...vad gör man då??

Pratar med en vän. Men om den vännen pratar med en annan vän.. Vad händer då?

När man slits sönder av dubbla lojaliteter och varken vet ut eller in.

 

Alla vi människor får leva våra egna liv så bra vi bara kan.

Det är ingen annan människas rätt att döma hur vi sen gör det.

Men åsikter de har de flesta, både om egna och andras val och livsstrategier. Det få man ta.

Det är bara att gilla läget och att själv försöka göra kloka val och leva sitt eget liv efter bästa förmåga.

Att själv känna att man kan stå för valen man gör/gjort eller åtminstone stå ut med dem måste vara viktigast.

 

Ibland sårar man andra människor utan att mena det och ytterligare andra gånger kanske man tror sig tycka att de förtjänade vad de fick.

Men livserfarenheten säger mig att få människor får vad de förtjänar på gott och ont..

 

Jag vet att jag gjort människor ledsna och sårat dem och det har nog de flesta som jag känner också gjort.

Om jag tänker tillbaka på de gånger jag vet med mig att jag sårat eller svikit på något sätt så kan jag med 100% ärlighet säga att jag inte avsett göra just det, svika, såra eller skada.

Även om jag i vissa fall så klart insett att, det är precis just det mina ord eller min handling kommer att resultera i. Att någon blir ledsen, sårad eller sviken.

 

Hur många gånger har man inte önskat att man kunnat ta tillbaka de ord som just lämnat ens mun??

För ett par år sedan så inträffade en sådan händelse.

I ett samtal så slank något ur mig som jag ångrade i samma hundradels sekund som jag sa det.

En "hemlighet" som berättats för mig i förtrolighet lämnade min mun, ångrades och avkrävdes då av mig det samma, att få stanna där jag "förlorade" den.

I mottagarens öra.

 

Flyktig som hemligheten var, gick den från örat jag lämnade den i, vidare ut genom munnen det delade kropp med, tillbaka in i örat på den kropp vars mun som från allra första början berättade den för mig.

 

Vilken vidrig människa hon är tänker ni kanske nu OCH det står er fritt att tycka och tänka så, för det var vad jag själv tyckte om mig själv där och då!!

 

Som tur var, för mig, så ringde människan som anförtrott mig hemligheten och ställde mig mot väggen, frågade om jag berättat den för personen som inte heller höll förtroendet. Och vet ni vad??

Åtskilliga år innan denna händelse ägde rum, så lovade jag mig själv att vara ärlig-no matter what!!

Så svek/sviker jag någon så kommer jag ta det, stå där med skammen och utan pardon erkänna och inte försöka ljuga och prata mig ur den så klart obehagliga situationen. Och DET är vad jag gjorde då!!

 

Jag erkände att jag svikit hennes förtroende, hur det kom sig att jag gjort det och bad om ursäkt.

Ett samtal som jag sent kommer att glömma som genomfördes på gående fot tillsammans med personen vars förtroende jag svikit och dennes hund. Förlåtelse fick jag trots att jag inte förtjänade det!!

 

Jag har så klart ett flertal gånger själv drabbats av ett sådant svek och det är tyvärr en del av livet som man får försöka genomlida och lära av.

 

Så har jag då lärt mig? Ja, jag tror det. Jag tror att jag kommer att göra det rätta den här gången.

Rätt för vem..kan man ju undra??

Rätt för mig!!

Eftersom det inte är någon annan än jag själv som ska leva med MITT val resten av livet.

Ni andra får leva med ERA val.