Är känslan jag fick när gårdagens händelse inträffade...
Eller någon annans mamma heller för den delen!!!
Igår var jag med äldsta sonen i Vällingby som sällskap då han skulle försöka återskapa en del av sitt gamla liv.
Det som brann upp här i början av sommaren.
Först hämtade han sitt pass och sitt Id-kort i solna och sen åkte vi som sagt till Vällingby.
Där skulle han öppna ett konto på Nordea och köpa en plånbok.
Jag kände det själv som en stor grej att han skulle skaffa sig en plånbok, en ÄGODEL ;)
Jag sa det till honom: -Känns det inte fantastiskt att du numer äger en SAK??
Han kollade på mig.... som menar du allvar??
Och sen säger han att jag skulle behöva bli av med allt jag äger i en brand så att jag förstod att saker... bara är just saker!
Oj, när blev han så vuxen och klok, min fina son??? :D
Dessutom sa han, jag äger ju redan en sak.. min mobil :) Den hade han i fickan när huset brann ner.
För att fixa detta så behövde ju Isac lite pengar som han fått av Folksam och som sitter på Jörgens konto.
Han fick då låna Jörgens visakort och gick till bankomaten.
Jag gick med och stod snett bakom honom.
En söt liten dam i 65-70-års åldern ställde sig nedanför trappen vid bankomaten och väntade på sin tur, ca 8 meter från där vi stod.
Bäst hon står där och köar så kommer en man fram till henne. Han ser helt normal ut men skenet bedrar.
När han öppnar munnen och frågar den fina tanten (som säkert är mamma till någon lycklig kvinna eller man) om det är här man tar ut apelsiner? Lät ju onekligen både töntigt och udda att ställa en sån fråga...
Så börjar jag lyssna... och smygkika över axeln.
Damen ser lite osäker och besvärad ut.
Men ler så där påtvingat som man gör när man inte vet hur man ska hantera en situation..
Gubben frågar med ett litet obehagligt fniss om det är här man tar ut bananer??
Sen säger han, med vad han själv säkert tror, en insmickrade röst, men som jag upplevde som äcklig:
-Jag har en banan, vill du se??
Gubben håller på att trakassera henne.
Och nu är det uppenbart att damen inte trivs där hon står.
Men Isac är färdig vid automaten och damen går snabbt fram till bankomaten med oro i blicken.
Snuskgubben står kvar och väntar på att hon ska bli klar.
Trist nog och säkert mot hans planer så stannar jag och Isac också kvar och väntar på henne.
Gubben blir då märbart nervös, inte så uppåt längre, och lommar snart därifrån medan jag eskorterar kvinnan till Åhlens.
Gubben försvinner snabbt bort förbi biografen med huvudet nedåtböjt men sista gången jag vänder mig och för att försäkra mig om att han inte har siktet inställt på någon annan och verkligen är på väg bort så brer han ut armarna med händerna i rockfickan och "flyger runt i cirklar" innan han återigen fortsätter bort från centrum nu med en helt normal gångstil... Sicko!!!
