Just när man tror att det inte kan bli värre...

2011-06-23 @ 00:30:33
...så blir det värre...
Pappa kom och plockade upp mig och trattkatten runt 11:20. Jag var redo med katten i buren.
Bara ett problem... min plånbok var som bortblåst :(.
Sist jag såg den var igår på väg hem från veterinären då jag skulle betala på La Casa...

Jag rotade runt en sista gång efter den och ringde därefter till La Casa, men de hade ingen upphittad plånbok.
Satte mig i bilen och kände att nu räcker det snart!!
Vore ju kul att ha sumpat den just när kontot innehåller betydligt mer än de gamla vanliga hundralapparna de brukar innehålla denna tid på månaden!!

På färjan ringde jag Ann och bad henne kolla i sin bil och ringa tillbaka. Hon gjorde så, och mycket riktigt så låg plånboken i hennes bil.
Nämligen under passagerarsätet fram.. Skönt!!!
Trist bara att det innebar att plånboken befann sig i Hägersten och jag på Adelsöfärjan..
Tanken var att göra en snabb resa till veterinären och sen direkt hem igen eftersom världens bästa Eric än en gång var barnvakt åt de små...

Min stressnivå ligger numer konstant i topp och jag tål inte speciellt stora motgångar, särskilt inte då stressen handlar om att jag ej har de små i min omedelbara närhet.
Att någon /några väntar och räknar minuter och sekunder tills jag återkommer...

Alla problem känns oöverstigliga och är också praktiskt svårlösta då det ej är jag som fritt förfogar över mitt färdmedel eller min tid.

Satt där bredvid pappa och försökte hurtfriskt konversera medan jag stirrade ut genom sidorutan med tårarna rinnande nerför kinden.

Kom då på att Jessie befann sig på Ekerö och frågade henne om hon kunde ta Slagstafärjan över och möta upp Ann där.
Ann hade nämligen erbjudit sig att möta upp med plånboken där... Jessie kunde och ville ta med sig Tesse som hon sovit hos.
Pappa och jag plockade därför upp dem båda vid Träkvistavallen, skjutsade dem till Jungfrusund och stack åt dem färjpengar, fortsatte vidare till veterinären och visade upp Siri.

Han tyckte det såg schysst ut och kom bara med förmaningar om tratt, utevistelse och medicin.

Lastade in oss själva och katten i bilen och gjorde om samma procedur.
Ner till Jungfrusund men denna gång så klart för att hämta tjejer och plånbok, upp till Träkvista och släppte av dem och sen järnet ut mot färjan.
Kan tänkas det gick lite för fort för Siri då hon återigen lyckats tråckla in ena tassen i tratten bredvid sitt huvud och fastnat...
Hon kastade sig hit och dit för att komma loss med följden att hon välte hela buren... vilket antagligen gjorde henne rädd... och hon sket ner handdukarna i buren..!!??
Så kan det gå när man vägrar gå på lådan!!! Full av bajs var hon och kunde väl inte hålla emot..
Inte nådigt med skit släppte hon ifrån sig och stanken var minst sagt...obehaglig!!

Vi hann trots allt med färjan.
Dit vi kom med fönstrena nervevade och med näsorna i fartvinden..
På färjan satt vi med dörr och fönster öppna.
Jag berättade för pappa att jag överväldigades av tanken på att ta kattburen och svinga den över relingen på färjan och glömma att jag någonsin haft en katt. Pappa skrattade till lite nervöst..
Behöll dock katt och bur.
Isac fick ta hand om lillasyster då jag kom hem så Eric kunde hjälpa mig att duscha Siri...

Alla som duschat en katt vet vad det innebär... lägg då till kattens panik av att ha huvudet fastspänt i en tratt så vet ni kanske hur lätt det var... 3 kg katt är lika med 3 kilo anabol muskel som försöker döda för att själv leva..
Det gick men jag var/är lite orolig att den duschen blev det som spräckte upp vart enda stygn i den magra kattakroppen...
Matt och utpumpad av den matchen återgick jag till mitt småbarnsliv en stund med matning och annat fix.

Sen var det dags igen att ge sig iväg. Åkte med Mari för att handla lite i Bromma.
På City gross försvann Benjamin precis innan vi skulle hem.. han försvann precis innanför dörrarna.
Mari fick stå stationerad där och jag gav mig ut för att kolla parkeringen...
Nån minut tog det bara innan jag var inne igen och såg Maris rygg försvinna mot kiosken där de säljer spel och tobak.
Jag hängde på och hon sa att de ropat något om Anna i högtalarsystemet.. och mycket riktigt på disken satt min son och sa att han saknat mig..
Andra gången på en vecka vi använt oss av ett högtalarsystem i en butik..

Hem igen, packa upp, duscha barn, klippa 40 små naglar och pussa dem i säng..

Slutkörd som vanligt sitter jag här och rensar skallen på dagens händelser.
En tredjedels Baccardi breezer har jag smuttat på och ätit 4 chokladdoppade jordgubbar för att låtsas som att jag sitter här och njuter av mitt välordnade fullkomliga liv..

Men nu är det slutlåtsats, och sängen hägrar. Sömn är den bästa medicinen.
ZZZzzzZzzZZzzZZzz

Kommentarer
Postat av: tytte

Låter som en jävla skitdag, hoppas idag blir bättre för dej. Kram

2011-06-23 @ 07:11:14
Postat av: Anna

It can only get better... :)

2011-06-23 @ 23:58:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback