För vilat har vi inte gjort idag heller...
Tanken var, när vi planerade loppisen att vi skulle stå där på lördagen med våra, Lenes & Linneas saker och att sen Lene och Linnea skulle göra samma sak på söndagen. Och så blev det nästan :)
Bara det att Lene & Linnea inte tagit dit några loppissaker och funderade ev på att ställa in.. men efter att vi snackat ihop oss så beslutade vi oss för att köra som det var tänkt.
Då bidde det lite bråttom för mig och Jörgen som tagit hem alla sakerna att återigen riva fram lite flera saker och ändra lite i sortimentet...
Stressade gaaaaaaaleeeeet!!! Svetten rann i floder av allt lyftande, bärande och släpande av saker.
Prismärkeri var vi ju dessutom tvungna att ägna oss åt då vi själva skulle på Linns kalas och ej kunde närvara på loppisen.
Jörgen körde bort våra saker i 2 omgångar medan jag fortsatte med att rota fram saker och vara med barnen.
För till saken hör att grovsopbilen var på intågande på måndag (idag) och därför skulle källaren röjas.
Trots att vi slet som djur så hann klockan bli 12:45 (och jag fått ett hysteriskt skrattanfall åt den absurda förmiddagen som genomlevdes i 180 knyck) innan vi kunde kasta in bilstolarna i bilen, klä på oss, barnen och köra som biltjuvar till färjan.
Som tur var hade jag varit förutseende och slagit in Linns presenter och ställt dem precis utanför dörren där de inte kunde missas.... om det inte hade varit så att Jörgen lyftit upp kassen med presenter och ställt den åt sidan... så att jag inte såg den...och han glömde den!! >.<
OCH inte upptäckte vi det förrän på färjan då Benjamin (vis av erfarenhet) frågar om presenterna är med...
Denna fråga, mina vänner sätter fart på Jörgen, som rusar runt som en äggsjuk höna som letar rede.
Han rycker och sliter upp dörrar, lyfter på påsar och kryper runt och kollar alla golvytor.. Rusar runt bilen och öppnar bakluckan, konstaterar att presenterna INTE är med och drar igen bakluckan med en schwung utan dess like... synd då bara att han inte drog ut huvudet först!!
Kraften av dörren fick honom ner på knä med handen på huvudet... (inte var det första gången heller) samtidigt som han säger jäklar vad det blöder. Jag hann tänka att, jo det brukar ju kännas så när man slår i huvudet...
MEN att det blödde såg jag sen när det började sippra mellan hans fingrar...
Då jag hade Noah i knät för att byta blöja och klä på honom, så sa jag att jag inte kunde vara till någon hjälp utan bad honom gå upp i färjhytten där de har förbandslåda.. Not nice of me maybe... men det var den snabbaste hjälpen han kunde få eftersom de har koll på sina förbandslådor där uppe, plus att säkert hälften av skepparna jobbar på sjöräddningsbåten och därför är tränade på olycksfall.
Så var även Janne som försåg Jörgen med denna snygga huvudbonad.
När han kom ner med denna turban på hvudet så hade han också hjälpligt tvättat blodet ur ansiktet.
När färjan gick i land på Munsö, vände vi åter för att hämta presenterna och en ren tröja till Jörgen innan vi åter igen styrde kosan mot färjan för vidare färd mot Blackeberg och Linns kalas.
Småfolket somnade ganska omgående..
Kalaset hölls i öppna förskolans lokaler i centrum. Ett jättebra val av lokal eftersom det fanns en massa skoj för barnen att leka med!! :) Här följer en mängd kalasbilder för berörda att plocka ifrån.
Och så var världens finaste Linn ordentligt firad!! :) Och vi begav oss hemåt för att fortsätta röja.... men, självklart så blev vi tvungna att vända tillbaka igen efter något kvarglömt.... nämligen självaste Mamma Mu.
På väg hemåt kom jag på att Noah dagen till ära blev 4 månader :) och gjorde en mental notering om att han nu geppar saker och stoppar dem i munnen. Duktig pojke <3
