sexunderbarabarn

Åh, vad fort tiden går...
Hade tänkt skriva nåt skojsigt och skämtsamt fyndigt inlägg men kom i helt fel stämning.
Mycket händer i mitt liv just nu som är jobbigt.
Livet är skört & dyrbart.
Det viktigaste som finns är helt klart de människor som står en närmast och att avsätta tid för att tillbringa med dessa människor måste vara prio nummer 1!
Känner mig sorgsen då det finns så många som inte inser det förrän det är för sent...
En förälder har skyldighet att vårda och upprätthålla relationen till sina barn även eller kanske allra mest då man inte träffas så ofta. Man får ta sig tid och försaka annat!!
Det finns inget viktigare än barnen man satt till världen. De måste få komma i första rummet.
De växer upp så fort och tiden man missar på vägen går aldrig i repris..
Känns som igår då jag höll vart och ett av mina barn i famnen för första gången ♥ Nu blir Isac 20 och Eric 18 år. Jessica blev 15 nyss. Benjamin fyller 5 i maj och Noomi 1 i Juni...
Inget kan vara större än att bli förälder!!!
Varför finns det då så många som sumpar den chansen, som nonchalant sätter sina barn på vänt och förväntar sig återuppta relationen om och när de passar dem??
Alla relationer ska vårdas och underhållas och förutom den till barnen är relationen till ens föräldrar någon man ska vara rädd om.
I de allra flesta fall iaf.
En dysfunktionell relation ska man ta sig ur om den inte går att reparera.
Men ens föräldrar fanns (förhoppningsvis) där för dig den viktigaste perioden av ditt liv.
De stöttade, uppmuntrade, skällde, tjatade och älskade dig.
Du finns pga dem.
I en viss tid i livet planar den relationen ut och ännu lite senare bör den förändras till att du finns där lite mer för dem än vad de finns där för dig.
Då är det dags att du visar hur mycket de betyder för dig.
Hur högt du älskar dem.
Ingen finns till för alltid!
Men finns där för dem du älskar medan du fortfarande kan!!!
Det tänker jag göra!!!
Lämnar skojandet och skämtandet till en annan gång..
God natt