Jörgen brukar vara borta ett par dagar upp till en vecka i streck.
Det är sen det jobbiga kommer..när Benjamin vill berätta något han varit med om, visa ett fantastisk uppfinning, ett coolt legorymdskepp för pappa..och det inte går att ringa.
Då, efter ett antal "det går inte att ringa till pappa nu" så kommer de bli kännbart.
Många människor frågar mig varför jag inte säger/sa:
-du får inte åka!
Och saken är den, att anledningen till att jag inte sa det eller skulle ha gjort det ens om jag fick en chans till är att jag tycker det är viktigt att var och en får tänka själv och också fatta sina egna beslut.
Det är trots allt man själv som ska leva med de besluten sen.
Att resten av sitt liv tänka, älta och ångra något beslut som "fattats av andra", avstått något man velat göra, men inte gjort känns för mig inte ok.
Sen kan det ju vara så att man inte vill samma saker eller att man inte till 100% står bakom den andres beslut, men då får det vara så.
Vad som kommer ur ett avgörande beslut kan man inte sia om, utan den som lever får se...
Kanske dras man från varandra och väljer att dela på sig. Eller också blir det tvärtom.
Vad som är säkert är, att man av ett sådant här beslut förändras.
Må hända att jag önskat Jörgen inte åkt men jag hade inte velat att han stannat för att jag och barnen vill det.
Ett beslut att stanna kvar hemma för att HAN själv velat det hade varit helt annorlunda.
Jag hoppas Jörgen får ut det han önskat av detta uppdrag. Att det var lika spännade som han tror.
Att det var så mycket värt det när han missar så mycket av Noomis utveckling. Och han åker under en tid då det händer så mycket på hemmafronten vad det gäller Benjamins mående och närståendes sjukdom.
Att han åker till Afghanistan då stridigheter och incidenter eskalerat.
Det är som sagt HANS val och han som ska leva med det och jag hoppas det blir som han önskat.
Lite oroad blev jag i början då han medvetet undvek att berätta för släkt och vänner om sitt beslut.
Jag sa då till honom att berätta, lyssna på folks åsikter och stå för sitt beslut eller tänka om.
Folk har alltid åsikter och jag menade att han måste möta kommentarer som "är du dum i huvudet" "hur kan du lämna så små barn och åka till en krigszon" "har du medelålderskris och tror du att det är nån j-vla romantiskt krigsdrama" "vad flyr du ifrån" osv. Jörgen gjorde så, fick dessa kommentarer...och valde att stå fast vid sitt beslut.
Han åkte igår vid lunch.
Planet avgick inte som planerat igår kväll utan de sitter nu på buss mot Västerås för vidare färd med flyg till Afghanistan via Finland och Turkiet.
Igår innan han åkte var för honom prio nummer 1 att få ordning på kaninbur och byta glödlampa och dyl..
Då blev jag arg och sa att det fick räcka.
Hans sista timme hemma menade jag skulle spenderas med Benjamin. (Noomi sov) Jag sa åt honom att ta Benjamin och åka till Borins och köpa glass.
Mysa, gosa, kramas och vara tillsammans.
Han gjorde så, men det gör mig oändligt sorgsen att jag fick "lägga mig i" och att det inte var prio nummer 1 som det borde vara.
Benjamin fick 40 minuter med pappa som han ska leva på i minst 77 dagar....
Barn är så fulla av kravlös, gränslös kärlek och Benjamin ligger i täten när det gäller att visa kärlek och uppskattning.
Hoppas tiden i Afghanistan får Jörgen att lära sig uppskatta och inse vilka guldklimpar han har.
Benjamin tog en bild av pappa också...
Noomi fick sitt avsked med pappa tidigare på fm.
Jörgen är en fantastiskt fin människa och omtänksam person.
Det finns inget ont i honom.
Han vill alla väl och det är väl däri en del av problemet ligger.
Han är lika omtänksam och omhädertagande mot alla.
Famillj, barn, släkt och vänner betyder inte mer än någon annan...eller precis lika mycket.
Han offrar gärna allt för att hjälpa någon men om det innebär att han pga det inte träffar sina barn på länge så får det vara så...
Den där känslan av att vara speciella saknar vi.
Dessvärre speglar den känslan av sig då man levt i den i år.... Man tar varandra för givna och ser inget speciellt när man ser på varandra. :(
Senast i december får vi se vart Jörgens beslut lett honom, mig, barnen - oss!
Ta hand om dig Jörgen, lika mycket som du tar hand om andra!!!!!
Du vet att jag alltid tyckt du brytt dig mer om andra än dig själv och att jag velat du ska göra något du själv vill och brinner för... om det är det här så får det vara så!
Jag ska göra mitt bästa för att räcka till för barnen nu.
Var försiktig där borta ♥
