan i Tappströmsskolan.
Samma skola som min äldsta dotter snart går ut nian ifrån....
Då, år 1984 utsatte jag min idrottslärare i första hand, men även beslutsfattare på skolan för en kupp...
Jag vågar berätta det här nu för jag antar att man kan räkna det som preskriberat idag... I hope!!
Nåväl... hur som helst så kom det sig av att min idrottslärare Maj reagerat på att jag inte deltog i de idrottslektioner som innebar att vi skulle åka skriskor.
Jag hade deltagit tidigare med lånade skridskor och visat framfötterna i bandymatcherna så Maj undrade varför jag valde att sitta på läktaren pga glömda skridskor.
På en direkt fråga gällande just detta svarade jag, istället för sanningen, att eftersom vi var så många syskon så hade mina föräldrar inte råd att köpa skridskor åt mig...
Vad jag inte nämnde var att vi hade skridskor hemma som passade mina fötter ypperligt men var av modell konståkning.
Jag ville ha ett par hockeyskridskor och hade säkert fått det om jag sagt till men det var ju rätt schysst att sitta på läktaren och slappa.. :)
Maj tyckte dock synd om mig, tog kontakt med skolledningen och fick igenom att jag skulle bli sponsrad av skolan med ett par hockeyrör.
(åtminstone minns jag det på detta sätt..ve och fasa om Maj tog pengar ur egen ficka)
Och en dag under skoltid tog Maj med mig i sin bil och körde mig till en sportaffär och lät mig välja ett par skridskor...
Jag valde ett par, "signerade" utav självaste Börje Salming och av märket Daust :)
De var inte direkt de billigaste som de hade i butiken... men så stolt var jag sen var över dessa dyrgripar.
Maj fick mig att märka upp mina nya skridskor med namn och telefonnummer för att de inte skulle komma bort och nu när jag skriver detta ligger de, fortfarande märkta, i min källare :)
Jag tyckte det jag gjorde då var helt ok och oförargligt, men idag skäms jag lite och tycker synd om både Maj som var så snäll och mina föräldrar som helt oskyldigt dömdes till ett par föräldrar som inte hade råd att hålla sina barn med nödvändiga skolattiraljer :(
Just idag tycker jag kanske det var värst, att de som föräldrar helt ohörda och utan möjlighet till att få försvara sig, dömts till att inte ha förmågan att kunna dra försorg över de barn de satt till världen... för det har visat sig att äpplet inte faller så lång ifrån trädet....
Jessica min brutus, har låtit sina lärare och övrig personal på skolan förstå att hon pga så stort antal syskon inte ges tid till att studera?? O.o
Att hon istället tvingas ta hand om småsyskon och utföra allehanda plikter så till den grad att skolarbetet blir lidande samt att det inte finns någon plats för henne att studera på här hemma!??
Häromdagen fick dessutom Jessica ett erbjudande om hjälp ifrån skolan i denna prekära situation .
Erbjudandet gällde en egen lärare som kan hjälpa henne med läxor efter skoltid.
Hon fick dessutom, alldeles nyligen, gå ifrån, under en lektion för att i lärarrummet bjudas på te och kakor och "prata ut" om sin situation hemma :S
Så nu återstår att se hur lång tid det tar innan de sociala knackar på dörren....
Tack för den Jessie!
Tack för skjutsen tillbaka till mina tonår och flashen av skam då jag insåg att det jag då gjort kunde att orsakat dem jag älskar problem. Och skammen (om de känt till vad jag sagt till skolan) de kanske kunde ha känt över att ha blivit stämplade som fattighjon utan möjlighet att "ta hand om sina barn"
Nu var det iofs så att mina föräldrar garvade åt mitt tilltag då jag berättade vad jag gjort.
(flera år efter att det inträffat)
Nu idag småskrattade jag åt det Jessie gjort pga "what goes around comes around" och tyckte att det kunde vara rätt åt mig, men samtidigt har jag ågren över vad skolan nu tror om mig!!
Att jag är en mamma som skaffat en massa barn som jag ej orkar ta hand om utan tvingar min tonårsdotter att försaka skolan för att ta hand om småsyskon och andra hushållssysslor.
Det som ändå gör att jag inte väljer att agera och försvara mig är att jag själv VET att det INTE är sant, och att min dotter inte ägnat så mycket tid åt skolarbetet som hon borde, inte är mitt fel!!
DET stavas istället kompisar och killar!!!
Så skämmes Jessie och sätt nu fart med skoljobbet och sitt inte i lärarrummet och fika under skoltid!!
Något av mitt beteende från skolåren sitter dock fortfarande i... en sak jag som jag oskyldigt brukar roa mig med är att "fuska" i köer där nummerlapp erfodras.
Jag har finslipat ett trick som alltid går hem oavsett om det gäller kö på apotek eller systembolag eller andra ställen där kölappssystem brukas.
Jag tar en nummerlapp, inser att det är typ 50 11 nummer före mig och börjar då scanna lokalen... väntar tills de trycker fram ett nummer som någon stackars sate som tröttnat på att vänta och gått hem haft... och då när ingen kliver fram så gör jag det självsäkert trots att det är 30 nummer kvar tills det är min tur, slänger demonstrativt min nummerlapp i den lilla korgen avsedd för detta och gör min beställning.
Och detta, mina vänner funkar varje gång utan att jag blir ifrågasatt :)
Och jag anser att detta inte drabbar någon eftersom någon haft det nummer jag "kliver fram på" och skulle om de stannat kvar själva gått fram till kassan då. Så ingen skada skedd tycker jag då :P
Nu idag fick jag se min dotter köra en habrovink på mitt trick... inte med nummerlappar och köer dock.. utan med godisautomaten på Astrid Lindgrens barnsjukhus.
En chokladbit hade fastnat på väg ner mellan "sitt bo" och glaset på automaten.
Jessie börjar knacka på glaset och skaka lite lätt på maskinen.. så där halvhjärtat, utan framgång.
Då kommer en kille i 25-års åldern fram och frågar Jessie om Chokladen fastnat..?
Ja, svarar Jessie då, varpå han gentlemannamässigt skakar om maskinen så chokladen lossnar och kommer ut.
Snällt!! Men nu var det ju bara så att varken jag eller Jessie hade betalat för chokladen...
Det hade någon annan gjort och blivit snuvad på konfekten.
Här står glatt med chokladen hon tillskansat sig..
Härmed lovar jag nu att sluta med mitt köfuskande och bli en riktigt bra förebild åt min förtappade dotter!!!
Tillägga vill jag att jag i övrigt är en mycket ärlig person som följer lagar och regler.
Jag lämnar utan knussel ifrån mig allt jag hittar till polisen eller andra berörda.
Jag är en riktig sakletare och har som mest, vid ett tillfälle, (i reda pengar) lämnat ifrån mig 1000:- som jag hittat på bussen.
Så jag är ingen fräck människa som tar allt jag kommer åt eller beter mig svinigt mot andra.
Jag har i detta inlägg erkänt mina två hemska synder och ber härmed om förlåtelse!!
