När glasskon var tappad och glansen lite mattas av från min äldsta prinsessas balkväll så var det dags att fira nästa lilla prinsessa :)
Noomis 2-års kalas gick av stapeln i fredags.
Båda mina systrar var här för att fira henne, men bara en av mina bröder, en svåger & en svägerska fattades men 2 var här, kusiner uteblev och hela Jörgens familj saknades men störst hål lämnade mormor som vanligt :(
Jättekul att ni som kom, kom. Och till er som inte kunde komma säger jag bara: - ni var saknade.
Födelsedagsbarnet var inte hemma när de första gästerna kom.
Hon var tillsammans med Benjamin, Noah, Millan & Jessie på promenad och för att möta Anton.
Men när hon väl dök upp så blev hon ordentligt firad med presenter, pussar och kramar.
Presenterna var inte lika välkomna som alla roliga gäster :) Dem fick Benjamin öppna...presenterna alltså!
Noomis 2-års kalas gick av stapeln i fredags.
Båda mina systrar var här för att fira henne, men bara en av mina bröder, en svåger & en svägerska fattades men 2 var här, kusiner uteblev och hela Jörgens familj saknades men störst hål lämnade mormor som vanligt :(
Jättekul att ni som kom, kom. Och till er som inte kunde komma säger jag bara: - ni var saknade.
Födelsedagsbarnet var inte hemma när de första gästerna kom.
Hon var tillsammans med Benjamin, Noah, Millan & Jessie på promenad och för att möta Anton.
Men när hon väl dök upp så blev hon ordentligt firad med presenter, pussar och kramar.
Presenterna var inte lika välkomna som alla roliga gäster :) Dem fick Benjamin öppna...presenterna alltså!
(Ett tillägg till detta inlägg:
Jag började skriva det här inlägget den 16:e juni och var under hela den helgen så enormt uppfylld av tankar på mamma som blivit sämre. Ingenting kunde avleda mina tankar och till sist lät jag dem sväva fritt och skrev ner ord och strofer som dök upp i mitt huvud, på fotona från kalaset. Speciellt en kommentar på ett foto sticker ut, idag när jag skriver klart inlägget, och det är fotot föreställande Melvin & Noomi där jag skrivit "lyckligt ovetandes" och syftade på att de små inte förstod vidden av mormors sjukdom.
Att jag själv var lyckligt ovetandes om hur snabbt allt kunde ändras, tänkte jag inte på då. Men idag blev det så tydligt för mig, då mamma dog 4 dagar efter att jag skrivit det...)
Dagen efter kalaset, på lördagen var jag rastlös och behövde något att sysselsätta tankar och händer med.
Jag plockade därför fram de muffins som blivit över från kalaset, dvs de som var odekorerade och satte igång med att dekorera dem och testa nya idéer. Här kommer resultatet.
