Idag har varit värsta lågvattenmärket.. Ingen energi eller direkt jättelivslust...
Alltså inte så att jag önskat livet ur mig...eller nån annan heller för den delen.
Nej jag har bara känt mig låg av alla tankar om livet i stort och smått...
Det är så mycket nu, som händer, och så lite jag rår över eller kan påverka.
Av sådant växer frustration. Av frustration blir man trött och grubblande. Jag grubblar och jag grubblar..
Funderar på om och vad JAG kan påverka...om vad jag kan tänkas skulle gjort annorlunda för länge sen..
Lider av det jag inte kan påverka och av känslan att vilja men inte kunna.
Känner mig otillräcklig!! Och VET att jag är otillräcklig just nu!
Att få ihop ekvationen 1 förälder, 5 barn, 6 katter, 1 kanin, ett hus med 1000 grejer att göra...vet jag inte om jag klarar det.
Säkert är att vart och ett av barnen får för lite av min tid för närvarande och det gör mig ledsen...
Ska sova nu istället och anstränga mig ännu lite mer för att få allt att funka...
För att ge mig själv de bästa förutsättningarna till det så är sömnen om natten guld värd!
Gäller att ta till vara på den lilla stunden av återhämtning..
